Varför jag inte gillar feminismen

Fan vad jag blir provocerad av sådana här inlägg.

Jag säger inte ett dugg om att "alla män är potentiella våldtäktsmän" eftersom alla män är det. Precis som att alla människor är potentiella mördare, skattefifflare osv. Jag tror inte ett dugg på att en del individer skulle ha någon slags biologisk inbyggt moral som gör att de inte kan begå vissa brott. Jag påstår inte heller att brott mot kvinnor är oviktigt och jag håller med henne i att det är vidrigt hur ofta våldtäktsoffer beskylls för att de utsatt sig för våldtäkten genom att inte utgå ifrån att de med största säkerhet kommer att bli våldtagna. Man ska inte behöva utgå ifrån att folk ska våldta en liksom.

Jag blir provocerad av citat som detta: Och ändå blir männen arga på oss. Feministerna. Kvinnorna. De som kritiserar mäns våld. Det är jävligt märkligt att de inte blir förbannade på männen som våldtar och slår, mördar och skrämmer istället.

Varför kan man inte bli arg på båda sakerna? Varför ska man acceptera att buntas ihop (inte bara subjektivt och känslomässigt, vilket är upp till var och en), utan enligt feminismen som politisk röd tråd, som kollektivt ansvarig för förtryck, våldtäkt och tortyr när man själv inte varit i närheten av att utöva det?

Och tidigare i texten:

Bu fucking hu liksom. Ta en vända i mina skor. (när hon skriver om hur killar hon känner blir ledsna av att buntas ihop som grupp med våldtäktsmän)

Det kanske de har gjort redan, gånger tio? Vad vet man om främmande människor?

Män är enskilda individer trots att de är MÄN. Det är individer som begår brott. En kille som t ex själv blivit utsatt för våldtäkt (ja, de finns, jag har själv två manliga kompisar som blivit det som barn) kanske inte tycker att det känns så jävla okej att bli hopbuntad med våldtäktsmän i varje debatt när det faktiskt är de som tillhör brottsoffren. Är de undantag då eller? Ska de plötsligt bli buntade ihop med kvinnorna istället för att de har en brottsofferstämpel? Är de inte män? Eller ska de bara bita ihop med sin sorg och hålla käften och tillsammans med minnen av hur de blev utsatta för våldtäkt, bara acceptera att man buntar ihop dem som grupp med gärningsmännen med "lite spill får man ta" som tankesätt?

Jag tycker inte det. Jag tycker att de som begått brotten ska stå för sina brott individuellt. Naturligtvis kan man diskutera generellt, precis som man bör få göra med invandring och religiösa grupper, men det är en annan sak än att föra det som politisk kamp.

Jag förnekar inte att jag (kanske pga mitt förflutna till viss del) ser en potentiell våldtäktsman i varje man jag möter, men jag ser också en potentiell vän i betydligt större grad.

Män är också människor och bara för att man inte vill se en politisk grupp bunta ihop en som individ tillsammans med våldtäktsmän och mördare, det betyder inte att man inte hatar och motarbetar våldtäkt och mord. Kanske är just därför man inte vill behöva accepteras att diskuteras som "fienden". Som oskyldig man till brottet är man inte mer skyldig än som oskyldig kvinna.

Jag är varken feminist eller jämställdhetsivrare men när det gäller personer som har skuld till våldsbrott så är det etiskt ganska svart och vitt för mig.