Jag kommer aldrig att ge upp

Såhär är det. Haft en knöl i ljumsken eller vad det nu kallas i någon månad och var och kollade det för ca en vecka sedan. De förstod inte vad det var så blev remitterad. Läkaren som kollade idag remitterade mig vidare till kirurgen som ska operera bort cystan och så ska de ta prover på den och se om den är godartad eller inte och om de måste ta bort mer omkring. Jag hade förändringar i vävnaden runtomkring.

Tänker på Lo som inte fick överleva och leva med sin son och jag tänker att det bara får inte bli så. Jag ber och jag hoppas. Jag har mina barn nu. Jag får inte vara sjuk.

Jag kommer aldrig att ge upp.

Operation 32 typ

Ska försöka få en tid för att operera bort en knöl i nacken. Misstänker att min migrän ökar pga den. Den blir större och det är läskigt. Har opererat bort 6 st cystor ur käken förut så det är inte så konstigt om det är något sådant igen. Hoppas jag inte behöver vänta för länge för den trycker på nerverna. Kunde inte komma åt den själv. Men verkar som man måste skära sådär 5 cm och vore inte så smart att misslyckas med det.

Hur många gånger ska man opereras egentligen? Hmm.

Hade det varit forntiden nu så hade jag varit död för längesedan!

Hatar sjukhus dock.

Kanske ska börja med plastikkirurgi istället, för det är inte riktiga sjukhus och så blir man fin istället för sliten när man kommer hem. Men då har man ju kvar allt skräp i kroppen förstås. Och kanske lite till :)

Saker att göra

Håller på och fixar, småpackar lite, städar en del. Idag kom barnvagnen mm som min snälla kusin skickat! Har ännu inte öppnat paketet. Vi ska sätta ihop dem sedan när min man kommer från jobbet. Hade tur då leveransen kom just när han var här på sin lunch och hjälpte mig med hundarna!

Har inte alls lika ont idag och förkylningen har lagt sig lite. Är på ganska bra humör också! Har ändå drömt många mardrömmar om kejsarsnittet och t o m drömt att barnvagnsleverantören sparkat mig och sådant (det gjorde han alltså inte) men tror att det är ganska normalt att oroa sig. Misstänker att jag är något nervös för morgondagen även om jag varit hundra miljoner gånger mer nervös för en vanlig förlossning! Fortfarande så glad för att jag ska få snitt pga rädsla. Tänk om jag hade vetat det innan! Så lugn jag hade kunnat vara!

Har pratat en del med min syster som ska vara hundvakt och det ska nog gå bra! Hon är då verkligen snäll som ställer upp.

Idag måste jag tvätta mig med samma desinficerande lösning som innan gallblåseoperationen och samma sak på morgonen. Får inte äta efter kl 00 inatt. Får dricka vatten och te (och andra klara drycker) fram till 06 på morgonen iaf.

Vi måste än:
- Packa lite kläder osv till bebisen!
- Packa lite kläder, bok, viktiga papper, hygienartiklar, kamera, laddare osv till mig och kanske annat att roa sig med t ex på uppvaket då jag kanske inte ens får vara med bebisen!
- Posta ett paket för webbutiken och svara på några mail angående sortimentet
- Packa hundgrejer i en påse som min syster kan ta med sig när hon ska vara hundvakt
- Dammsuga osv lite så att syrran får det rent när hon ska bo här när hon är hundvakt torsdag-fredag (hon ska sova över)

Har för avsikt att:
- Städa lite extra
- Sy till spjälsängens skydd som var fel storlek
- Sätta ihop vagnen osv
- Handla några sista saker till bebisen (som blöjor osv) så det finns när vi kommer hem
-Tvätta hundarna så att de hårar mindre (tänker att det är bra för bebisen ju mindre mjäll de avger)
- Städa kaninburen
- Be min älskade make gå ut med hundarna på långpromenad så att de är så lugna som möjligt imorgon i o m att de ska vara på systers jobb

Massa saker att göra!

Känns väldigt spännande alltihop! Men lite overkligt.

