Jag STÖR mig

Saker jag stör mig på:

- Folk som säger "diagnos" istället för sjukdom, funktionshinder, störning osv. DIAGNOS betyder att en läkare har satt en diagnos. T ex "NN har halsfluss/astma/ADD/narcissistisk personlighetsstörning/cancer" osv. Ordet "diagnos" betyder inte att man nödvändigtvis ens har något problem, utan enbart att en läkare har satt en diagnos. En diagnos kan vara felaktig. Man kan även ha ett problem i livet/sjukdomar/funktionshinder utan att ha fått en diagnos. Skilj på dessa saker. Det är så jävla störande när folk säger exempelvis: "Han har diagnos" men menar egentligen "Han har troligtvis något slags funktionshinder". Det är lika dumt som att säga "Han har skor" för att någon har ont i fötterna. Sätta en diagnos är något en läkare gör, inte något man ÄR.

- Folk som tolkar saker man säger/skriver precis hela tiden. Exempelvis
Någon säger: "Jag tycker inte att det ska vara givet att pappor ska få ta upp en sovplats på BB om det är brist på plats på BB."
Svar: "Jag tolkar det som att du tycker att pappor är sämre föräldrar än mammor."
Tolka inte. Läs vad som står. 
Och säg vad du menar när du pratar själv så att andra slipper resonera i cirklar hela tiden när de pratar med dig.

- Folk som är språkpoliser på forum/Facebook osv som inte kan respektera att även en person som är kass på att stava kan ha en åsikt som är värd att respektera.
Exempel:
"Jaa tycker de e fel att slå sin mamma eftesom hon få ont"
"Om du lär dig att stava kanske man kan ta dina åsikter på allvar!"
Bara för att du är bra på att stava betyder det inte att du är mindre korkad när det gäller andra saker.

Hej dåååå :)

Preggonörderier och göteborgshatet och skräck

Din graviditetsvecka: 34

Fostrets ålder: 32 veckor

Hickar fostret? Det är helt normalt! Du märker det genom att känna rytmiska rörelser i magen. Det kommer att fortsätta hicka en del efter födseln också.
Fostrets fot eller hand kan ibland puta ut på din mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar barnet till sig kroppsdelen. Kanske det kort tid därefter sätter tillbaka foten av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att du nu kan kommunicera med ditt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta foster med huvudet ner i bäckenet. "Nu vill jag snart ut!"
Din mage är tung som bly nu. Ditt barn har fått mindre plats att röra sig på, men är lika aktivt som förut.

Vissa kvinnor måste av olika orsaker föda med hjälp av planerat kejsarsnitt. Här kan du läsa om förlossning med kejsarsnitt och förbereda dig inför förlossningen.

Din mage är nu stor och fin. Kom ihåg att fotografera den!

Fostrets längd: 42,5 cm
Fostrets vikt: 2400 g

från mammasidan.se

Men haha jag tycker själv att jag bestämmer om min mage är stor och fin eller inte... Förstår inte alls folk som förtjusas av gravidmagar. Jag tycker inte alls att man är fin som gravid, förutom själva tanken på att man ska få en bebis. Det är gulligt och fint men inte graviditeten i sig, tycker jag, eftersom den är ganska hemsk. Tror att det skrivs så överallt för att de gravida inte ska bli ledsna och det är ju bra iofs! Det är ju tungt och jobbigt och gör ont och det känns inte direkt fint och sexigt att ha ont hela tiden.

Så tycker jag i alla fall! Man är ju inte gravid för att det är kul utan för att man ska få ett barn, så det är sak samma. Men kan störas lite av när det står sådant. Liksom, har ju inte tänkt riskera livet och trycka ut en fyra kilos individ från mitt underliv för att man är fin som gravid enligt någon mupp på internet. Spela roll vad främlingar tycker om hur man ser ut, särskilt när de inte har någon aning. Roligt är att min mage fortfarande är mindre än vad den var när jag var sjuk i magen. Ingen sa att jag var fin då pga min sjuka mage!

(tydligen ett känsligt ämne det här för mig)

Har hittat min mobilladdare igen! Den var i IKEA-kassen med bebisens sängkläder. Smart val av förvaring!

Usch vad jag önskar att jag kunde föda bebisen hemma ensam utan att det vore fara för bebisens liv. Skulle t o m skippa bedövning och lustgas bara jag slapp sjukhus och främlingar som rör i mig och lägger sig i. Men i detta jävla län så får man inte någon hjälp alls för att få föda hemma. Helt skulle jag snittas men det får man inte heller här i jävla skit-Göteborg. Inte ens fast jag har journaler på blödningsproblem om att jag måste snittas vid förlossning för att jag kan blöda till döds annars. Får verkligen hoppas att de vet vad de gör i o m mina nya prover. Hatar den här stan och mig själv för att jag flyttade hit. Om jag inte slipper Göteborg snart så blir jag galen på riktigt.

Och lite OT:

Finns några få saker som är bra med Göteborg:

-De har Pressbyrån, men det finns t o m i min hemby nuförtiden...

- De har sälar i Slottsskogen

- Det är nära till Borås djurpark

- Det ser fint ut när man åker bil på natten med alla ljus. Det ser nästan inte ut som Göteborg.

Satan. Nu får jag panikångest igen.

Dum jag är som läste om graviditet innan jag skulle sova. Blir också irriterad på att det alltid står om förlossningar när man försöker läsa om antingen babyvård eller graviditeten i sig. Det borde komma en varning alltid innan de börjar pränta in en massa dödsångest och skriva om förlossningar.

Liksom, ja, jag fattar, det kommer att göra ont och vara jobbigt. Sluta pina mig! Hatar att folk ska tvinga en bearbeta saker när man hellre bara accepterar och försöker låtsas som ingenting.

Nu vill jag verkligen inte till BM ensam på onsdag. Ska nog ställa in det för min man kan inte följa med. Brukar få psykbryt efteråt eller innan eftersom det alltid är en massa prat om förlossningar, men borde egentligen dit eftersom jag måste fråga om att det läckt vätska ut mig.

Enda som är bra med förlossning är väl att bebisen kommer ut och så kan kroppen börja läka. Jag struntar väl fullständigt i andras upplevelser och tankar kring det egentligen och föräldragrupper och gemensam ångest. Men måste man prata om allt hela tiden??? GAAAAAAA

(nu har jag skrivit nog om det här, fy fan. Förlåt om någon gravid blev ledsen över att jag skrev om förlossningar precis som alla andra onda gör när de försöker hjälpa, men jag försökte inte hjälpa i alla fall, jag var bara egoistisk)

Grrrrr

Känner mig mycket aggressiv idag och det är en väldigt ovanlig känsla för mig. Önskar att jag bodde på en totalt människofri planet. I alla fall fri från södra Sverige-svenskar. Vill flytta till mitt Finland. Hatar det här landet. Varför skulle jag vara så dum och bli kär i en svensk? GRRRR! Nu blir min son svensk också!

Fast på senare år har Finland också börjat bli som Sverige, så hjälper kanske inte så mycket vart jag än skulle rymma.

Hur kan Aftonbladet publicera så dumdristigt naiva krönikor?

Blir ARG när jag jag läser krönikor som är såhär pinsamma som denna gällande abortfrågan av Jennifer Wegerup. Det är nog den pinsammaste krönika jag läst i hela mitt liv. För det första det vanliga tjatet om att abort handlar om "kvinnans rätt till sin egen kropp" och hon helt verkar missa att abortdiskussionerna i Sverige den senaste tiden handlat om att folk vill sänka gränsen (22 veckor) eftersom det flertalet gånger har hänt att barn överlevt fr o m vecka 21 och att folk börjar tycka att det är lite sjukt att kvinnans rätt till sin egen kropp ska vara såpass att hon ska få välja att döda det barn som är stort nog att överleva utanför hennes kropp.

Citat ur hennes krönika:

Här, på Europas västra kant, med blicken riktad mot det till synes ändlösa havet, är det lätt att tänka stort, vilja erövra världen.

Så som de stora männen gjort, de som fria fått korsa haven och skrivit in sina namn i världshistorien.

Kvinnorna, de blev kvar hemma i den lilla världen, bundna till hem och hushållsplikter.

Drömde de annat, ville de också upptäcka nya länder och hamna i historie­böckerna hellre än skura golv och tvätta kläder var det fåfänga drömmar, dömda att slockna.

Tror denna kvinna på allvar att männens liv ute på fält och i krig var enkla liv? Det var inte alls hemskt för dem att tvingas ut, bort från barn, hem, släkt och fru, för att åka ut på hårda arbetarresor eller ut i krig som de inte ens visste om de skulle komma tillbaka levande från? Det var alltså något de valde, likt en kryssning, för att det var så jäääävla tråkigt hemma? Som en tolvårig kille som tycker att det är coolt att gå ut i krig? Hon kanske ska sluta läsa Harlequins historiska serie på kafferasterna och utbilda sig lite. (Nu har jag ingen aning om vad hon har för bildning men den behöver fyllas på i dessa ämnen i alla fall)

Och snacka om att förringa vikten av klassiska "kvinnosysslor". Det är vad jag tycker är mest pinsamt med allt. Skulle denna typ av människor som Jennifer Wegerup försöka vara lite mer vakna inför sitt eget kvinnohat och den avsmak de känner för den betydelse kvinnor haft i historien, så skulle det kanske gå att ta dem lite mer på allvar. Varför är det bättre att sitta och dö på någon arbetsbåt ute på havet eller dö i krig än att vara hemma i trygghet, ta hand om sina barn, sitt hem, sin gård osv? Undrar vad majoriteten av männen ute på fälten hade valt om någon hade frågat dem vad de ville? Leva hemma i trygghet eller att anonymt dö för fosterlandet? För de flesta män som dött har verkligen inte blivit tackad i några historieböcker trehundra år senare, vad nu det egentligen är värt när livet rinner ur en.

Att hon sitter och inbillar sig att majoriteten av männen var fria att göra precis hur de ville, påminner mig om hur jag själv tänkte om världen när jag var elva år...

Ha respekt för andra!

Föreningen för bl a cosplay kallad Doyoubikai hade häromdagen en cosplayparad där många ungdomar, även en del barn, deltog. En del i publiken hade trakasserat och slängt bl a mat och skräp på deltagarna och också allvarligare trakasserier.

