Inskrivningen

Inskrivningen gick rätt bra. Det är överfullt på BB nu så det är tvärsäkert (sorgligt nog) att jag inte får vara med bebisen efter operationen utan måste ligga flera timmar ensam på uppvaket. Men så blev det ju förra gången också pga andningsproblem. Får jag bara info om vad som händer med bebisen och vet att min man kramar honom hela tiden så blir det nog bra.

De lovade att anteckna att jag skulle få katetern insatt efter bedövningen denna gången. Men om det inte gick så kunde han inte lova det, men hoppas. Får väl bita ihop annars. Känns lite mesigt att gnälla om men den sattes lite fel förra gången och gick inte så bra.

Måste nog tyvärr stanna där åtminstone till fredag pga nya läkarrutiner och helgdag och syskon får inte hälsa på inne på BB vilket betyder minst tre dagar utan N! Min man får åka hem så fort jag kan stå på benen själv :( Min lilla Niko. Fattar inte hur jag ska klara mig utan honom! Han klarar sig dock nog :) Han älskar min mamma.

Finns en viss risk att de måste skjuta upp operationen pga några konstiga besparingskrav vilket logiskt sett betyder att jag får flyttas då en del hade operationen bara 2 dagar före beräknad födsel! För mig är det ju en vecka innan. Hoppas inte. Håller verkligen tummarna för att det blir av på tisdag.

Är lite mindre rädd nu. Mest ledsen för att jag inte kan ta med N och gosa med honom där längre än bara ute i korridoren några minuter, vilket nog skulle vara värre för honom. Han tror att mamma kommer hem och så får han bara åka bil två timmar tillbaka utan mamma istället. :(

Idag har jag bakat sockerkaka för första gången!

Bebisfunderingar

Är detta bebisen?

Är lite av ett nervvrak fortfarande även om allt känns bättre. Inskrivning på fredag och N ska ha barnvakt för första gången då det är bra om min make är med och övning inför BB-dagarna. Min mamma som ska vara barnvakt till N nu och min syster hjälper till (har ju hund också som behöver vaktas). Min syster ska vara och göra rotfyllning på BB-dagen. Skojade med henne att hon kan tänka på att jag är på BB då. fast vet inte, rotfyllning är inte så kul det heller. Man får ju inte en bebis av rotfyllning. Men en tand som inte gör ont och det är ju också bra!

Kan inte tänka klart. Inte kunnat sova. Är uppe i varv och tänker på massa konstigt. Ska lugna ner mig. Kollar på Netflix på tv-serien Drop Dead Diva och vet inte riktigt varför. En löjlig advokatserie om en modelltjej som dött och blivit återuppväckt till ett liv på jorden i en tjock advokats kropp och tvingas arbeta på samma advokatfirma som pojkvännen hon hade när hon var modell som inte vet att hon är hans ex i en annans kropp osv. Mycket larvigt och mycket "tjejigt". Men något roar väl mig eftersom jag sett en hel säsong. Får mig väl att inte tänka för mycket på att jag är rädd hela tiden och den är inte våldsam vilket gör att om det är på när N är med ett tag så gör det inget särskilt, mer än att jag får dåligt samvete för att han ser för mycket på tv.

Drop Dead Diva -medioker och fjollig, men fängslande, tv-serie

Idag är jag gravid vecka 38+0. Vecka 39 som det kallas då. Fem dagar kvar.

Nu ska jag sova för man vet aldrig när sonen tänkt vakna. Mamma har varit hos min syster då min make varit ledig idag och kunnat hjälpa mig mer med N (jag har så mycket förvärkar så jag knappt kan gå) och kommer tillbaka imorgon runt 14-16.