Borde också ladda kameran mm.

Edit 23.19: De saker jag skrivit med lila text var de saker vi faktiskt hann med.

Bratisla Boys - helt fantastiskt!

Fantastisk video!

Var annars och tog proverna inför snittet idag. Tvättar nu lite kläder så att allt ska vara så rent och fint som möjligt efter att jag tvättat mig med de där förberedande sprittvålarna inför operationen.

Inskrivning och sjuk hund

Ska idag på inskrivning, som de kallar det, på sjukhuset där jag ska få info om kejsarsnitt mm. Det betydde att jag var tvungen att väga mig innan för att skriva in vikt på papper, något som inte visade sig vara roligt... Gått upp 23 kg sedan graviditetens början. Har inte direkt roffat i mig som de gravida gör i alla program på tv. Känns tråkigt att ha gått upp så mycket utan att ha roffat utan mest mått illa. Men det går väl över snart. Brukar vara rätt bra på att pendla i vikt så är inte orolig som jag hade varit om det var vanlig tjockisvikt direkt.

Ringo är lite sjuk:( Han har kräkts massvis i natt. Inte roligt. Men måste ju åka på informationen annars kan de inte operera. Stackars lilla älskade voffsing som är sjuk. Det är jobbigt hur han låter Lizzy köra med honom hela tiden. Han låter sig bitas och pinas och vågar inte säga ifrån för hon är så liten. Stackars. Undrar hur hon plågar honom när de är ensamma... De är ju oftast kompisar dock men oroar mig ibland.

Är fortfarande sjuk också. Halsen väldigt uppsvälld och jag hostar. Vill inte gärna hosta på de andra höggravida kvinnorna på mötet. Skulle jag inte tycka var roligt om jag var gravid direkt om någon sjuk hostar på mig.

Operationsärr osv SNYFT!!!!!

Försökt fixa med ena hemsidan och något så enkelt som att peka om en adress till en annan och så vill det inte funka! Blir galen! Det ska vara LÄTT!!!

Dessutom har jag sura uppstötningar från helvetets portar (trots fyra Samarin) och mina operationsärr slår rekord i att göra ont. Känns som att bli huggen mellan revbenen med en lödkolv. Hur kan det göra såhär ont sju månader efter en bukoperation? Har de sytt ihop mig fel? Har ärrvävnaden i musklerna blivit infekterad?Isf borde jag väl ha feber?

googlade lite och kom till denna blogg där en mamma med gallstensanfall skriver att det gör ondare än att föda barn. Med tanke på hur vansinnigt hånad jag blev av alla läkare år ut och år in när jag hade problem med detta så undrar man ju varför de inte tog bort skiten direkt. Höll på att stryka med psykiskt och fysiskt.

Stackars tjej som har den bloggen. Hoppas det gått över för henne eller hon fått en operation.

Visst, jag ska väl inte gnälla över smärtan från operationsärren och graviditeten i kombination eftersom jag inte skulle vilja vara ickeopererad nu. Inte en chans. Fy fan med de anfallen flera timmar om dagen i flera månader och då och då i flera år före det. Men oroar mig lite eftersom det blir värre i ärren. Om det är en infektion. Ska nog köpa en termometer så jag kan mäta om jag får feber. Hålla lite koll.

Mat jag äter nuförtiden!

Efter att jag gjort gallblåseoperationen så kan jag faktiskt äta mat med lite substans i, dvs med fibrer i. Kunde inte äta frukt och grönsaker på väldigt länge utan att kräkas och ha ont. Så sådant här äter jag nuförtiden! Ovan råkostsallad med sojabönor och selleri, alfalfagroddar och ägg!
Grillspett jag faktiskt gjorde till frukost igår morse och min man tyckte att det var väldigt gott! Kyckling, aubergine, äpple, champinjoner och tofu jag marinerade innan! Väldigt gott! Och tofu på grillspett var mycket godare än jag trott. Marineringen kom in i den annars naturella tofun på ett väldigt bra sätt! Hade för övrigt en alldeles fantastiskt bra morgon igår med min älskade!
Frukt. Efter operationen gäller samma sak här som med grönsakerna. Jag kan äta frukt igen och eftersom jag alltid älskat frukt så känns det fantastiskt och blev tvungen att ha ett extra fruktfat för att jag har så mycket frukt hemma nu! Har hittat en bra fruktaffär som ligger relativt nära och det känns jättekul!

