Tron

På kvällarna brukar jag läsa i mina katolska böcker, oftast Oremus och Katolska Kyrkans Katekes. Kommer att börja kurserna för att konvertera i september då de börjar nästa gång. Har försökt boka in ett möte med kyrkoherden för rådgivning för min familjesituations vara eller inte vara, beror på hur man ser det. Det finns inga tvivel i mitt hjärta om att jag verkligen vill bli upptagen i den katolska församlingen. Den som verkligen känner mig skulle aldrig bli förvånad över det. Jag har velat göra detta sedan innan jag konfirmerade mig. Kan förvåna, med tanke på hur jag levt ibland, men när jag inte har mått bra så har jag inte mått bra för att jag inte haft Gud i mitt liv. Så enkelt är det faktiskt för mig. Men det betyder inte en sekund att jag menar att livet är enkelt.

Ibland är det jobbigt när folk som anser sig vara mina vänner är ateister och nästan provoceras av att jag är troende (särskilt katolik och kristen, är liksom öppet mål idag) och säger att det är påhitt mm eller t o m blir arga. Min tro är orsaken att jag lever idag och att jag ser hopp. Det är därför det är väldigt jobbigt när folk man tycker om säger sådant, att orsaken till att man lever överhuvudtaget är påhitt.

Men visst, det får de tro. Deras orsaker kanske också är påhitt och det tycker jag ofta också. Men jag älskar dem och skulle inte säga det till dem. Det är respektlöst att säga till folk att de lever i onödan. Det kanske vi alla gör egentligen om man ska tänka så.

Edit: Beställde böcker på bokrean från Katolska bokhandeln!