Och på fredag ska hon vara barnvakt till N då jag har inskrivning. Vi åker 6 och kommer säkert hem tidigast 18. Vi ska titta på en dubbelvagn också och en leksak till N. Det går säkert bra. Han somnade i hennes famn i förrgår när jag lagade mat och det är ju ett tecken på att han är trygg med henne. Min mamma gillar också att leka med barn osv. Mest det jag oroar mig för när jag inte är med honom, att den som är med honom inte vill leka och prata med honom, utan bara gör saker och liksom ignorerar honom typ pratar i telefon, kollar på tv utan att bry sig om honom, kollar datorn osv. Hatar sådant. Vissa gör alltid så med sina barn. Liksom alltid. Leker och pratar nästan aldrig med dem, bara är i närheten. Gör inget med dem.

Blir dock alldeles för mycket filmtittande för oss nu fast jag tycker att det är fel för småbarn att se på tv... Kan man inte resa sig så blir det lite så. Inget jag är stolt över. Men inte mer än för andra, men tycker det är dåligt ändå. Men nu ska jag sluta döma mig själv och andra...

Att vara förälder = konstant dåligt samvete :)

6 dagar kvar. Rädd

6 dagar kvar och jag kan inte påstå att jag mår direkt bra. Dessutom blivit förkyld igen. Känner mig stressad, rädd och ledsen och vill bara gosa med N så mycket jag kan innan hans lillebror kommer. Har lite panik. Känns som att allt går för fort. Är rädd och rädd och rädd hela tiden och har ont och mår inte bra. Tur att mamma är här med mig. Inte just idag och imorgon men annars är hon här hela tiden. Älskade mamma.

Nervös och rädd

Det är bara åtta dagar kvar tills bebis2 kommer via planerat snitt och jag får jämna bryt för att jag är rädd, för att jag inte vill lämna N hemma över natten med barnvakt, för att saker ska gå fel på BB som förra gången och vi kanske inte har så tur så vi får med oss en frisk bebis hem, för att jag ska dö och aldrig få se N eller den andra bebisen heller för den delen, för att N ska vara otröstlig när han sover utan sin mamma en hel natt för första gången, för att jag kommer att tvingas stanna på BB jättelänge om något händer.

Jag är väldigt rädd denna gång. Sedan jag fick barn är jag mer rädd för att dö. Jag måste ju leva för mina söner. Jag är helt enkelt skiträdd den här gången och jag har aldrig riktigt skrivit eller pratat om varför det blev så hemskt förra gången och kommer knappast att göra det på bloggen heller. Allt slutade ju bra och det gör det inte för alla direkt, så man ska inte klaga. Men jag är rädd ändå.

Och jag är dessutom rädd för att de av någon anledning ska neka mig snittet trots att det redan är beviljat för även om jag pga förra gången var mer redo att föda "vanligt" denna gång än förra, så var det inte ens ett alternativ den här gången pga att jag är försvagad av sjukdom. Jag vet ju inte hur man gör liksom.

Det är naturligt att vara rädd, men det är inte roligare för det.

21 dagar kvar

21 dagar kvar tills vår andre son beräknas komma ut i världen med planerat snitt. Denna gången var det inte ens någon diskussion kring snittet eftersom jag dessutom är sjuk och svag. Känns som att han är på väg lite för tidigt dock. Hoppas det går som det ska. Jag är ganska rädd faktiskt. Min mamma är här för att vara barnvakt då. Hon är bra med N och vill gärna hjälpa. Hon är väldigt moderlig av sig mot honom (lite för mycket ibland t o m) så det ska nog gå bra. Men det känns hemskt att åka in och lämna honom i flera dagar kanske (min man åker väl hem efter ca ett dygn) och jag är rädd för att om något händer mig så får jag aldrig se honom igen. Eller om något händer barnet i magen såklart, men det är man ju alltid rädd för när man är gravid och ska till BB, antar jag.

Mår inte så bra nu under graviditeten faktiskt, men känns väldigt nära nu. Ska bli skönt när graviditeten är över, men har fortfarande lite svårt att förstå att bebisen kommer. Jag har haft ganska svårt att förstå det hela tiden. Men det hade jag förra gången också och det gick bra. Idag har vi fått upp alla spjälsängar!

Imorgon får vi besök på dagen av min jättefina kompis med familj! Bäst att försöka hinna sova lite. Hon är alltid uppe i gryningen och jag har en son som inatt somnade ordentligt först 02.45...

Nedräkning!

14 mars får vi tillträde till huset!
7 maj är datum - planerat kejsarsnitt! (dvs 9 dagar innan BF så det blev inte så nära beräknad förlossning som jag var rädd för - jättebra!)

Massa saker som händer och fick båda dessa datum spikade idag och jag är nästan lite förvirrad! Förväntansfull och nervös.

Har haft problem med min sköldkörtel och fått vara sjukskriven i två veckor, men det blir förhoppningsvis bättre nu när min medicindos Levaxin verkar vara på bättre nivå. Hoppas verkligen att jag någonsin blir frisk från detta. Man är alltid trött och man vet inte när man blir trött. Något jag verkligen inte är van vid. Jag är mer van att vara hyperaktiv!

Ramble IKEA osv

Varit väldigt sjuk senaste tiden (min man har fått vara pappaledig så jag fått vila och sonen får busa omkring). Känts lite bättre de senaste dagarna även om det inte alls är stabilt. Fått lyfta Levaxindosen något och hoppas att det ska få mig att må bättre. Blir väldigt skönt när graviditeten är över så jag slipper tänka på hur min kropp kan skada min då nyfödda andre son. Det kommer att ta bort en hel del av stressen. Dessutom ska vi snart flytta till vårt hus! Vilket ska bli jättekul!

Fått lite dåliga nyheter angående snittet. Har inte blivit nekad, men de vill senarelägga det pga nya rutiner eller något, vilket känns ganska stressande med tanke på att vi kommer att bo nästan 2 h från BB och 3 dagar innan beräknad förlossning med ökad risk för att barnet ska komma tidigt denna gång, så känns det ganska otäckt. N kom ju till världen med planerat snitt 15 dagar före beräknad förlossning och då hade vi en kvart till BB. Så 3 dagar innan när risken för tidigare födsel är större känns inte alls bra och jag var stressad nog över att han kunde komma innan planerat snitt förra gången. Får väl hoppas att det ordnar sig till det bästa och prata med dem.

Känner mig lite konstig rent allmänt just nu. Får väl hoppas att det går över när jag blir frisk igen.

Varit lat med att äta bra mm och det har inte direkt hjälpt och så när man är sjuk och dessutom gravid så man inte orkar göra något "roligt" lika mycket som förr så blir man ju lite nere av det också...

Vi var iaf på IKEA en snabb sväng igår och köpte en grön spjälsäng! Vi har redan en blå (som vi redan flyttat till huset så vi köpte en till för N vill inte samsova så bra längre då han rymmer i sömnen) men vi behöver ändå en till eftersom barnen båda är små!

Vecka 28

Jag är i vecka 28 och NU har det börjat landa att jag är gravid igen. Inte så länge kvar då tills lillbrorsan kommer :)

Väntar på besked om planerat snitt. Har väntat ca 15 veckor nu. Min BM anser att jag har större orsak att få det denna gång än förra, då det blev godkänt i vecka 37. Min sjukdom gör mig helt enkelt för svag för att kunna föda.

På måndag ska jag få träffa en läkare. Hoppas att de kan reda ut ett och annat, med tanke på att jag sist fick tre olika direktiv om vilken dos av medicinen jag skulle ha. Minst sagt förvirrande och slutade i en mindre kollaps på nästan två veckor.