Jag förstår att en del inte gillar människor som sticker ut på det ena eller andra sättet, men hur kan man vara så illa funtad att man ger sig på tillställningar där barn och ungdomar är en del av det hela? Antagligen samma typer av människor som tycker att det är en bra idé att spränga bomber på dagis. Blir så arg!

Det finns ingen mening med sådant här! Sluta skada andra, särskilt barn och ungdomar!

(de små cosplayarna på bilden har inte med inlägget att göra i övrigt, de var nog inte där)

Fortsätter rasa (mot feminister denna gång)

Nu rasar jag mot feminister (en del av dem) igen. Brukar läsa en feministblogg, en kvinna som har en dotter och en yngre son och hon tycker väldigt mycket om att skriva hur hennes dotter måste kompenseras gentemot sonen för att han i samhället alltid kommer att ha högre status i o m att han är man. Och ja, det är Sverige hon bor i. Sverige, landet där svenskfödda män inte ens får söka vissa arbeten för att det måste kvoteras in kvinnor eller invandrare, där det talas om att sortera bort skolämnen som pojkarna är bättre än flickorna på för att det är "orättvist" (inget snack om tvärtom). Landet där feministerna (däribland även bloggerskan) tycker att män aktivt ska ta sin kollektiva skuld för att kvinnor blir våldtagna och misshandlade istället för att se bortom kön och behandla folk som individer som själv får stå för sin egen skuld och sina egna brott.

Tyvärr så tar de snälla killarna åt sig av dessa kvinnors åsikter. Hur sjukt är det inte att XXXX (ja jag tänker på någon särskild nu) som haft det säkert trettio gånger jobbigare än många av de kvinnor som tycker att han är en av de som ska stå med skammen bara pga att han är född med manligt könsorgan, att han faktiskt sitter och mår dåligt över sin existens bara för att han låtit folk pränta in kollektiv skuld-tänkandet hos honom? Han har aldrig skadat någon och ja, det vet jag, för XXXX är inte som andra, men tänker inte hänga ut hans sjukdomar, liv och hur han är fånge i sin egen ångest här.

Tycker verkligen att de feminister som tänker såhär borde tänka om. Särskilt ni som har söner. Inte minst för att ni har fel om samhället. Det är inte så flott att vara man heller alla gånger. Särskilt inte när t o m ens mamma tycker att man ska vara kollektivt ansvarig för att människor man aldrig träffat våldtar någon annan eller att man som man glatt ska acceptera låg lön på jobbet (där kvinnorna får högre, ja de jobben finns) bara för att han bidrar till att jämna ut löneluckorna ute i samhället. Dvs bli behandlad som en jävla dörrmatta.

Jag länkar medvetet inte till den bloggerska eftersom hon är så fruktansvärt blind och jag ogillar henne väldigt, särskilt eftersom hon verkar lida av en svår empatistörning. Roligt är att så fort man säger ifrån så kallar hon en "genus-o-medveten" och kommer med boktips jag läst redan för tio år sedan. Jag har t o m läst genusvetenskap på universitetsnivå med bra resultat och hemska genusgurun Tiina Rosenberg som lärare. Att jag många år senare insåg att det är totalt vansinne, gör mig inte mindre genusmedveten. Jag håller bara inte med. Tror att det var Rosenberg som började få mig att inse genusteoriernas brister faktiskt.

Överlevare vs "överlevare". Blir förvirrad av begreppen.

Jag har rasat mycket de senaste dagarna och jag fortsätter rasa lite till. Nu rasar jag mot att så många människor tycker om att kalla sig själva för "överlevare" och ibland t o m "överlevare mot alla odds". När man börjar läsa om vad de har överlevt så är det oftast t ex att de varit deprimerade och haft självmordstankar, vilket är väldigt beklagligt och såklart fruktansvärt för dem och deras anhöriga, men jag tycker det är konstigt när man skriver om sig själv som "överlevare mot alla odds" för att man har en personlighetsstörning t ex.

Överlevare får mig mer att tänka på folk som har överlevt Hitlers förintelseläger, som Benny Grünfeld t ex eller någon som Gianna Jensen som överlevde sin egen mors abort, särskilt eftersom t o m sköterskan som valde att rädda hennes liv bröt mot reglerna genom att låta henne leva. Där kan man snacka mot alla odds. Eller Josef Fritzls barn kanske. Anna Marie Davis/West kanske?

Tycker det är konstigt om man kallar sig för överlevare mot alla odds för att man enligt klassiska självdestruktiva manéer överlevt sina egna överdoser och självmordsförsök. Men visst är det jättehemskt när folk är så sjuka så de vill dö, inte det jag menar något om. Det är illa nog att vara svårt psykiskt sjuk och deprimerad. Tycker att det är konstigt om man vill få det att se ännu värre ut med att skriva om det som att man överlevt fångläger till råga på allt.

Tycker allmänt att det är konstigt med detta införskaffande av "offerpoäng" som att det vore något positivt. Ett offer är man om man blir utsatt för ett brott, då ÄR man ett offer, inget snack om den saken, men det är ju inte någon titel man bär med sig i alla sammanhang eller en inställning till livet, som en del tycks uppfatta det. Fattar inte ert samhälle. Ingen vill ju vara ett offer, ibland är man tyvärr bara det.

Påminner mig lite om denna scen ur Curb Your Enthusiasm :), när en Robinson-deltagare möter en förintelseöverlevare i debatt vid fin middag:

Bortskämda vuxna, ni är pinsamma!