Försöker se till att alltid ha fräscha groddar hemma och brukar varva med alfalfa och mungbönor. Eftersom jag har mycket migrän och ADHD så är det väldigt viktigt för mig också att äta nyttig och balanserad mat. Dessutom blir jag mycket snyggare. Men det GICK inte att äta mer än vitt bröd, lättyoghurt och vissa godissorter före operationen. Det är helt hemskt att de inte ville operera mig.

Visst har jag fortfarande migrän (även nu tyvärr), särskilt eftersom en nerv kom ikläm för ett tag sedan, men det är betydligt lindrigare med allt eftersom jag faktiskt kan äta RIKTIG mat nu. Det är fantastiskt att kunna äta igen, att inte spy konstant, må illa, få gallstenshugg, få feberattacker mm. Blir fortfarande väldigt rädd över att sjukvården vägrar operera folk som spyr ca 20 ggr per dygn pga smärtor år ut och år in.

Sedan operationen den 9 februari har jag bara kräkts 3 gånger TOTALT. Normalt sett hade det varit ca 300 ggr. Har inte skitit på mig en enda gång heller. Det är helt fantastiskt.

Jag undrar hur jag ska meddela detta till sjukvården. Jag vill att de ska veta.

Det måste gå bra nu

Fick bort häftklamrarna från magen med en nyinförskaffad avbitartång. Blev strul med vc så fick göra såhär, men tvättade med Descutan så det är nog ingen fara med det. Hade varit värre att lämna kvar dem. Gah, de borde alltid limma vid operationer om man nu inte råkar kunna ta sig till rätt vc! Eller använda sådan sytråd som är lätt att få bort.

Jag har haft en helvetisk kväll med någon slags PMS från andra sidan och jag har varit så ledsen och dum mot min pojkvän och ledsen och ledsen och ledsen. Det är nog värsta PMS eller vad det är jag haft i hela mitt liv. Jag tänker hela tiden: Var glad, du har ju inte ont nu. Kanske är det omställningen, kanske är det infektionen, antagligen till stor del den där jävla fertilitetsutredningen.

Jag vill att det ska gå bra nu. Det måste gå bra.

Förlåt mig, älskling. Jag älskar dig så väldigt mycket. Jag förstår bara inte riktigt vad jag har för del i mitt eget liv eller något, eller i någon annans. Det känns som att det skulle göra detsamma om jag bara försvann. Jag mår inte bra helt enkelt eftersom det inte finns något som är "på riktigt", allt är bara OM hela tiden. Det är bara jag mot resten av världen typ, som man brukade säga när man var tonåring. Det kanske känns bättre redan imorgon.

Jag är bara så orolig.

Nu ska jag lägga mig och kolla på Parks and Recreation och The Office och bara försöka vila och tänka på något bra.

Jag älskar dig.

Lite kass natt

Haft en lite dålig natt, jag kräktes och nu värker det inuti där de tagit ut gallblåsan och jag blir lite orolig men det gör inte jätteont. Kan vara bara att ärrvävnaden på insidan spänts ut eller nåt- Känns lite jobbigt. Så har en lite halvkass dag nu. Ska försöka att sitta och boka in möten för företaget mm, lyckades fixa ett förra veckan i alla fall och det är bra då varje försäljning kan betyda ganska mycket och täcka liksom tre+ månadslöner om man har tur (ja, inte för mig direkt men för mina chefer, jag jobbar inte på provision, men får sparken om jag inte lyckas haha) så det är väldigt stora grejer! Måste även fixa med deras hemsida idag men det kan man göra när man är vaken om natten/kvällen.

