Ont

Har så ont i magen. Blir inte helt bra någonsin. Kommer aldrig att kunna äta vanlig mat. Tur att de opererat det iaf annars skulle det vara betydligt värre. Varför det blev så var för att jag åt ost bl a. Även torkad frukt. Tål inte det så bra. Åt palsternacka i förrgår och efter det var det käpprätt åt helvete. Tål det inte. Så trött på min kassa mage. Har så ont.

Ont (väntan på barnets födsel ur egoperspektiv)

Snart är det över. Ska bli så skönt när det äntligen är över. Smärtorna idag har varit helt makalösa. Försökte gå ut med hundarna vid 14-tiden och kräktes av smärtorna. Har nog lagt på mig ca 5 kg vätska under natten (7 kg förra veckan) också och har svårt att röra mig pga volymen. Är som en muskelsvag sumobrottare.

Ska bli så skönt att få börja bygga på att få en normal kropp igen. Har alltid velat ha flera barn men just nu känns det inte alls lockande. Kanske för att tanken på att slippa väga sådär 20 kg för mycket och ha ont överallt känns väldigt långt borta.

Skänker idag en tanke till alla de blivande mammor som inte får ett planerat snitt elva dagar före beräknad födsel utan kanske t o m går över tiden. All styrka till er höggravida kvinnor med smärtor.

Confused

Känner att jag har så svårt att förstå människor även om jag på något vis älskar alla andra människor. Även de elaka på något vis, för tänker nog att om någon hade älskat dem mer så hade de aldrig blivit elaka.

När jag umgås med folk känns det ofta som att jag gett mig in i fel bransch. Borde ha varit en hund, men alla hundar har det inte lätt direkt. Är många som är hemska mot hundar, väldigt många, för de förstår inte att hundar har sitt eget värde i att vara hundar. Som min präst sa: "Hundar är inte människor, men det betyder inte att man någonsin får missbruka sin hund!"

Jag vill vara den som gör allt bra. Den som gör att alla blir lyckliga. Jag vill åtminstone vara den som gör något bra. Någonting. Den som hjälper någon. Om så bara en sekund.

Känns som att saker väldigt ofta blir fel.

Har varit ute med mina älskade hundar. Har fortfarande ihållande migrän och imorgon ska jag på barnkalas. Gud, hoppas att det är över då annars lär jag explodera inombords.

Varför kan jag nästan aldrig sova mer än fyra timmar i sträck? Sover konstigt. Två gånger fyra timmar liksom. Vore smartare att sova åtta timmar på rad.

Ska ta ett glas Pepsi Max. Inbillar ju mig som sagt att det är ett botemedel mot migrän.

Min svanskota faller snart isär helt och hållet i en miljard bitar och tas väl snart upp i blodomloppet. Ni som krossat svanskotan tre gånger som barn, var beredda på det här om ni blir gravida. I fyra dagar har det gjort ont konstant. Snart skriker jag rakt ut. Inte för att det hjälper, lär bara skrämma grannarna.

Lite kass natt

Haft en lite dålig natt, jag kräktes och nu värker det inuti där de tagit ut gallblåsan och jag blir lite orolig men det gör inte jätteont. Kan vara bara att ärrvävnaden på insidan spänts ut eller nåt- Känns lite jobbigt. Så har en lite halvkass dag nu. Ska försöka att sitta och boka in möten för företaget mm, lyckades fixa ett förra veckan i alla fall och det är bra då varje försäljning kan betyda ganska mycket och täcka liksom tre+ månadslöner om man har tur (ja, inte för mig direkt men för mina chefer, jag jobbar inte på provision, men får sparken om jag inte lyckas haha) så det är väldigt stora grejer! Måste även fixa med deras hemsida idag men det kan man göra när man är vaken om natten/kvällen.

Ikväll ska jag umgås med mannens dotter i alla fall hur jag än mår (till en viss gräns förstås). Lite måste man vårda sina familjerelationer också:)

ont

Fan har väldigt väldigt ont i magen. Hoppas verkligen att inget är fel. Har känts som att det skär i mig senaste två dagarna. Jag har varit pigg men det svider som inuti och skär till när jag är ute och går. Man kan ju inte ringa akuten för sånt här? Är nog rätt normalt att ha ont om man genomgått bukkirurgi, tänker jag. Väntar till imorgon. Det är nog ingen fara.

(inte helt nödvändig uppdatering men hade ingen att klaga inför nu och behövde väl det)

13.58 Mår bra nu.

Ont igen. Känner mig ensam.

Har haft så ont så jag knappt kunnat vara alls med min familj (som jag träffar max 2 ggr per år och är här tillfälligt). Bara har ont. De är hos min syster nu och äter middag och sover över. Jag kunde inte följa med pga magen och gallstensattacker. Min man och hans dotter är hos sin familj och äter kalkonmiddag. Jag är så jävla trött på att vara handikappad av det här. ONT hela tiden och låst vid toaletten. Vet inte hur länge det är meningen att jag ska tvingas ha det såhär. Det är ett rutiningrepp för helvete. Mitt liv är ju förstört.

Lite arg! Men beslutsam.

Idag bäddade jag ner mig för jag hade gett upp litegrann. Har haft ont hela dagen och natten. Har just orkat vara ute med hundarna. Känns som att jag måste fixa en operation snabbt för kommer inte att orka med det här och kommer att vara tvungen annars att skaffa hundvakter osv. Hundarna måste ju aktiveras och få leka ute mm! Nu sover de bara sött och är så fina.