De bekanta jag har som är vuxna och ständigt tycker att det är nödvändigt att ösa hat över spädbarn som skriker på allmänna platser, i lägenheter osv, platser där ni själva väljer att befinna er, jag vill bara säga detta:

Knappast en enda människa tycker att spädbarnsskrik är mysigt eller gulligt. Okej? Spädbarnsskrik är för djävligt och är barnets sätt att kontakta sina föräldrar. Tror inte det finns någon som tycker att det är mysigt.

Man kan inte automatiskt FÅ ett spädbarn att sluta skrika. De skriker. Ibland är det enkelt som att mata t ex, men inte alltid. En unge som t ex sitter på tåget när det är kvavt, det barnet skriker för barnet fattar inte vad som händer och varför det är obekvämt. Vad skulle ni själva göra? Resonera med barnet? Förklara att ni är hemma om 2 h och 45 min och det är inte såååå länge? Det funkar inte helt enkelt. Vilken tolvåring som helst fattar det.

Om ni är ute så får ni leva med att andra människor inklusive barn finns ute. Nu menar jag inte femåringar som käkar ur godishyllorna på ICA och föräldrarna skiter i det, utan jag menar spädbarn som skriker så stackars ni 25+are och vuxna människor har det så jobbigt i sin egovärld.

Förstår att en del av er är av åsikten att alla föräldrar ska stanna inne med sina barn konstant för att inte störa, att barn inte ens ska få leka ute på lekplatserna. Jag förstår att era föräldrar måste ha fostrat er så eftersom ni inte verkar ha några sociala förmågor överhuvudtaget och inte har fått lära er att visa medmänsklighet, empati och hänsyn ens för små spädbarn.

Barn lär sig att bli fungerande individer genom att vistas ute. De lär sig att inte gråta på spårvagnen för att de vant sig vid att åka spårvagn. De lär sig att bete sig och ha tålamod i affärer genom att vara i affärer.

Om ni inte kan ta hänsyn till småbarn så ta jämförelsen med en hund då. En hund som aldrig tränas i att vara ensam, KAN inte vara ensam för då skäller den och ylar och har ångest hela tiden. Hunden måste ENSAMHETSTRÄNAS.

Ni har också varit små och ni har också retat gallfeber på folk, inklusive era föräldrar och säkert era syskon, med ert ihärdiga skrikande och det finns inget i världen som man på ett magiskt sätt kan göra (lagligt) för att en bebis ska hålla käft för att någon bortskämd vuxen prinsessa tycker att hon äger hela kollektivtrafiken, hyreshuset eller annat ställe, kan göra. På fik kan man gå ut med barnet efter en stund, såklart, men det kan man t ex inte göra om man sitter på ett kvavt tåg.

Dessutom retar ni fortfarande folk med ert skränande, era nattklubbar, festivaler, parkfyllor osv. Tänk på det. Ni är vuxna, de är SPÄDbarn. Väx upp lite någon gång. Det är inte charmigt att som vuxen bete sig som en tioåring.

Och särskilt ni som dessutom tycker att ni är extra häftiga genom att säga saker som att ni ska döda barnen, hälla syra på dem, misshandla dem för att de är ledsna osv. Ni är äckligt pinsamma. Jag undrar verkligen vad man har för slags störning när man som vuxen säger sådana saker. Fortsätt med terapin och använd för Guds skull kondom om ni nödvändigtvis ska kopulera sinsemellan.

Jävla idiotjävlar

Så jävla sjukt av en sida som Babyvärlden (som är en ganska trevlig sida annars) att tycka att det är en bra idé att skriva en artikel med titeln Vad folk ljuger om när det handlar om att få barn (eller nåt sådant) och skriver om hur fruktansvärt jävligt det är att föda barn och att man aldrig återhämtar sig psykiskt eller fysiskt och att lustgasen inte hjälper ett dugg osv och kroppen aldrig blir bra igen mm.

Allvarligt talat, jävla fittor som tycker att det är en bra idé att skriva sådana saker i en nättidning där ALLA läsare nästan är gravida och de flesta redan livrädda för att föda barn. Är ni helt jävla sjuka i huvudet?

Och ja, jag skrev denna åsikt till dem direkt också, även om jag då valde att inte kalla dem för "jävla fittor". Där kallade jag dem "jävla nyförlösta uppsliceade demolerade gravidfittor" istället (nej, jag skojar bara).

Tack för att ni förstörde resten av min sömn under den här graviditeten. Jävla idioter.

Bebisen mådde bra!

Glädje:

Bebisen mådde helt bra och det sparkade, rullade omkring, drack vatten osv. Fattar inte hur det kan leva någon inuti mig som är ca 15 cm och sparkar och rumlar runt och jag märker inget. Men lär väl snart märka väldigt mycket! Är bara så glad iaf!

Och lite ilska:

Blir lite ledsen av internet. Men ska inte kolla facebook mer. Vissa fattar jag inte ens varför jag försöker vara kompis med längre. Liksom folk som uppdaterar om att de hatar grannarnas barn för att de skriker känns inte så roligt att berätta för dem att man väntar barn när de alltid hatar barn och hatar folk som vill ha barn och alltid pratar om hur himla speciella de är som INTE vill ha barn (precis som alla andra under 28 med andra ord).