Ikväll ska jag umgås med mannens dotter i alla fall hur jag än mår (till en viss gräns förstås). Lite måste man vårda sina familjerelationer också:)

Hur det känns att vara frisk och lite reflektioner

Kan inte sova för att jag är så förväntansfull för att min man ska komma hem igen! Hoppas verkligen att det inte blir en massa plågsamma förseningar med tåget, särskilt eftersom hans dotter är med. Fördelen är väl att man kan få biljettpengarna tillbaka, men ändå, det är inte värt det alla gånger.

Har saknat honom jättemycket, men är ändå glad för att jag mått bättre än på flera månader, kanske år, pga att jag nu blivit opererad. Har känts mycket bättre med allt pga det. Har inte ont längre. Det är svårt att vänja sig vid faktiskt. Livet blev plötsligt oerhört enkelt, eller enklare i alla fall. Trodde inte att det kunde kännas såhär.

Jag mår redan så oerhört mycket bättre! Ja, ärligt talat redan 2 dagar efter operationen! Inga molande smärtor, inga kräkningar, ingen diarré och toalettbesök 8-15 ggr per dag, ingen anal inkontinens, inga svimningar, ingen yrsel.

Jag kan äta grönsaker, jag kan äta frukt, jag kan äta fibrer, groddar, bönor! Och jag kan springa omkring med mina hundar och diska utan att få ont i ryggen så jag knappt kan andas varje gång, dricka kaffe utan att få ont, jag behöver inte svälja mitt eget kräks i munnen 30 ggr per dag bara för att magen inte vill behålla något jag åt för 8 timmar sedan.

Jag är inte fluffig i huden och ansiktet på samma vis som förr, jag är inte förvirrad hela tiden och inte deprimerad och säger att jag inte orkar längre och känner att jag vill dö för att jag inte orkar ha det så.

Det är då själva fan att det skulle ta läkarna 13 ÅR att göra något åt detta eftersom det var kroniskt och blev värre hela tiden. De sa hela tiden att det var inbillning. Jag blev inte undersökt en enda gång av alla de gånger jag åkt in akut och varit hos läkare för magsmärtor. Inte en enda gång förrän det senaste halvåret.

Är fortfarande rädd för att äta men jag tror att det kommer att släppas när det inte hugger som knivar så jag tuppar av efter varje gång.

Det är jättekonstigt att t ex som idag bara messa med en kompis och sedan kunna åka till IKEA med en timmes varsel. Normalt sett hade jag fått planera det två dagar innan minst för att inte spy eller skita på mig ute eller få kramper och hugg. Och troligtvis hade jag fått det ändå.

All stress jag har haft med att inte få vara sjukskriven pga detta och fått hanka mig fram och leva på andra, inte kunnat hålla ett jobb eller klara studierna, alla vidriga smärtor, upp till 50+ kräkningar per vecka mm, allt har gjort livet så outhärdligt svårt, tungt och smärtsamt och jag har ändå försökt vara glad och se hopp och klara mig så bra jag kunnat.

Vet inte hur många gånger jag fått höra "Det är så för alla" och "Det är bara inbillning". Nej, det var det inte. Det är inte så för alla. Alla andra har inte ont konstant. Istället har jag behandlats för ätstörningar, än orsaken till varför jag blev livrädd för att äta och nästan varje gång jag försökte äta fick bevisat att det var ett misstag. Är det konstigt att man blir rädd för att äta när det känns som att man blir knivad efteråt? Jag skämdes så sjukt mycket för att jag var så dålig på att bita ihop eftersom det var så för alla! Jag skämdes för att jag hade ont hela tiden. Ville inte vara svag.

Knäppt är att nu när jag äter tre gånger mer än vanligt så rinner kilona av mig dessutom. Det beror inte heller på något eller? Nej, det är väl inbillning det också.

