Kan inte sova för att jag är så förväntansfull för att min man ska komma hem igen! Hoppas verkligen att det inte blir en massa plågsamma förseningar med tåget, särskilt eftersom hans dotter är med. Fördelen är väl att man kan få biljettpengarna tillbaka, men ändå, det är inte värt det alla gånger.
Har saknat honom jättemycket, men är ändå glad för att jag mått bättre än på flera månader, kanske år, pga att jag nu blivit opererad. Har känts mycket bättre med allt pga det. Har inte ont längre. Det är svårt att vänja sig vid faktiskt. Livet blev plötsligt oerhört enkelt, eller enklare i alla fall. Trodde inte att det kunde kännas såhär.
Jag mår redan så oerhört mycket bättre! Ja, ärligt talat redan 2 dagar efter operationen! Inga molande smärtor, inga kräkningar, ingen diarré och toalettbesök 8-15 ggr per dag, ingen anal inkontinens, inga svimningar, ingen yrsel.
Jag kan äta grönsaker, jag kan äta frukt, jag kan äta fibrer, groddar, bönor! Och jag kan springa omkring med mina hundar och diska utan att få ont i ryggen så jag knappt kan andas varje gång, dricka kaffe utan att få ont, jag behöver inte svälja mitt eget kräks i munnen 30 ggr per dag bara för att magen inte vill behålla något jag åt för 8 timmar sedan.
Jag är inte fluffig i huden och ansiktet på samma vis som förr, jag är inte förvirrad hela tiden och inte deprimerad och säger att jag inte orkar längre och känner att jag vill dö för att jag inte orkar ha det så.
Det är då själva fan att det skulle ta läkarna 13 ÅR att göra något åt detta eftersom det var kroniskt och blev värre hela tiden. De sa hela tiden att det var inbillning. Jag blev inte undersökt en enda gång av alla de gånger jag åkt in akut och varit hos läkare för magsmärtor. Inte en enda gång förrän det senaste halvåret.
Är fortfarande rädd för att äta men jag tror att det kommer att släppas när det inte hugger som knivar så jag tuppar av efter varje gång.
Det är jättekonstigt att t ex som idag bara messa med en kompis och sedan kunna åka till IKEA med en timmes varsel. Normalt sett hade jag fått planera det två dagar innan minst för att inte spy eller skita på mig ute eller få kramper och hugg. Och troligtvis hade jag fått det ändå.
All stress jag har haft med att inte få vara sjukskriven pga detta och fått hanka mig fram och leva på andra, inte kunnat hålla ett jobb eller klara studierna, alla vidriga smärtor, upp till 50+ kräkningar per vecka mm, allt har gjort livet så outhärdligt svårt, tungt och smärtsamt och jag har ändå försökt vara glad och se hopp och klara mig så bra jag kunnat.
Vet inte hur många gånger jag fått höra "Det är så för alla" och "Det är bara inbillning". Nej, det var det inte. Det är inte så för alla. Alla andra har inte ont konstant. Istället har jag behandlats för ätstörningar, än orsaken till varför jag blev livrädd för att äta och nästan varje gång jag försökte äta fick bevisat att det var ett misstag. Är det konstigt att man blir rädd för att äta när det känns som att man blir knivad efteråt? Jag skämdes så sjukt mycket för att jag var så dålig på att bita ihop eftersom det var så för alla! Jag skämdes för att jag hade ont hela tiden. Ville inte vara svag.
Knäppt är att nu när jag äter tre gånger mer än vanligt så rinner kilona av mig dessutom. Det beror inte heller på något eller? Nej, det är väl inbillning det också.
Problemen med magen är borta nu, nu efter att de opererat bort det onda. En operation alla sa var onödig, den skulle ändå inte hjälpa. Jag hade för ont och för ofta. Det kunde inte vara gallstensanfall. Nähä, men då är det väl placeboeffekten då. Jag är frisk i alla fall, så ärligt talat skiter jag i vad läkarna sagt i alla år nu. Jag hade rätt och ni hade fel. Och jag är glad över att jag fick min vilja igenom efter många problem och många tillbakaskickade remisser. Nu är jag frisk för första gången på 13 år. Frisk. Jag har inte ont nu. Jag tror inte att någon kan förstå hur tacksam jag är för varje sekund jag inte har ont. Jag har inte ont längre. Jag vet knappt vad jag ska tänka på längre när inte smärtan blockerar och ligger som en hinna över allting.
Till och med migränen är borta nu, nästan helt. Har inte varit utan migrän så länge som 9 dagar på över 1,5 år.
Jag tror inte att någon kan förstå hur det känns.
Tack Gud.