onsdag 4 juli 2012
Löjliga rubriker
fredag 15 juni 2012
Hyperkid osv
Nikolaj är lite ledsen för tror han har börjat få tänder, så är han också rätt hyperaktiv, men det är kul när han är hyper! Förutom då jag är sjuk och hostar ut lungorna såklart.
Måste nog fixa en ny gåstol till Nikkis då han börjat bli för lång för den han har. Är rädd att han ska ramla ur!
Rolig bild med tanke på inlägget jag skrev häromdagen om hur man vill ha skolavslutning i kyrkan men kräver att prästerna inte ska prata om Gud och Jesus eller kristendomen öht. Svenskar alltså (nej, inte alla osv osv)...
söndag 15 april 2012
Aldrig hemma
måndag 9 april 2012
Semesterersättning, världens roligaste ord
tisdag 13 mars 2012
Utseendefixerade knäppgökar
Är förvånad. Tydligen har det blivit värsta grejen runt någon tjej som satt i PUBLIKEN under Melodifestivalen som fredlig åskådare och hade orakade armhålor. Folk har liksom hotat henne osv. En grupp där folk försvarar henne på FB (med flera tusen deltagare) har folk fått mordhot på! Liksom hur KAN man bry sig om hur andra människor ser ut på det viset? Det spelar väl ingen roll för någon annan om en tjej rakar sitt hår eller inte. Trodde jag naivt iaf. Visst kan man tycka att grejer är snygga eller fula, men hur man kan bry sig om hur främlingar gör är för mig helt fantastiskt konstigt. Låt folk se ut hur de vill. Hur svårt kan det vara egentligen?
Börjar t o m förstå varför feminismen blivit så aggressiv på senare år när man läser sådant här. När jag var feminist och studerade sådant på univ runt år 2000 så var det inte alls såhär. Man brydde sig inte om hur andra såg ut mer än tyckte att det var fult kanske. Riktigt konstigt detta. Vad är det med det här landet? Har folk tappat förståndet totalt?
Bara en sådan sak som undertexten på Aftonbladets bild: "Hon rakar sig inte under armarna och står för det". Hur kan man någonsin komma till en punkt att man ens ställer någon en fråga om varför den inte rakar sitt kroppshår eller gör det? Hur kan man tro att man har rätten att fråga sådana saker eller påpeka dem? Skitskumt. Ungefär som att ifrågasätta varför någon klämt en finne eller inte gjort det. Herregud.
(Bild från Aftonbladet)
torsdag 1 mars 2012
The Boy Without a Penis, varför folk är förbannade på en del "genusvetare", ordet "hen" och egna minnen
Förut sett en dokumentär och även ett program hos Oprah, tror jag, om denna David Reimer. Mannen som föddes som pojke tillsammans med en tvillingbror, men efter att ha fått sin penis förstörd i en misslyckad omskärelse så bestämde sig föräldrarna tillsammans med en läkare som hade åsikten att man kan "skapa kön genom uppfostran" (känns igen eller?) att helt enkelt uppfostra honom till flicka istället för pojke. Läkaren såg detta som sin stora chans att kunna göra det experiment med könsroller som han alltid drömt om och dessutom hade en enäggstvillingbror att jämföra "resultatet" av sin genusforskning med. Resultatet blev en katastrof om båda männen tog slutligen livet av sig. Blev ledsen när jag läste det (gammal nyhet dock) men tyvärr inte förvånad. Det är en av de mest vidriga historier jag hört talas om när det gäller experiment med barn i Västvärlden i modern tid.Denna dokumentär Dr Money and the Boy Without a Penis om den utsatta familjen såg jag nyss också och satt hela tiden med gråten i halsen. Jag förstår att även alla svenska genusvetare och feminister som anser att kön är något som skapas av omgivningen inte någonstans skulle vilja att någon gjorde sådana här experiment med barn. Det förstår jag. De flesta menar väl, de är knappast några monster. Och de flesta diskussioner hamnar oftast (bokstavligen) på dagisnivå när folk slänger ur sig saker som "Menar du att det är genetiskt att pojkar att leka med bilar?" Det blir bara löjligt. Poängen är att det ÄR genetiska skillnader mellan könen men det är även skillnad mellan individer.
Att i tidig ålder försöka utsudda/dämpa barns sökande efter en egen könsidentitet, t ex genom att som en del vansinnesexempel vägra att avslöja för andra om barnet är en pojke eller flicka (ett till här), det är farliga experiment att syssla med. Man har rätt till att som människa skapa sin egen könsidentitet. Till den identiteten gäller också att hantera hur man uppfattas av omvärlden - tyvärr kan man väl säga eftersom omvärlden inte alltid behandlar folk så bra pga kön. Som till exempel att kvinnor blir våldtagna oftare än män eller att män oftare blir utsatta för annat våld. Det är nog bättre att lära barn hantera dessa problem och säga nej till omvärldens förväntningar, gå sin egen väg, än att hemlighålla barnets kön. Problemet ligger i det man lägger i kön, inte i könet i sig.
Men de problemen kan aldrig lösas genom att vi förvägrar våra barn en könsidentitet. Det behöver inte handla om förbud (som exempelvis att man skulle förbjuda sin son att leka med leksaksvapen), men att aktivt motarbeta omgivningens ideal och normen på ett sådant sätt att man förnekar den inför sina barn kan bli skadligt. Exempel att man förnekar förekomsten av könsskillnader öht eller att utan ens en tvekan säga till sin son att han kan bli "mamma" när han blir stor. Ja, denna typ av människor har jag stött på på riktigt.
Det handlar inte om saker som att föra in "hen" i svenska språket för att slippa skriva han/hon, det handlar om oron inför att förneka människors rätt att vara precis vilka de är. Jag tror att de flesta vill precis samma saker, men har man utgångspunkten att könsrollerna till 100% är påhittade exempelvis av en patriarkalisk samhällsstruktur för att förtrycka kvinnan, så blir nästa steg att förneka att kvinnor och män har några biologiska skillnader.
Senast i förra veckan fick jag i en debatt på nätet frågan av en manlig genusfeminist: "Har du något vetenskapligt belägg för att det finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor?"
Svar ja. Däremot har det aldrig någonsin funnits några vetenskapliga belägg för att det inte finns.
Har aldrig varit förbannad på genusvetare som tycker att man ska låta sina barn gå klädda i Hello Kitty även om de är pojkar och vill det, klä ungarna könsneutralt, lära dem lika värde mm. Det många av oss som ogillar genusvetare inte tycker om är de genusvetare som jämlikhetsivrare som förnekar könsskillnader (även de genetiska, inte bara de yttre). Kläder skapar inget kön och är bara ett yttre attribut. Det spelar i grunden ingen roll och växlar hela tiden mellan grupper och tid.
På just detta med förnekar av könsskillnader är detta fall med David Reimer ett mycket hemskt exempel av. Vi är inte oskrivna blad. Vår lott om vilka individer vi ska bli bestäms redan i befruktningsögonblicket. Inte bara när det gäller kön, utan även sjukdomsarv, utseende, hudfärg mm Vi är de vi är. Det är inte komplicerat alls egentligen. Extremister åt båda hållen kan tyvärr göra det mycket komplicerat.
Barn måste få söka sin identitet oavsett vad de är födda som. Jag är en av dem som tror att det skapar mer förvirring för barnen med en genuspedagog på varje förskola, med ordet "hen" när det används på förskolor där de VET vilka kön barnen har med förklaringar som att barnen har "genusöverskridande kläder". Kläderna var bara tyg innan man började kalla barnet för "hen" istället för hon eller han.
Minns en tråkig sak från min egen barndom när min bror hade gått hem från skolan med sin nya röda jacka under armen för att de andra pojkarna hade retat honom och sagt att han hade "kärleksfärg" på jackan. Jag vet att det är sådana saker man vill få stopp på när man pratar kläder och genus. Men problemet låg knappast i att de tyckte att han hade kärleksfärg på jackan och problemet hade inte lösts av att lärarna kallat honom för hen istället för han. Problemet var att min bror blev mobbad hela sin uppväxt för precis allt och av precis alla. Det hade inte ett skit att göra med att han var tjejig osv. Snarare att han har Aspergers syndrom och att det inte fanns plats för annorlunda och tillbakadragna barn på förskolan och i skolan. För lite resurser för de barnen som är känsliga, helt enkelt.
Kan vi inte bara försöka lära barnen respektera varandra utan massa politiska teorier eftersom politiska teorier alltid kommer att krocka? Kan inte vi vuxna försöka göra likadant? Bara inte bråka och låta folk vara precis som de är. Låter billigare också.
måndag 17 oktober 2011
Så hemskt! 91-åriga Ganna ska utvisas!
Jag förstår verkligen inte! Det är bara äckligt.
Börjar fundera på om jag skulle kunna byta med den stackars kvinnan. De blir ju av med en i alla fall (eller nej, två t o m eftersom jag snart ska föda). Jag kan flytta till landet där jag har mitt andra medborgarskap, dvs Finland, och hon får stanna här.
Här vill man ändå inte vara kvar när de agerar på detta vis. Vill inte att mitt barn ska växa upp i ett sådant här samhälle. Omänskligt.
Grupp på Facebook
Länk till Aftonbladet
Edit 2011-10-18 kl 14:40: Verkar som att kvinnan får stanna i två veckor till i alla fall tills hon har någon som möter henne på flygplatsen och någonstans att bo när hon kommer dit. Migrationsverket ska ompröva sitt beslut, men det misstänker jag själv inte kommer att ge så mycket. Är det inte tredje gången nu?
tisdag 11 oktober 2011
Grrrrr

Känner mig mycket aggressiv idag och det är en väldigt ovanlig känsla för mig. Önskar att jag bodde på en totalt människofri planet. I alla fall fri från södra Sverige-svenskar. Vill flytta till mitt Finland. Hatar det här landet. Varför skulle jag vara så dum och bli kär i en svensk? GRRRR! Nu blir min son svensk också!
Fast på senare år har Finland också börjat bli som Sverige, så hjälper kanske inte så mycket vart jag än skulle rymma.
fredag 5 augusti 2011
Familjeliv-undran, igen

Nu har jag bestämt att inte logga in på familjeliv på länge för jag blir galen på folk där. Har inte gjort det sedan igår morse. Mår väldigt dåligt av att läsa på FL för att folk är idioter på ett mycket negativt sätt. Inte så att de inte kan stava eller är dumma rent IQ-mässigt utan att de är envisa och medvetet inte tar in vad andra skriver. Allt är väldigt svart-vitt för många där. Undrar vad det beror på? Alla kan ju inte ha personlighetsstörningar? Och som blivande mamma gör det mig väldigt orolig för omvärlden. Det gjorde det redan innan jag var gravid. Familjeliv är nog det värsta community jag någonsin varit medlem i gällande hur elaka folk är mot varandra och trångsynta och jag har varit medlem på communities som borde vara betydligt värre...
Men det känns lite som skvaller när man går in och kollar vad folk bråkar om, därför jag inte kan låta bli. Det är som en annan värld. Något jag kanske ska vara glad över.
torsdag 19 maj 2011
Igen det jag inte förstår i Sverige
Som jag tagit upp förut, så skräms jag oerhört av hur svensk lag kan tillåta aborter så sena så att foster som själv kan andas får självdö. Nu har pressen börjat ta upp detta efter att en sjuksköterska anmält detta till Socialstyrelsen (läs nedan från Dagens Medicin, finns väldigt mycket artiklar om detta ute nu, bara Aftonbladet som inte vågar ta upp det och istället fortsätter vinkla sanningen). Jag är väldigt tacksam över att folk faktiskt börjar ta upp det. Jag har själv blivit anklagad för att fara med osanning när jag sagt att jag tycker att det är väldigt hemskt att det är såhär i ett i-land som Sverige där etik och moral väldigt ofta ska diskuteras.
Synd att detta skulle tas upp efter debatten om samvetsfrihet, där man röstat för/mot om personer inom vården ska få gå efter FNs regler för mänskliga rättigheter och säga nej om de tycker att en abort blir för obehaglig. Sverige har som enda land haft nej som majoritet (märkligt nog bara SD som tycker att man pga bl a religion ska få säga nej till att göra ingrepp som skapar etiska dilemman för vårdpersonalen). Att som vårdpersonal få säga nej till att göra något som anses vara en dödssynd borde vara lika mycket att bestämma över sin egen kropp som rätten att få göra en abort i Sverige. 95% av alla läkare skulle antagligen ändå aldrig säga nej så där behöver inte abortförespråkarna bli rädda.
Min åsikt: Blir det ett barn så handlar det om tre människor. Barnet i första hand och föräldrarna till barnet i andra. Visst är det orättvist att vara kvinna men så är det. Allt i världen handlar inte om kvinnors rätt. Barnens rätt till liv? Sköterskornas rätt att inte behöva abortera foster som de måste låta självdö för att de är nästintill livsdugliga? Pappornas rätt till att få se sina egna barn födas utan att mamman ska kunna leka Gud och ta ihjäl dem innan utan att männen ens behöver informeras eller erbjudas kuratorsamtal? En man som t o m följt med till barnmorskan och sett sitt barn via ultraljud behöver enligt lag inte informeras om att kvinnan valt att avbryta även hans barns liv.
Det finns andra frågor i världen än kvinnors rätt till sina egna kroppar. T ex barns, mäns och vårdpersonals.
Saxat ur Dagens Medicin
”Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon”
2011-05-18I Sverige dödas inte fostret före aborter. Därför händer det att det fortfarande lever när det kommer ut. Det andas och rör på sig. Nu slår personal som mår dåligt av detta larm till Socialstyrelsen.
Till skillnad från i andra länder är det inte praxis i Sverige att, i samband med en sen abort, döda fostret innan graviditeten avbryts. Det innebär att fostret ibland fortfarande lever när det kommer ut.
– Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen, säger en sjuksköterska som Dagens Medicin pratat med, men som vill vara anonym.
I Sverige har kvinnan rätt till fri abort till och med vecka 18. Om särskilda skäl finns kan Socialstyrelsen tillåta abort till och med vecka 22.
I samband med aborten får kvinnan först ett piller som ska mjuka upp livmodertappen. Ett par dagar senare får hon en medicin som ska provocera fram livmodersammandragningar.
Men ingen av medicinerna dödar fostret.
– Olika foster är olika livsdugliga. I år har vi haft två aborter, en i vecka 18 och den andra i vecka 22, där fostren fortfarande levde när de kom ut. De andades och rörde på sig i upp till en timme efteråt, säger sjuksköterskan.
Hon säger att hon inte är emot den nuvarande abortlagstiftningen. Tvärtom.
– Men det känns oetiskt att låta ett liv självdö på det här viset. Det är inte rätt mot kvinnan och det är inte hennes ansvar heller, utan det är sjukvårdens hantering som är problemet.
I ren desperation har hon och hennes kollegor, både sjuksköterskor och barnmorskor, nu kontaktat Socialstyrelsen för att få råd.
– Alla tycker det är jätteobehagligt. Folk slutar på grund av det här. Ska det verkligen vara så här?
Pia Teleman, ordförande i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, bekräftar att Sverige inte har som rutin att döda fostret före aborten.
– I vissa länder dödas fostret med hjälp av en injektion av kaliumklorid i fostrets hjärta, men det tillämpas inte i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att detta handlar om mycket få fall, jämfört med det totala antalet aborter. Men självfallet förstår jag om det uppfattas som obehagligt och visst är det ett etiskt problem om fostret fortfarande lever.
Jag vet att folk hatar mig för att jag inte är för fri abort men jag kan inte släppa tanken på alla människors lika värde. Jag kan inte förstå och stötta ett samhälle där man hierarkiskt ordnar människors värde. Alla människor bör ha rätt till sitt eget liv. Hur det kan vara en så provocerande åsikt är för mig en gåta. Jag tror verkligen inte heller att kvinnor behöver fara illa av att föda barn de inte vill ha, inte om samhället anpassades efter att det är rätt att låta barnen leva. I vårt jämställda samhälle vore det naturligtvis en katastrof för många om det hände utan tryggare skyddsnät. Sverige är idag inte uppbyggt, varken socialt eller ekonomiskt, för familjebildning. Det är jag väl medveten om.