Problemen med magen är borta nu, nu efter att de opererat bort det onda. En operation alla sa var onödig, den skulle ändå inte hjälpa. Jag hade för ont och för ofta. Det kunde inte vara gallstensanfall. Nähä, men då är det väl placeboeffekten då. Jag är frisk i alla fall, så ärligt talat skiter jag i vad läkarna sagt i alla år nu. Jag hade rätt och ni hade fel. Och jag är glad över att jag fick min vilja igenom efter många problem och många tillbakaskickade remisser. Nu är jag frisk för första gången på 13 år. Frisk. Jag har inte ont nu. Jag tror inte att någon kan förstå hur tacksam jag är för varje sekund jag inte har ont. Jag har inte ont längre. Jag vet knappt vad jag ska tänka på längre när inte smärtan blockerar och ligger som en hinna över allting.

Till och med migränen är borta nu, nästan helt. Har inte varit utan migrän så länge som 9 dagar på över 1,5 år.

Jag tror inte att någon kan förstå hur det känns.

Tack Gud.

Operationen och vikten!

Hmm, det är lite lustigt med vikten nu efter operationen. Jag har ätit säkert dubbelt så mycket som innan operationen och ändå har jag gått ner tre kilo på bara en vecka typ. Alltså, jag klagar inte, får ju äta mer och blir smalare samtidigt (har haft lite övervikt och håller koll på kalorierna) men undrar vad det beror på liksom! Gallblåsan väger ju bara ett hekto ungefär!

Försökte hitta ljust blont och rosa löshår på clips på stan men hittade inte, bara asdyra. Undrar om beautynet.se är bra. Ska kanske beställa. Bra priser, snabb frakt. Men knasiga betalmetoder, tyckte jag, eller VISA kanske funkade ändå!

Nu ska jag äta ägg med svart kaviar.

Eller det blev kikärtssallad med spenat och ägg istället. (intressant jag vet)

ont

Fan har väldigt väldigt ont i magen. Hoppas verkligen att inget är fel. Har känts som att det skär i mig senaste två dagarna. Jag har varit pigg men det svider som inuti och skär till när jag är ute och går. Man kan ju inte ringa akuten för sånt här? Är nog rätt normalt att ha ont om man genomgått bukkirurgi, tänker jag. Väntar till imorgon. Det är nog ingen fara.

(inte helt nödvändig uppdatering men hade ingen att klaga inför nu och behövde väl det)

13.58 Mår bra nu.

Söt bild på hundarna och läskig bild på magen

Varning en lite läskig bild på mina klamrar i magen längre ner!

Här får ni en söt bild på mina hundar. Ni vet, jag som är besatt av puricute!

Är så glad att jag kan äta frukter igen och allt annat också. Kunde nästan bara äta tonfisk i vatten, lite godissorter, lättyoggi förr och allt annat spydde jag upp hälften och ibland också det. Jag är lite orolig för att klämmorna i naveln har börjat bli infekterade men är så glad för att jag är frisk och jag vill bara hoppa och springa men får inte överanstränga magmusklerna.

Min läskiga mage. Har fyra hål i magen totalt.

Skulle ju vara på diet med viktklubb och har höftat lite på inskrivning av mat så har inte slarvat helt men har nu siktat in mig på att tillfriskna (har ju inte bara varit nyopererad utan förkyld också). Hade gått ner ett hekto iaf men det är ju just vad gallblåsan vägde, haha! Men bättre än att ha gått upp! Var helt uppsvullen efter op, säkert fyra kg fluff.

Puricute mm!

Min hund Lizzy!

En säl!

Jag när jag var liten!

Hittade via Fokis blogg en rolig sida som heter puricute där man kan göra gulliga bilder! Det mesta är helt gratis!

Idag har jag mått bra för det mesta. Var med mamma till centralstationen och lämnade av henne eftersom hon skulle flyga hem :( men annars var det bra och jag och min man var och åt veggomat på Andrum och jag fick en söt alla hjärtans dag/efter operationspresent som jag ska visa med foto senare! Jättesöt!

Imorgon har vi fertilitetsutredningssamtal. Jag är nervös. Men det ska nog gå bra.

Mår så sjukt bra nu efter operationen! Känns som att jag vaknat ur en dimma av smärta sedan 15 år typ!

