Att bli gravid någon dag börjar kännas som en ouppnåelig fantasi. Folk blir gravida av misstag hela tiden så jag fattar inte varför det aldrig kan gå när man till och med planerar. Nästa månad ska jag göra en äggledarspolning men det är väl helt meningslöst eftersom jag inte haft en könssjukdom i hela mitt liv. Jag fattar inte hur länge jag ska orka jaga en framtid som antagligen aldrig kommer att inträffa.
14.21
Vi ska såklart inte ge upp, men det är så jobbigt varje månad när det aldrig blir något. Nu när utredningen är påbörjad också så är det också det att jag är väldigt rädd för att få beskedet att jag aldrig kommer att kunna få barn. Det kommer då med stor sannolikhet att vara det värsta jag varit med om. Alla mina drömmar kommer att sabbas då. Så jag är väldigt rädd för det. Och de som med det uttalandet tror att jag inte varit med om en hel del, ni har bara ingen aning om hur mycket familj betyder för mig.