Man måste vara rätt knepig om man hatar barn. Visst, de är jobbiga som fan, men minns folk inte själv när de var barn och hur ledsna de blev i flera år liksom när någon vuxen var omotiverat elak mot dem, hur rädd man blev? Jag gillar inte direkt barn heller på det sättet typ Ooooooh vad gullig och sitter med salig blick när barn skriker och river ner saker från hyllorna i snabbköpet, men det är ju inte riktigt samma sak som att hata barn. Man hatar ju barnets beteende och att föräldrarna skiter i det. Finns väldigt mycket sjukt folk. Barn och vuxna är ju samma sak, bara en annan ålder. Som att hata kalvar men älska kor, eller hata valpar och älska vuxna hundar. Liksom väldigt skumt. Hata kycklingar, älska tuppar? Hmm. Hata? Är en viss skillnad om de är jobbiga. Men hata är skumt...

Slutar man hata folk när de fyller 18? Och älskar alla som har fyllt 18 oavsett vad de gör? Obs 21 i vissa delar av världen. Troligtvis om man hatar barn! Men jag fattar inte riktigt vad som händer just då som gör att man slutar hata dem. Man kan iofs skicka dem för att handla på systemet osv!

Språkpoliser... Vad är det för fel på dem?

Kan verkligen inte förstå folk som är sk "språkpoliser". Jag blir sällan/aldrig utsatt för dem. Jag kan stava. Jag slarvar t o m medvetet.

MEN. Det handlar inte om mig.

Jag stör mig något fruktansvärt på folk som på nätet inte kan ta en åsikt, respektera en människa i en debatt osv för att han/hon inte kan stava. Ett exempel från häromdagen var när jag läste 15 år och mamma-bloggen om en problemfylld tjej som har barn och hennes kaotiska inlägg handlade om att hon och barnets pappa varit i slagsmål med massvis av vidriga detaljer om att han skulle slå in pannbenet på henne och hon hade sparkat honom osv (observera, tjejen är 15 år och de har barn, därför var det extra allvarligt enligt mig att de misshandlat varandra) och folk i kommentarerna hade skrivit sådant som: "Det heter "med honom", inte "med han" - lär dig korrekt svenska om du ska blogga!" och "Ingen kommer att ta dig på allvar när du inte ens kan stava!"

Man måste ha något oerhört stort fel i huvudet om man tycker att det var det värsta med inlägget och liksom det väsentliga att kommentera.

Eller när folk debatterar och någon som stavar dåligt frågar eller tycker något, så känner alltid någon idiot att de, istället för att svara och välkomna personen in i debatten på ett normalt vis, måste svara med ett: "Det heter faktiskt ----, inte -----!" Som att det skulle ha någon betydelse för debatten.
Så sjukt irriterande när folk verkligen tror att de är förmer för att de är duktiga på att stava. Visst, de är bättre på att stava, men kan vara väldigt mycket sämre på en hel del annat.

Jag är bra på att stava. Speciellt om jag skulle anstränga mig (min blogg är ingen jävla uppsatsskrivning) men det är inte direkt den av mina egenskaper jag värdesätter mest. Är att stava bra det enda man kan i livet, så är det inte konstigt kanske om man ser ner på folk som kan många andra saker istället. Man måste väl hävda sig genom det man kan om man aldrig lyckats med något annat.

Men som etiketten ovan. Fattar ni inte att det är blandsaft ni handlar om ni ser en särskrivning eller vad har ni för slags konstiga anala bekymmer som gör att en särskriven etikett stör er? Sluta vara så elaka mot folk och lyssna bara på vad de har att säga t ex i debatter eller om de vill sälja saft. Herregud.

Jag rasar (ja, FL igen)

Ibland har jag så svårt att förstå folk. Jag försöker verkligen vara förstående men ibland... Jag blir fan illamående. FL såklart, förlåt älskling, ska verkligen dra ner på mina inloggningar där, det är inte bra för min hälsa.

Scenario: En småbarnsfamilj som vill ha ett till barn men när hon nu blivit gravid så krockar det med en efterlängtad utlandsresa så hon menar att hon ska göra abort. Pga en utlandsresa! När de vill ha ett barn till! Det är helt vansinnigt hur rätten till abort missbrukas. Undrar om det var sådana här fruktansvärda scenarion som man hade i åtanke när man i Sverige bestämde att kvinnor ska ha rätt till fri abort.

Men ärligt talat kan man inte vilja ha ett barn till om man gör abort för att det krockar med semestern?

Men liksom argumenten: "Vadå, menar ni på allvar att mitt liv, min mans liv och mina barns liv är mindre värt än ett fosters liv? Är inte vi värda något? Är ett fosters liv värt mer än våra liv?" Eff, nej, men man utgår väl ifrån att de inte behöver avsluta sina egna liv för att de inte kan åka på semester...

Tycker att det här landet är konstigt. Folk har liksom ingen etik, ingen moral. Det finns inget människovärde hos väldigt många. Bara ett stort fett ego. Eller kanske är folk likadana i t ex England? Att döma från svaren i tråden så är inte alla så iofs.

Det är sådana här gånger man försöker tänka något riktigt förstående, liksom kämpar för det, men det slutar bara i totalt förbjudna och mycket elaka tankar som "den här gången är det kanske verkligen berättigat, den här människan borde inte ha några barn".

Jag slängde ur mig något mycket elakt som "Fråga dina barn om de vill ha ett syskon eller semester, så fattar du beslutet efter vad de bestämmer, så behöver du inte nu heller ta ansvar för dina egna handlingar." Kanske omoget, ja, men så sjukt provocerande hur folk kan vara så ansvarslösa. Folk som har barn dessutom. Göra abort eller åka på semester; liksom vi vill ju ha barn men vi kan kanske inte få tillbaka pengarna för resan, vaaaad ska man göra??? Hur har man landat fel i livet så man börjar resonera så?

Och så den obligatoriska länken till DÖDENS FORUM. Något som jag kallar familjeliv.se för eftersom folk är så korkade så man tror att livet är ett skämt.

Folk är så jävla svaga, jag blir galen! (FL-hatet)

Åh Gud, nu har jag gjort det igen, varit inne på familjeliv fast min man förbjudit mig och ja, jag är rasande!!!! Förlåt älskling!

Denna tråd: Nån mer som är Gravid och har jättesvårt för att sluta röka??? är dagens exempel på egoistiska svaga människor, jag blir helt vansinnig.

Jag har haft mina problem med rökning och diverse men hur i helvete kan man ens överväga att inte sluta direkt om man är gravid? Hur kan man försvara sig med fraser som "Men det är ju inte så jävla lätt fattar du väl???" Vem fan har sagt att det ska vara lätt? Kommer din stackars unge att få det lätt om hon föds med astma, outvecklade lungor eller allergier? Bara för att du tyckte att det var så gott med några cigg varje dag!

Helvete vad jag är irriterad på folk som har fått gåvan att bära ett barn inom sig och dagligen tar egoistiska beslut som att ta mediciner som ger missbildningar (som inte är livshotande för mamman att vara utan), röka, knarka och dricka alkohol. Liksom det är det första man får som info, att det är farligt att röka, dricka, knarka och ta vissa mediciner. Hur ska man kunna ta hand om en unge om man redan är så jävla ego så man riskerar deras liv för att det är ju sååååå jooobbbbiiiit att sluta röka.

Citat från tråden:

Fille 88: jag hoppas att du är väl medveten om att det är en av dem svåraste sakerna man kan göra! (som svar på att en skrev att man måste sluta för barnets skull) Tur är så röker inte jag men vet hur det känns för dme som vill sluta helt och hållet.
Men om det nu är så pass enkelt att sluta röka, kan inte du börja röka i ett par år och bli beroende för att sedan försöka sluta röka när du väl har blivit beroende?

(roligt hur folk som försvarar rökning vid graviditet tror att de som är negativa till det aldrig har rökt)

Tigerhonan: Bara för att det är lätt för en person betyder det inte att det är lika lätt för alla. Vi alla är olika och vissa klarar inte av det psykiskt. Huvudsaken är att man som gravid mår bra, oavsett om man röker eller inte.

(jovisst, glad mamma, glatt barn gäller i precis alla situationer)

elwen: Det är inte rökaren som är en egoist , det är nikotin monstret.

(nej, inget är ens eget ansvar någonsin, på med offerkoftan)

glennlee (en av de få normala):

just do it.

Jag är sugen på att röka varje dag men man har ett eget ansvar, en egen vilja och om man vill röka genom graviditeten, fine. Vill du inte så låt bli. Ja, det är svårt. Nej, det är inte omöjligt. (Om man nu inte är supersjuk och lider av någon slags personlighetsklyvning med minnesluckor och helt plötsligt bara vaknar upp med en cigg i munnen).

(nästan enda personen som verkar ha någon slags koppling till att man faktiskt har ett fritt val även om man är beroende av rökning)

Trådstartaren Jecci (på svaret: Köp inte hem fler cigg?):

Testade det också men slutade med att jag var tvungen att gå och handla en ask...

Är absolut inte EGO och ja jag försöker för MITT BARNS SKULL... men det är inte så jääääävla lätt!!!

(tvungen jo heja, mer kass karaktär, inte så jävla lätt? Vem har sagt att allt ska vara lätt?)

Nu ska jag sluta citera dumskallar. Men vafan jag blir helt vansinnig. Kan folk inte tänka framåt alls? Jag har på många vis extremt dålig karaktär men hur kan man sitta och skylla ifrån sig när man förgiftar sitt eget ofödda barn, ett barn som inte ens valt att ligga i deras kropp? De väljer att skaffa det (som tjejen i tråden gjorde iaf) och sedan börjar föräldraskapet med att förgifta ungen de skapat?

Ett restaurangjobb jag hade var det två kollegor som var gravida. Den yngre hade dragit ner och försökte verkligen sluta och gjorde det till slut, men den andra (som var gravid i 7e månaden) rökte kontant t o m i trappen under jobbet med försvaret "Jag rökte som vanligt med min son och han mår ju bra!"

Ja, det var ju verkligen resultatet av en empirisk undersökning...

Suck!!!!

Fan att Betnér ska förstöra allt!

Min favoritkomiker Dylan Moran är på turné men jag kan liksom inte gå eftersom Magnus Betnér är förkomiker och ser jag honom blir jag så arg pga hans tråkiga, negativa mobbnings"humor" så inte ens Dylan Moran kommer att göra mig glad efteråt.

Länk om turnén med det dramatiska avslöjandet att idioten ska vara förkomiker till världens bästa komiker.

Korkskallarna på familjeliv.se

Måste seriöst sluta logga in på familjeliv.se alls, någonsin.

Folk är helt galna där. Tappar helt tron på mänskligheten av att läsa där.

På en halvtimme såg jag snyfttrådar om någon tjej som har små bröst och vill få plastikoperation betald av landstinget och det är sååå orättvist eftersom hon lider såååå. Men vafan man får väl jobba ihop pengar, spara, ta det på avbetalning. Folk avlider pga nedskärningar inom vården och folk tror att de blir orättvist behandlade för att de inte för en skönhetsoperation betalad för att det är "jobbigt att ha sex med tröjan på" och visst fattar jag att man kan ha komplex men tro att man ska gå före folk som behöver riktiga operationer är bara sjukt.

Andra sjuka tråden var en mamma som blivit tillsagd av kuratorn på skolan att hon måste ge sin minderåriga dotter lov att få börja ha webcamsex igen (visade allt) och folk höll med! "Det är ju dotterns kropp!" Man ska alltså inte reagera om en minderårig dotter onanerar naken framför främlingar i camen för att det kan kränka hennes integritet. Javisst, vad låter det sedan när man åker in för spridande av barnporr istället?

Önskar att det varit första april-skämt-trådar men det var nog inte det...

(Det förstnämnda problemet har jag dessutom sett fyra trådar om under åren, hjälp jag vill ha skönhetsoperationer, kan andra betala?)

En släkting till mig har gått 35 ÅR nu med bara ett enda bröst efter bröstcanceroperation för att landstinget bedömde att det var slöseri med pengar att ge en änka plastikkirurgi och sedan dess för att hon ändå är så gammal. hon har varit för gammal för ett sexliv och ny man i 35 år? Spännande att landstinget ska bestämma det.

kul att folk då tycker att de lider så bara för att deras TVÅ bröst inte är rätt formade. "Kan inte glädjas åt mina barn eller mitt liv" OMG Psykolog betalar de säkert.

Jag är inte alls emot plastikkirurgi, men att tro att andra ska betala?

Varför jag inte gillar feminismen

Fan vad jag blir provocerad av sådana här inlägg.

Jag säger inte ett dugg om att "alla män är potentiella våldtäktsmän" eftersom alla män är det. Precis som att alla människor är potentiella mördare, skattefifflare osv. Jag tror inte ett dugg på att en del individer skulle ha någon slags biologisk inbyggt moral som gör att de inte kan begå vissa brott. Jag påstår inte heller att brott mot kvinnor är oviktigt och jag håller med henne i att det är vidrigt hur ofta våldtäktsoffer beskylls för att de utsatt sig för våldtäkten genom att inte utgå ifrån att de med största säkerhet kommer att bli våldtagna. Man ska inte behöva utgå ifrån att folk ska våldta en liksom.

Jag blir provocerad av citat som detta: Och ändå blir männen arga på oss. Feministerna. Kvinnorna. De som kritiserar mäns våld. Det är jävligt märkligt att de inte blir förbannade på männen som våldtar och slår, mördar och skrämmer istället.

Varför kan man inte bli arg på båda sakerna? Varför ska man acceptera att buntas ihop (inte bara subjektivt och känslomässigt, vilket är upp till var och en), utan enligt feminismen som politisk röd tråd, som kollektivt ansvarig för förtryck, våldtäkt och tortyr när man själv inte varit i närheten av att utöva det?

Och tidigare i texten:

Bu fucking hu liksom. Ta en vända i mina skor. (när hon skriver om hur killar hon känner blir ledsna av att buntas ihop som grupp med våldtäktsmän)

Det kanske de har gjort redan, gånger tio? Vad vet man om främmande människor?

Män är enskilda individer trots att de är MÄN. Det är individer som begår brott. En kille som t ex själv blivit utsatt för våldtäkt (ja, de finns, jag har själv två manliga kompisar som blivit det som barn) kanske inte tycker att det känns så jävla okej att bli hopbuntad med våldtäktsmän i varje debatt när det faktiskt är de som tillhör brottsoffren. Är de undantag då eller? Ska de plötsligt bli buntade ihop med kvinnorna istället för att de har en brottsofferstämpel? Är de inte män? Eller ska de bara bita ihop med sin sorg och hålla käften och tillsammans med minnen av hur de blev utsatta för våldtäkt, bara acceptera att man buntar ihop dem som grupp med gärningsmännen med "lite spill får man ta" som tankesätt?

Jag tycker inte det. Jag tycker att de som begått brotten ska stå för sina brott individuellt. Naturligtvis kan man diskutera generellt, precis som man bör få göra med invandring och religiösa grupper, men det är en annan sak än att föra det som politisk kamp.

Jag förnekar inte att jag (kanske pga mitt förflutna till viss del) ser en potentiell våldtäktsman i varje man jag möter, men jag ser också en potentiell vän i betydligt större grad.

Män är också människor och bara för att man inte vill se en politisk grupp bunta ihop en som individ tillsammans med våldtäktsmän och mördare, det betyder inte att man inte hatar och motarbetar våldtäkt och mord. Kanske är just därför man inte vill behöva accepteras att diskuteras som "fienden". Som oskyldig man till brottet är man inte mer skyldig än som oskyldig kvinna.

Jag är varken feminist eller jämställdhetsivrare men när det gäller personer som har skuld till våldsbrott så är det etiskt ganska svart och vitt för mig.

Könsuppdelade barnkläder?

Väldigt många feministinriktade vuxna rasar över att en del butikers klädavdelningar är "uppdelade" i pojk och flick. Visst, jag tycker att det är väldigt fel då flickkläderna i storlek 116 t ex är mindre än pojkkläder i samma storlek, det mäts ju i centilong liksom och barn i låg ålder har rätt lika uppbyggnad. Men en kolumn av Malin Wollin i ämnet på Aftonbladet fick t ex denna kommentar:

R***********n

53 år, Halmstad

Jag såg en babybody i guldlamé på Åhlens i vintras! Och Hello- Kitty och spindelmannen finns även på babykläder. Tillsammans med dödskallar och fjärilar. Så, jag vill påstå att även babykläder är könsuppdelade. 0

När folk reagerar på detta sätt, så förstår jag verkligen att ni inte inser att det är hos ER problemet sitter. För helvete, KÖP en guldbody till sonen om ni vill eller Spindelmannen till flickan! Varför måste ni köpa det som står på skylten (i det fallet stod tydligen inget på skylten heller utan kvinnan bara ansåg att det var könsuppdelat)? Det är upp till ER som föräldrar att klä era barn i neutrala kläder om ni anser det vara viktigt. Man kan inte, logiskt sett iaf, klaga på en butiks utbud bara för att man själv anser att Spindelmannen tydligen är för pojkar. Eller menade inte kvinnan det? Var hon upprörd för att det var könsindelat med Spindelmannen för flickor och Hello Kitty för pojkar? Tror inte det.

Köp vad som passar ungarna och de trivs i. Varför är det så förbannat svårt att gå in på pojkavdelningen eller beställa en svart t-shirt på H&Ms sida till tjejen bara för att det är en pojke som har den på bilden? Hur ytliga är folk egentligen när de diskuterar dessa genusfrågor? Hur börjar man ens tänka på det sättet, att man begränsas av en jävla skylt i en butik? Förlåt, men då är inte skylten det största problemet ni har.

Tänk lite utanför er bakvända feministhjärntvätt så förstår ni att ni är fria att välja.

Suck my big fat juicy cock!

Hade jag obegränsat med cash så skulle jag plastikoperera mig så jag såg ut som en levande Barbiedocka och be alla anarkafeminister suga min kuk.

Slappna av, folk. (jag rasar)

Böglego? Eller spelar det ens någon roll?

Jag förstår inte hur folk kan vara så upprörda över allt i Sverige. Det ska tas upp och pratas om allt, hela tiden och det mesta är små jävla skitsaker för när folk väl sitter i klistret så får de ofta sitta där själva.

Man pratar om jämställdhet och att legogubbarna ska se mer kvinnliga ut så ungarna inte behöver råka tro att alla legogubbar (förlåt legopersoner) är män. Vem har fått för sig att de alla är män? Knappast ungarna som leker iaf!

Man pratar om att man inte ska göra något "mot sin vilja" när man har sex och det låter ju bra men har en bekant som t o m drog "mot sin vilja" till att hon inte kan hjälpa sin sexpartner att få orgasm efter att han gett henne en, för då har hon ju tappat lusten och då vore det ju övergrepp.

Det är liksom övergrepp och ojämställt överallt och det ska diskuteras och pratas om.

Men för fan, jag gick i en vanlig skola (ingen gangsterskola) och där fick man stryk varje dag när det gick något rykte om en, man blev tvångspullad på toaletterna så man inte visste om det var mens eller bara det "gamla vanliga" när det var blod i trosorna efteråt. När man tog upp det så blev det kalla handen. Samma sak har jag upplevt av kvinnojouren mm när jag en tid i livet faktiskt verkligen behövde hjälp, blev hemskickad från akuten och inslängd i duschen av personalen när jag kom in efter våldtäkt, utan att bli undersökt eller förhörd.

Så ser det ut rätt ofta i Sverige och föräldrarna oroar sig för att deras barn ska fara illa av att legogubbarna kanske kan tolkas vara gubbar. Oroa er för de riktiga problemen som kan drabba era barn! Det är så jävla mycket bråk för inget. Varför? Har ni inget att leva för?

Tre unga vänner och bekanta dog förra året. En blev mördad, en av svår sjukdom och en fick en stroke och dog utan förvarning. Alla var under 30 år. Livet varar inte för evigt. Försök vara glada när ni lever. De stora problemen finns men när man inte har dem så behöver man inte tolka allt i sin närhet och hitta ännu några problem bara för att liksom. Är det så roligt att oroa sig?

Snälla människor, försök slappna av lite.

Problemen finns där ute. Ni behöver inte hitta på nya.

Artikeln som fick mig att "rasa" som det så fint brukar heta i kvällspressen, hittar ni här.

Och så tycker ni att Magnus Betnér är komiker också! Han verkar ju vara mer osympatisk än alla andra svenska komikers osympatiskhet tillsammans! Tänker väl då på Peter Wahlgren och Robert Gustavsson på dåligt humör.