Om hur operationsdagen var, med ADHD reaktioner osv

Fick min operation onsdag. Men det var inte utan strul. Östra hade fått stänga av fyra avdelningar pga vinterkräksjuka och kvällen innan ringde de och sa att det kanske inte skulle bli av. Eftersom min mamma rest 300 mil för att hjälpa mig med det här så var det inte kul. Vi åkte in kl 7 onsdag morgon för att vänta. Vi fick besked att det troligtvis blir inställt men vi skulle vänta och jag var så nervös så jag grät och skakade för för mig fick det inte bli inställt då jag inte har tillräcklig hjälp annars.

Efter tre timmar ca så hade jag haft sådan panik så jag fått migrän, mamma hade redan åkt hem till mina hundar, jag och min man var kvar. De kom ut, skickade hem hälften av patienterna, jag och en till fick komma in. Jag blev så glad. Kunde inte tro det var sant.

Fick fem lugnande, lades in på bädd i rum där jag skulle ligga, fick ta av alla kläder, byta om osv. Det var klart, jag skulle opereras, men lång väntetid. Jag var glad. Efter några timmars väntan skulle de rulla ner mig till operationssalen. Jag fick säga hej då till min man, var nervös.

Utanför operationssalen gjorde de mig i ordning, spritade hela kroppen osv. Förberedde. Fick vänta länge. Efter ca 1,5 h kom en sköterska ut och sa att de inte kunde operera mig idag pga personalbrist. Jag skulle bli uppskickad och få åka hem igen.

Nu var jag alltså drogad redan, hade väntat över 8 h, inte ätit eller druckit på ett dygn, haft dropp hur länge som helst och varit nervös pga väntetiden och nu skulle jag bara klä på mig och skickas hem igen. Jag var ensam där också, min man hade ju skickats hem. Jag fick adhd panik och bad dem ringa honom. De började ringa mm men jag fick ett slags anfall och allt blev svart och jag började skaka. Minns att jag skrek rakt ut och sex pers höll i mig och skulle droga mig med nån spruta men jag skrek "Jag har adhd och det blir värre av lugnande, narkosläkaren sa jag inte fick ta min medicin idag!" De liksom fattade inget. Jag skakade jättemycket och det kom blod ur där droppet varit.

Så kom en läkare och sa att hon skulle försöka hitta folk som kunde jobba över och en massa folk höll i mig och jag skakade osv. Plötsligt sa de att de skulle preparera rummet och operera ändå för de kunde inte skicka hem mig sådär.

Så var de snälla och narkosläkaren som visste att jag är dålig under press och förändring och att jag inte tagit min medicin mm den dagen kom och förklarade att jag fått anfall pga det.

Sedan var de snälla och pratade om hundar och jag sövdes och när jag vaknade var allt klart. Jag trodde knappt det var sant för jag förstod inte ens om de skulle operera. Fick som ett EP anfall och de kunde inte skicka ut någon till spårvagnen som jag var ändå.

Nästa dag kom läkaren och sa att de låtit mig komma direkt om de förstått att jag har NP skador eller vad det heter eftersom man inte klarar snabba förändringar då så bra och det var läskigt alltihop. De var jättesnälla dagen efter men det är så konstigt. Jag hade sagt till alla om adhd osv.

Jättehemskt var det och jag förstår inte ens vad jag fick för anfall. Det var nog mitt värsta anfall på flera år!

Det var så hemskt när jag inte visste vad som skulle ske och de lurade mig hela tiden.

Men nu har jag massvis av hål i magen och är opererad men läcker lite pga kateter osv. Mår bra på det stora hela. Orkade idag vara på Lidl med syster och mamma men råkade kissa på mig på Lidl...

Kan inte förstå att allt är över! Jag är inte arg på dem på sjukhuset. Det var inte deras fel att det blivit stängda avdelningar men det är konstigt att de inte visste att jag har svår adhd och att det måste bli som bestämt eller förklaras ordentligt och att det måste skjutas upp i tid osv. Framförhållning mm. Men de var snälla sen och jag bad om ursäkt om jag skrämt dem men de sa att det var de som gjort fel. Usch vad hemskt det var att allt var fram och tillbaka hela tiden.

