Ur ett brev jag skrev till en person som jag hoppas får läsa det var hon än är nu:
Tänkte på dig i förrgår natt och grät och kunde inte sluta gråta. Det är så orättvist. Jag tänker på dig och A varje dag. Det gör jag.
Varje gång jag får ett adhd utbrott eller något destruktivt landar i min hjärna och tänker orden "jag vill dö" så tänker jag att jag lovade att vara tacksam för mitt liv varje dag. Att minnas att den som behövde det mest, du, du förlorade det.
Jag måste lära mig att vara tacksam. Man ska inte ta så mycket för givet.
Jag gråter hela tiden jag skriver det här. jag önskar att jag skulle kunna läsa din blogg utan att gråta hela tiden:)
Kram
(och jag länkade bara till bloggen för att ni ska kunna ta del av den, jag tycker att den är viktig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar