Har fått mens igen (sex dagar över tiden ungefär) och visst är det ju bra att den kommer överhuvudtaget när jag inte kan bli gravid. Ökar liksom chansen till nästa månad. Och så slipper jag kanske skjuta upp äggledarspolningen om en vecka. Inte för att jag ser framemot den. Hade ju varit skönt att slippa göra den. Vilket jag såklart hade sluppit om jag hade varit gravid.
Livet rasar varje gång. Det handlar inte om att jag inte blir gravid nu alltid utan rädslan om att jag aldrig i mitt liv kommer att få veta hur det känns att ha ett barn, en familj.
Och det är därför jag stängt av kommentarerna. På det här vill jag helt enkelt inte ha några. Inget någon kan säga blir rätt.
(PS: Har förr fått kommentarer förr som "varför så bråttom?" och "dåligt med unga föräldrar" och vill därför tillägga att jag fyller 32 i år, min man har fyllt 41. Jag har bara fem år kvar att ens få göra fertilitetsutredning eftersom vi är så gamla. För män är det lite längre.
Bara en parentes.)
Livet rasar varje gång. Det handlar inte om att jag inte blir gravid nu alltid utan rädslan om att jag aldrig i mitt liv kommer att få veta hur det känns att ha ett barn, en familj.
Och det är därför jag stängt av kommentarerna. På det här vill jag helt enkelt inte ha några. Inget någon kan säga blir rätt.
(PS: Har förr fått kommentarer förr som "varför så bråttom?" och "dåligt med unga föräldrar" och vill därför tillägga att jag fyller 32 i år, min man har fyllt 41. Jag har bara fem år kvar att ens få göra fertilitetsutredning eftersom vi är så gamla. För män är det lite längre.
Bara en parentes.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar