Nu rasar jag mot feminister (en del av dem) igen. Brukar läsa en feministblogg, en kvinna som har en dotter och en yngre son och hon tycker väldigt mycket om att skriva hur hennes dotter måste kompenseras gentemot sonen för att han i samhället alltid kommer att ha högre status i o m att han är man. Och ja, det är Sverige hon bor i. Sverige, landet där svenskfödda män inte ens får söka vissa arbeten för att det måste kvoteras in kvinnor eller invandrare, där det talas om att sortera bort skolämnen som pojkarna är bättre än flickorna på för att det är "orättvist" (inget snack om tvärtom). Landet där feministerna (däribland även bloggerskan) tycker att män aktivt ska ta sin kollektiva skuld för att kvinnor blir våldtagna och misshandlade istället för att se bortom kön och behandla folk som individer som själv får stå för sin egen skuld och sina egna brott.
Tyvärr så tar de snälla killarna åt sig av dessa kvinnors åsikter. Hur sjukt är det inte att XXXX (ja jag tänker på någon särskild nu) som haft det säkert trettio gånger jobbigare än många av de kvinnor som tycker att han är en av de som ska stå med skammen bara pga att han är född med manligt könsorgan, att han faktiskt sitter och mår dåligt över sin existens bara för att han låtit folk pränta in kollektiv skuld-tänkandet hos honom? Han har aldrig skadat någon och ja, det vet jag, för XXXX är inte som andra, men tänker inte hänga ut hans sjukdomar, liv och hur han är fånge i sin egen ångest här.
Tycker verkligen att de feminister som tänker såhär borde tänka om. Särskilt ni som har söner. Inte minst för att ni har fel om samhället. Det är inte så flott att vara man heller alla gånger. Särskilt inte när t o m ens mamma tycker att man ska vara kollektivt ansvarig för att människor man aldrig träffat våldtar någon annan eller att man som man glatt ska acceptera låg lön på jobbet (där kvinnorna får högre, ja de jobben finns) bara för att han bidrar till att jämna ut löneluckorna ute i samhället. Dvs bli behandlad som en jävla dörrmatta.
Jag länkar medvetet inte till den bloggerska eftersom hon är så fruktansvärt blind och jag ogillar henne väldigt, särskilt eftersom hon verkar lida av en svår empatistörning. Roligt är att så fort man säger ifrån så kallar hon en "genus-o-medveten" och kommer med boktips jag läst redan för tio år sedan. Jag har t o m läst genusvetenskap på universitetsnivå med bra resultat och hemska genusgurun Tiina Rosenberg som lärare. Att jag många år senare insåg att det är totalt vansinne, gör mig inte mindre genusmedveten. Jag håller bara inte med. Tror att det var Rosenberg som började få mig att inse genusteoriernas brister faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar