Språkpoliser... Vad är det för fel på dem?

Kan verkligen inte förstå folk som är sk "språkpoliser". Jag blir sällan/aldrig utsatt för dem. Jag kan stava. Jag slarvar t o m medvetet.

MEN. Det handlar inte om mig.

Jag stör mig något fruktansvärt på folk som på nätet inte kan ta en åsikt, respektera en människa i en debatt osv för att han/hon inte kan stava. Ett exempel från häromdagen var när jag läste 15 år och mamma-bloggen om en problemfylld tjej som har barn och hennes kaotiska inlägg handlade om att hon och barnets pappa varit i slagsmål med massvis av vidriga detaljer om att han skulle slå in pannbenet på henne och hon hade sparkat honom osv (observera, tjejen är 15 år och de har barn, därför var det extra allvarligt enligt mig att de misshandlat varandra) och folk i kommentarerna hade skrivit sådant som: "Det heter "med honom", inte "med han" - lär dig korrekt svenska om du ska blogga!" och "Ingen kommer att ta dig på allvar när du inte ens kan stava!"

Man måste ha något oerhört stort fel i huvudet om man tycker att det var det värsta med inlägget och liksom det väsentliga att kommentera.

Eller när folk debatterar och någon som stavar dåligt frågar eller tycker något, så känner alltid någon idiot att de, istället för att svara och välkomna personen in i debatten på ett normalt vis, måste svara med ett: "Det heter faktiskt ----, inte -----!" Som att det skulle ha någon betydelse för debatten.
Så sjukt irriterande när folk verkligen tror att de är förmer för att de är duktiga på att stava. Visst, de är bättre på att stava, men kan vara väldigt mycket sämre på en hel del annat.

Jag är bra på att stava. Speciellt om jag skulle anstränga mig (min blogg är ingen jävla uppsatsskrivning) men det är inte direkt den av mina egenskaper jag värdesätter mest. Är att stava bra det enda man kan i livet, så är det inte konstigt kanske om man ser ner på folk som kan många andra saker istället. Man måste väl hävda sig genom det man kan om man aldrig lyckats med något annat.

Men som etiketten ovan. Fattar ni inte att det är blandsaft ni handlar om ni ser en särskrivning eller vad har ni för slags konstiga anala bekymmer som gör att en särskriven etikett stör er? Sluta vara så elaka mot folk och lyssna bara på vad de har att säga t ex i debatter eller om de vill sälja saft. Herregud.

Knepiga uttryck och språkpoliser? Eller vad det nu handlar om!

Fredrik Lindström - språkpolis som ändå inte verkar vara otrevlig mot folk trots att han är en besserwisser!

En del uttryck folk rör sig med rätt ofta anser jag är mycket konstiga.

T ex om man pratar/skriver om något man tycker, så kan folk ibland svara med: "Det håller jag inte alls med om." och det är ju jättekonstigt. Man säger ju vad man tycker, inte någon universal sanning! Om man sagt: "Tycker du likadant?" eller "Vad tycker du om det?" så hade det varit ett bra svar om man inte tycker likadant, men om någon inte sagt så utan bara säger vad den tycker, då är det ju att ifrågasätta vad man tycker och varför skulle man ljuga om saker för jämnan för sina kompisar? Man borde väl veta själv om man tycker en sak eller inte!

Säger man så till mig så uppfattar jag det direkt som att personen menar att jag ljuger att jag tycker det. Jag måste tänka jättelänge innan jag fattar att de menar att de inte tycker samma sak men att de förstår att jag tycker det jag säger!

En annan grej:

Om jag är mycket stressad över en sak jag måste göra så säger jag jätteofta "Jag vill inte!" eftersom jag inte vill. Men då tror min man t ex ofta (eller trodde förr, han har fattat nu) att jag menar att jag inte ska gå dit, men jag menar bara att jag verkligen inte vill, men man måste ju ändå. Annars skulle man ju säga: "Jag tänker inte gå dit!"

En sak som är rolig på nätet är om folk börjar ett inlägg med "Jag tror att..." eller "Min teori är att..." och folk svarar med "Källa på det, tack!" Liksom källa på att man tror något? Källan är väl i så fall att man just skrivit det. Hur ska man få källa på att man tycker något? Vad ska man svara då? "Se mitt inlägg"?

Eller när folk frågar: "Ska jag ta åt mig av det där?" om man t ex skrivit om något eller sagt något så är det ju lite konstigt eftersom jag vet väl inte om personen vill ta åt sig eller tycker att den borde det. En sak vore väl om man skrivit "Till Jens" som rubrik, men då står väl svaret där. "Handlar det om mig?" vore en bättre fråga, anser jag, för om man tar åt sig vet man väl bäst själv. Ibland kan man ju skriva "Till Jens" och Jens ändå inte tar åt sig eftersom han struntar i det!

Om man skrivit "Alla blondiner är korkade" så får man väl anta att man är med i den gruppen om man är blondin, men man kan ju tänka att personen inte menar precis alla osv men visst, menar man inte alla så är det ju dumt att skriva så.


Men kanske är det att jag är andra generations invandrare och har en ADHD-hjärna som bidrar till att jag inte förstår att folk svarar med uttryck som egentligen betyder något annat

Eftersom jag blir förvirrad av det här så kanske det verkligen är på riktigt när folk som stör sig på särskrivning skriver att de inte förstår vad folk menar för att de skriver "skum tomte" istället för "skumtomte" i fel sammanhang. Brukar alltid tänka att de måste ha väldigt svårt med läsförståelsen om de inte kan lista ut det efter en stund och då kanske man inte borde kasta sten i glashus. Men kanske är samma sak där. Att folk som har svårt att tolka en pizzameny pga särskrivning också har någon slags funktionsnedsättning och i så fall är det ju synd om dem när de har svårt med det och de är inte bara besserwissrar som jag alltid trott.

Kanske måste be om ursäkt för allt elakt jag sagt till alla språkpoliser jag mött i mina dagar. Det kanske är såhär de känner sig?