Hickar fostret? Det är helt normalt! Du märker det genom att känna rytmiska rörelser i magen. Det kommer att fortsätta hicka en del efter födseln också.
Fostrets fot eller hand kan ibland puta ut på din mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar barnet till sig kroppsdelen. Kanske det kort tid därefter sätter tillbaka foten av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att du nu kan kommunicera med ditt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta foster med huvudet ner i bäckenet. "Nu vill jag snart ut!"
Din mage är tung som bly nu. Ditt barn har fått mindre plats att röra sig på, men är lika aktivt som förut.
Vissa kvinnor måste av olika orsaker föda med hjälp av planerat kejsarsnitt. Här kan du läsa om förlossning med kejsarsnitt och förbereda dig inför förlossningen.
Din mage är nu stor och fin. Kom ihåg att fotografera den!
Fostrets längd: 42,5 cm
Fostrets vikt: 2400 g
från mammasidan.se
Men haha jag tycker själv att jag bestämmer om min mage är stor och fin eller inte... Förstår inte alls folk som förtjusas av gravidmagar. Jag tycker inte alls att man är fin som gravid, förutom själva tanken på att man ska få en bebis. Det är gulligt och fint men inte graviditeten i sig, tycker jag, eftersom den är ganska hemsk. Tror att det skrivs så överallt för att de gravida inte ska bli ledsna och det är ju bra iofs! Det är ju tungt och jobbigt och gör ont och det känns inte direkt fint och sexigt att ha ont hela tiden.
Så tycker jag i alla fall! Man är ju inte gravid för att det är kul utan för att man ska få ett barn, så det är sak samma. Men kan störas lite av när det står sådant. Liksom, har ju inte tänkt riskera livet och trycka ut en fyra kilos individ från mitt underliv för att man är fin som gravid enligt någon mupp på internet. Spela roll vad främlingar tycker om hur man ser ut, särskilt när de inte har någon aning. Roligt är att min mage fortfarande är mindre än vad den var när jag var sjuk i magen. Ingen sa att jag var fin då pga min sjuka mage!
(tydligen ett känsligt ämne det här för mig)
Har hittat min mobilladdare igen! Den var i IKEA-kassen med bebisens sängkläder. Smart val av förvaring!
Usch vad jag önskar att jag kunde föda bebisen hemma ensam utan att det vore fara för bebisens liv. Skulle t o m skippa bedövning och lustgas bara jag slapp sjukhus och främlingar som rör i mig och lägger sig i. Men i detta jävla län så får man inte någon hjälp alls för att få föda hemma. Helt skulle jag snittas men det får man inte heller här i jävla skit-Göteborg. Inte ens fast jag har journaler på blödningsproblem om att jag måste snittas vid förlossning för att jag kan blöda till döds annars. Får verkligen hoppas att de vet vad de gör i o m mina nya prover. Hatar den här stan och mig själv för att jag flyttade hit. Om jag inte slipper Göteborg snart så blir jag galen på riktigt.
Och lite OT:
Finns några få saker som är bra med Göteborg:
-De har Pressbyrån, men det finns t o m i min hemby nuförtiden...
- De har sälar i Slottsskogen
- Det är nära till Borås djurpark
- Det ser fint ut när man åker bil på natten med alla ljus. Det ser nästan inte ut som Göteborg.
Satan. Nu får jag panikångest igen.
Dum jag är som läste om graviditet innan jag skulle sova. Blir också irriterad på att det alltid står om förlossningar när man försöker läsa om antingen babyvård eller graviditeten i sig. Det borde komma en varning alltid innan de börjar pränta in en massa dödsångest och skriva om förlossningar.
Liksom, ja, jag fattar, det kommer att göra ont och vara jobbigt. Sluta pina mig! Hatar att folk ska tvinga en bearbeta saker när man hellre bara accepterar och försöker låtsas som ingenting.
Nu vill jag verkligen inte till BM ensam på onsdag. Ska nog ställa in det för min man kan inte följa med. Brukar få psykbryt efteråt eller innan eftersom det alltid är en massa prat om förlossningar, men borde egentligen dit eftersom jag måste fråga om att det läckt vätska ut mig.
Enda som är bra med förlossning är väl att bebisen kommer ut och så kan kroppen börja läka. Jag struntar väl fullständigt i andras upplevelser och tankar kring det egentligen och föräldragrupper och gemensam ångest. Men måste man prata om allt hela tiden??? GAAAAAAA
(nu har jag skrivit nog om det här, fy fan. Förlåt om någon gravid blev ledsen över att jag skrev om förlossningar precis som alla andra onda gör när de försöker hjälpa, men jag försökte inte hjälpa i alla fall, jag var bara egoistisk)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar