Jag skall be för dig, Richard Dawkins

Det finns ingen människa i modern tid som jag någonsin varit nästintill övertygad om att är utsänd av Djävulen förutom ateisternas profet Richard Dawkins. Men uttalanden han gjort om pedofili osv gör att man tvekar. Han är bara så förblindad av hat gentemot kristna pga sin egen barndom att t o m pedofili är mer okej i hans värld än att informera barn om Guds kärlek och existens.

Det hemska med människor som Dawkins är att de aldrig någonsin kommer att förstå religion och angriper något helt annat än det det de tror att de angriper. De slåss mot väderkvarnar. Stackars man. Jag ska be för honom. Han är uppenbarligen sjuk.

Hade han varit utsänd av Djävulen så hade han knappast skjutit sig i foten på det här klantiga viset. Även om han försöker komma kring det genom en känga till ett och annat rötägg inom Islam.

http://www.lifesitenews.com/news/richard-dawkins-theres-nothing-wrong-with-a-little-mild-pedophilia

Låt den som är utan synd kasta första stenen

Blir genuint förbannad över de lögner och missuppfattningar som folk älskar att tro på och sprida om den katolska kyrkan. Finns ingenting som folk älskar att missförstå, misstolka, vantolka och rent ut sagt ljuga ihop saker om som religioner de inte sympatiserar med. När det gäller katolska kyrkan är svenska (och även finska) pressen väldigt snabba med att publicera missförstånd och direkta lögner om t ex Vatikanstaten. När det sedan har retts ut vad som egentligen sades så väljer tidningarna att inte gå ut med någon dementi. Nya påven har faktiskt fått ett nästintill osannolikt bra bemötande även av den svenska pressen, men inte ens han har naturligtvis skonats av uppenbara lögner. Tragiskt. Om man tycker att något är dåligt och vill föra fram sin åsikt om det så är det extra viktigt att man sätter sig in i det man hatar och läser på innan man sprider osanningar vidare.

Att säga "Låt den som är utan synd kasta första stenen" är väl meningslöst i ett sådant här sammanhang...

Påve Franciskus.

Förvirrade svenskar

Läste idag via kompis länk på FB denna fantastiskt fåniga artikel "Sluta ljuga om julen". Jesus Christ vilken missriktad artikel.

Jo, alla vet sannerligen det om man har någon allmänbildning överhuvudtaget och det kan man kräva av folk som debatterar på RD-nivå eller gått ut grundskolan. Sedan spelar det ju dessutom knappast någon roll (för att välja citat från artikeln) om julen från början som högtid hade religiös prägel eftersom den har haft det de senaste hundra åren och naturligt sammanfaller med att kristna firar Jesu födelse. Det har aldrig varit någon hemlighet att julen och påsken t ex inte alltid haft det och det fick ni säkert alla lära er i skolan som barn också (jag fick lära mig det i skolan som 7-åring iaf).

Att julen på många håll firas på annat vis än att prata om Gud, är det en hemlighet? Folk dukar upp julbord, ser på Kalle Anka, ger varandra paket, har små tomtar på gardinerna. Man får plöja genom julhandeln ganska bra för att ens hitta ett kristet julkort numera. De flesta pengar folk lägger ut med på julen går liksom inte till katolska kyrkan, utan på mat och presenter till anhöriga. Hur många går ens i kyrkan under jul? Hur många läser ur Bibeln? Hur många ser en kristen film ens en gång?

Fann dock denna mening väldigt intressant: Vissa föräldrar som är ateister finner det kristna budskapet oetiskt och menar därför att det är opassande med konfessionella inslag i skolan.

Finner folk det kristna icke-våldsbudskapet "oetiskt" så är det knappast konstigt att barn mördar varandra på lekplatserna i dagens Sverige.

Har aldrig varit med om att någon kristen försökt stoppa folk från att äta julbord t ex. Men fortsätt gärna slåss mot väderkvarnarna. Skulle väl vara livsfarligt i dagens Sverige att inte förneka kristendomens budskap i alla möjliga sammanhang. Herregud, vad är folk rädda för egentligen? Att någon av misstag skulle börja behandla sin nästa som han själv vill bli behandlad? Förstår att det vore väldigt hemskt om folk misslyckades med sina barns fostran såpass (ironi).

Tron

På kvällarna brukar jag läsa i mina katolska böcker, oftast Oremus och Katolska Kyrkans Katekes. Kommer att börja kurserna för att konvertera i september då de börjar nästa gång. Har försökt boka in ett möte med kyrkoherden för rådgivning för min familjesituations vara eller inte vara, beror på hur man ser det. Det finns inga tvivel i mitt hjärta om att jag verkligen vill bli upptagen i den katolska församlingen. Den som verkligen känner mig skulle aldrig bli förvånad över det. Jag har velat göra detta sedan innan jag konfirmerade mig. Kan förvåna, med tanke på hur jag levt ibland, men när jag inte har mått bra så har jag inte mått bra för att jag inte haft Gud i mitt liv. Så enkelt är det faktiskt för mig. Men det betyder inte en sekund att jag menar att livet är enkelt.

Ibland är det jobbigt när folk som anser sig vara mina vänner är ateister och nästan provoceras av att jag är troende (särskilt katolik och kristen, är liksom öppet mål idag) och säger att det är påhitt mm eller t o m blir arga. Min tro är orsaken att jag lever idag och att jag ser hopp. Det är därför det är väldigt jobbigt när folk man tycker om säger sådant, att orsaken till att man lever överhuvudtaget är påhitt.

Men visst, det får de tro. Deras orsaker kanske också är påhitt och det tycker jag ofta också. Men jag älskar dem och skulle inte säga det till dem. Det är respektlöst att säga till folk att de lever i onödan. Det kanske vi alla gör egentligen om man ska tänka så.

Edit: Beställde böcker på bokrean från Katolska bokhandeln!

Att jag låter folk såra mig så... Men lite glatt också!

Förstår inte varför folk som säger sig vilja be om ursäkt och lappa ihop en gammal vänskap tycker att det är nödvändigt att börja den ihoplappade vänskapen med att håna ens religion och kränka en öppet... Jag blir jätteledsen. Jag respekterar att folk inte tycker som jag gör, men ska man vara vän med mig så kan man ju acceptera att jag inte tycker om att bli förlöjligad och kränkt.

Jag avslutade den vänskapen, tyvärr. Jag har gett den personen så många chanser. Det känns som att han bara vill göra mig illa och jag förstår inte vad jag har gemensamt med en bitter, alkoholiserad ateist som hatar alla i hela världen att göra ändå. Han har även förut skadat mig fysiskt. Blir bara ledsen. Hoppas att han kommer att må bättre en dag, men jag orkar inte vara slagpåse varken fysiskt eller psykiskt.

(ingen jag varit ihop med så ni som känner mig behöver inte tänka så!)

Känns skönt att ha dragit ur den taggen ur kroppen! Hoppas den inte kommer tillbaka.

Blev sedan en bättre juldag då jag var hos styvdottern och mannen med paket! Hon fick en skuttande kaninrobot, musiksaga och Aristocats-dvd. Hon verkade bli glad! Sedan skulle de åka till släktingar. Jag hade ont och kunde inte följa med.

Inatt saknade jag min familj så jag grät i två timmar. Jag älskar dem så, min mamma, pappa, syster, bror.

Angående Aslan-bilden. Hoppas att min syster vill gå med mig på Narnia snart!

Alternativ? Skenet bedrar.

Jag har inte så många kompisar på Facebook (eller i verkligheten egentligen) men egentligen börjar jag bli lite irriterad över att varje dag jag kollar min FB så spyr ungefär hälften av alla mina bekanta och vänner där ut en massa skit över folk som är/vill bli föräldrar, kristna människor, sk svenniga människor, alla som inte har alternativ stil (enligt dem) osv. När jag hade "alternativ stil" typ Marilyn Manson här ovan, kände jag aldrig mig utanför. Visst var det någon som kommenterade stilen ute negativt men alla var väldigt öppna osv. Men nu när jag ser mer ut som det jag egentligen ser som alternativ stil, dvs mer Martha Stewart än Marilyn Manson, ja, det är helt fantastiskt hur mycket fördomar jag får upptryckt och slängt på mig hela tiden, bara för att jag inte klär mig på ett visst sätt längre hela tiden eller går omkring och är hatisk mot mig själv och andra utan försöker vara förstående.

Jag vet att jag kan blocka dem men jag försöker faktiskt vara vän och trevlig mot folk som inte tycker exakt som jag gör också. Det är bara synd att folk inte verkar inse att religionsfrihet gäller för alla. Känner bara två andra som är troende. De flesta andra får man bara hålla käften inför när de pratar om religion (och alla fördomar de upplever som tillhör andra religioner) annars får man mer eller mindre verbal stryk.

Finns folk som HATAR mig för att jag är kristen, för att jag vill bilda familj, för att jag lämnat drömmarna om att bli rockstjärna bakom mig. Varför? Är jag en slags symbol för att era drömmar inte kommer att bli uppfyllda eller vad handlar det om?

Alla ateister som hatar troende är egentligen värst. Det finns inga som har så klar bild av hur GUD ser ut som de som inte tror på Gud (citat min man sa, som själv inte tror på Gud). De drar upp alla dåliga saker kyrkorna gjort och så ska man försvara det trots att det dåliga kyrkorna gjort verkligen inte är synonymt med den kristna läran. Varför ska man försvara att några inom katolska kyrkan mörkat pedofilers brott t ex bara för att man är troende? VAD i att utöva brott mot barn är kristet? Inte något. Jag skulle inte försvara sådant beteende om mitt liv så hängde på det. Det är INTE kristet att våldföra sig på barn och om folk inte kan se skillnaden på enskilda människors felaktiga handlingar och en hel grupp, då kanske det är dags att jämföra sitt eget tankesätt med sådant som finns hos t ex rasister.

Man behöver inte heller se ut som något gammal gothare för att man har varit med om mycket i livet, stött på motgångar mm. Hur man levt sitter inte i utseendet.

Och skenet bedrar dessutom. Vem av dessa personer ovan har faktiskt suttit inne? (om inte den andra gjort det också iofs, haha)