Jag vill att de ska ta bort det onda snabbt nu för det fortsätter sätta stopp för allt i mitt liv. Vi vill t ex ha barn. Hur ska vi kunna skaffa det när jag har för ont för att klara en graviditet, kan knappt äta? Sedan måste man ju ta hand om barnet också i sådär 15 år minst och kan inte ligga i sängen och ha ont hela tiden.

Måste bli av med det här. Jag får inte ge upp! Hela min framtid hänger på att de skär ut skiten ur kroppen på mig. Jag har lidit nog!

Månadens depp

Inte gravid den här gången heller. Blir ganska nere av det här faktiskt. Börjar tro att det inte är meningen. Ibland känns det som att det inte finns någon mening för mig att sträva efter trygghet, hälsa, arbete mm. Börjar på riktigt tro att vi aldrig kommer att kunna bilda familj. Orkar knappt gråta över det här längre.

Men visst, kanske blir jag gravid när jag fått min operation. Kanske mår kroppen bättre då.

Äter nyttigt, röker inte, dricker inte, tar ej mediciner, inga droger, knappt kaffe, godis eller kött ens.

Känns inte riktigt meningsfullt att hålla mig frisk för bara min egen skull.

Rädd för att jag har ont

Jag är väldigt rädd faktiskt. Är så sjuk så vi får separera, inga pengar, vården låter vänta på sig och jag är rädd för att jag ska dö, på riktigt. HOPPAS att röntgen visar något på onsdag så kan de kanske laga mig. Om de kan laga mig så vet jag ju att det troligtvis får ett slut. Jag har haft ont i stort sett varje dag sedan jag var runt tio år. Tror inte att många haft en så låg närvaro på skolan. Jag är imponerad av att jag ens klarade av den. Stackars mamma och pappa.

När jag inte har ont så är jag ibland inte ens säker på var min arm är, mitt ben, för jag har inte ont när jag sträcker på det, rör på det. Ett tag tog jag droger, det var inte en stolt tid i mitt liv, men minns den tiden som smärtfri och det var faktiskt en underbar sak, att inte ha ont. Men vill aldrig ta droger mer, inte ens på recept. Vill inte ta min concerta ens. Vill inte ta något. Men har ont. Vill inte ta saker som kan förändra mig och få mig att göra fel saker. Men samtidigt bryter smärtorna ner mig.

Men så illa ska det inte vara. Jag är kanske inte sjuk på riktigt. Smärtorna är bara så främmande så jag är rädd och det har gått 1,5 månad och det lättar inte.

Ingen unge, men det får ordna sig ändå:/

Blev ingen bebis nu heller (mens). Nåväl, hade väl kanske blivit för mycket på en gång och man får se det från den ljusa sidan. Då hinner jag bli frisk och jobba länge så jag får bra mammapeng osv! Och valpen hinner bli större och vi kan testa på särbolivet och allt hinner lägga sig så man inte blir helt konstig. Hoppas ju verkligen att jag kan bli befruktad någon dag i livet. Är väl mest det jag är orolig över, att jag aldrig ska få ett barn. Men det ordnar sig säkert. Min farmor och farfar fick trots allt nio ungar så jag kan ju ha goda gener någonstans:)

På min födelsedag har jag bestämt att jag vill till Rusta, Ikea kanske och Lidl! Mina favvobutiker:) Jag ska baka Lonka-muffins med smörkräm imorgon som vi kan äta och på lördagen har jag planerat mousserande vin eller god öl och till mat grillspett! Tråkigt är den dumma mensen eftersom det liksom förstör då jag kommer att ha ont pga det också och känns inte alltid så jättehett med mensvärk. Men kanske inte blir så hemskt!

Ja, nu vet ni!

Har varit riktigt skönt att må lite bättre senaste tre-fyra dagarna! Har sökt några jobb till! Hoppas jag får något! Är SÅ trött på att vara sjuk och pank så jag försöker tänka att alla magsmärtor beror på stress pga att jag är pank och arbetslös och beroende av min man och om jag då får ett jobb trots att jag är sjuk så borde ju sjukdomen försvinna OM den beror på stress över att inte ha ett jobb! Ni förstår. Man kan ju alltid försöka lite till. Har gjort det för och då funkade det inte, men skam den som ger sig. Kan inte ha ont hela livet ju. Det är det få som har så varför skulle jag?

Försöker vara positiv men har så ont

Uh, har idag suttit hela morgonen (över en timme) med Försäkringskassan i telefon och det känns så ruttet att när jag har så ont så jag inte ens kan gå på toaletten utan måste kissa i en handduk under mig, att de ändå nekar mig sjukpenning efter åtta månaders handläggande fram och tillbaka, inte pga att de inte tror att jag är sjuk utan helt och hållet (HELT och HÅLLET) pga byråkrati.

Det värsta är att folk blir arga på mig när de får veta det. T o m läkaren trodde att enda orsaken att jag inte har sjukpenning beror på att jag måste ha tackat nej till den, men så är det inte.

Känns väldigt ruttet allt. Måste flytta, har sorg i hjärtat, ont ont ont, livrädd för att jag inte vet varför det hugger konstant. Enligt proven är det INTE magsår. Spännande. Kunde inte röra mig på fem timmar idag. Knappt vrida på huvudet.

Försöker försöker försöker bli frisk. Vill så gärna leva.

Sökte ett jobb idag. Hoppas jättemycket att det onda är borta om jag får jobbet.