Men den äldre mannen som låg bredvid mig i rummet hade det värre. Jag oroar mig för att han kanske dör. Han blödde och spydde hela tiden.

Nästa dag kom min man och mamma med rosa tulpaner till mig!

Fick min operation!

Fick min operation trots mycket strul på sjukhuset, det var ett slags kaos där så det var hela tiden hot om att det skulle ställas in. Har nu fyra hål i magen, häftad och har redan kunnat äta kikärtssallad utan att få ONT! Är hemma nu. Kan berätta mer sedan men är så lycklig för att det äntligen blev av!

Besviken på vården

Är väldigt besviken på vården. De ringde idag kl 20 på kvällen och sa att jag kanske inte får min operation imorgon pga platsbrist och jag tycker bara att det är så dåligt med så dålig framförhållning. Min mamma har rest 300 mil och tagit ledigt från jobbet för att jag inte har så många andra anhöriga (det är inte gratis att resa 300 mil) och min man följde inte med på resan han bokat till fjällen osv.

Och 12 timmars framförhållning är bara så jävla dåligt när man väntat i flera månader. Mamma kommer ju att resa hem på söndag igen och då har hon rest för 5000 kr helt i onödan. Så dumt så jag vet inte vad jag ska säga. Är så besviken så jag knappt orkar gnälla om det.

Men de ville att vi skulle åka in OM de har tid. Känns ju väldigt knäppt alltihop. Oseriöst och dåligt planerat. Är jätteledsen och rädd.

Imorgon

Imorgon vid den här tiden kommer jag att ha en kroppsdel mindre. Hoppas verkligen att de använder vaxtråd eller lim istället för häftklamrar för att ha igen såret. Är väl det enda jag är i stånd att begära. Är fortfarande sjuk i förkylning så min syster och mamma åkte tillsammans till IKEA utan mig:( men de skulle köpa Kilby-hylla och de svarta ramarna till mig och tofflor jag kan ha på sjukhuset.

Hoppas att halssvullnaden hinner lägga sig lite. De måste få in slangarna ju. Hjälp.

Är lite besviken över att besökstiderna är 14-19. Liksom vad ska jag göra hela kvällen då? Hoppas jag är trött och inte bryr mig. Måste ju dela rum med en massa okända. Får ta med hundböcker och manga osv.

Inlägg 400!

Åh nej, jag är sjuuuk! Jag har blivit lite förkyld och är uppsvälld i halsen och ner till lungorna! Det är inte så bra med tanke på att jag ska opereras på onsdag:( Hoppas verkligen att det går över. Det får inte bli inställt!

Tänk att jag har skrivit 400 inlägg med massa dravel:)

Usch vad dåligt jag mår. Min man är snäll och handlar operationstvålen, spån till kaninen osv till mig så jag inte behöver anstränga mig i onödan. Han har blivit frisk nu iaf så kanske finns hopp för mig!

Måste ju hinna städa idag också eftersom mamsi kommer på måndag och hon har astma så måste dammsuga och skura.

Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

Har pratat med operationsansvarig och jag ska få min operation och läkaren var bara förvirrad. Det var inget bedömningssamtal direkt utan ett inför operations-samtal. Känns inte så bra att de som ska skära upp en har så skräpig koll. Tur att hon som jag ringde till var snäll och förstående för att jag blev rädd och orolig.

Oh, men till något roligare! Ikväll ska jag och min syster på bio tillsammans. Narnia - Kung Caspian och skeppet Gryningen i 3D! Har inte sett en enda 3D-film så det ska bli jättespännande! Den är inte så lång heller så jag kanske orkar koncentrera mig i 1 h 53 min!

Annars har jag pratat en del jobb idag och fixar med nya färgidéer och vi har lite problem med loggan, men där får jag väl teckna och använda photoshop.

Mamma kommer hit den 8 februari för att hjälpa inför operationen! Mamma!!!!! Och igår kollade jag på Toy Story 3 med styvisen och den verkade t o m bra men vi hann inte kolla hela för hon var tvungen att gå och lägga sig. En annan dag!