Hälsan osv

Min hälsa är inte särskilt bra alls, pga sköldkörteln men orkar inte gnälla om det här för mycket. Känns bara som att det blir värre då. Väntar på läkartid nu. Är väldigt glad åt att jag verkar få mina önskade två söner tätt emellan nu och att min son i livmodern verkar frisk och kry trots min dåliga hälsa. Varit väldigt rädd. Blir kanske inte fler efter det. Kanske min hälsa inte klarar det helt enkelt. Man kan liksom faktiskt råka gå och dö av det här och risken för att det blir värre och kroniskt efter varje graviditet är ganska stor. Ledsamt och tröttsamt.

Har vi tur får vi snart börja flytta in i vårt hus! Tror att det blir väldigt bra för familjen, med det fina huset och dessutom att det är varsitt hus i ett :)

Bebis2!

Det blir en son till!!!! Och har verkar helt frisk, trots min sjukdom och jag är den gladaste mamman i värden!

Det går bra nu

Var hos BM igår och mina värden ser bra ut! Bebisen mår nog bra! Tur med tanke på hur jag mått... Sköldkörtelsvärdena vet jag inte än. Tog proverna förra fredagen och har inte fått svar än. Hoppas att det inte sjunkit för mycket trots att jag fått sänka, för det skulle betyda att min kropp börjat producera eget hormon så jag kan skära ner Levaxinet. Det 5 februari ska vi göra ett extra ultraljud, både för kontroll och så får vi kanske veta om det blir en flicka eller pojke!

Imorgon ska jag åka med syrran och Niko och titta på grejer till huset! Kanske möbler, tapeter, få lite inredningsidéer. Ska smygfota i butikerna så jag kan jämföra hemma sedan i lugn och ro och visa min man.

Känns allmänt som att det går bra nu. Var längesedan jag kunde känna så, att nu kanske det ordnar sig. Känns ju lite nervöst att vänta tillökning när man bor i en liten trea där man vantrivs. Tre barn, två vuxna, hund och kanin på 60 kvadrat är lite väl trångt.

Men nu blir det plats så det räcker och blir över! Och jag slipper bo i stan! Så skönt! Jag är mycket lugnare nu. Nästan en konstig känsla.

Nu måste jag nog sova så jag kan komma upp och göra mig i ordning för shopping med syrran och kväkisen!

Glad dag

Håller tummarna så mycket för huset och får väl mer eller mindre på måndag veta hur det hela har gått. Är nervös, hoppfull, glad och stressad! Fått sänka min medicin lite och mår ungefär 1000 ggr bättre. Orkat busa med Nikkis hela dagen utan att bli nästan det minsta trött (ofta kan jag bli matt) och t o m bakat rågbröd med tranbär och russin! Blev stolt för jag är inte så van vid att baka bröd.

Vi åker hem nästa vecka om inte föret blir katastrof och förhoppningsvis får vi flytta in i huset innan bebis2 föds! Jag hoppas massvis på en massa saker och orkar knappt tänka på dem för om allt löser sig blir jag väldigt glad. Tänk om vi får vårt hus, jag får flytta från staden jag avskyr, bebisen i magen mår bra OCH jag blir frisk från hormonsjukdomen?

Vore så bra så jag vågar knappt hoppas! Om allt ordnar sig!

Kontrollultraljudet!

Och allt såg bra ut för vår älskade lilla bebis 2! Oerhört lättande eftersom min hälsa faktiskt varit totalt i botten. Med denna underbara nyhet för min familj åker jag nu, med både glädje och sorg i hjärtat, iväg till Norrbotten/Finland i över en månad! Kommer att sakna min make väldigt väldigt mycket. Även om det kanske inte alltid verkar så när jag är nere, så älskar jag honom galet mycket.

Vardag, graviditet och Pennies From Heaven

Min son var igår själv med sin pappa och hälsade på hos sin farmor och farfar och jag var hemma och hade planerat massvis av saker jag skulle göra! Han har aldrig åkt iväg utan mig förr. Själv var jag på Ullared en gång men det var inte ens lika länge. Igår var han borta mellan 10-21! Jag hade tänkt att jag skulle shoppa, träna hunden massvis, gå på Liseberg, fika, träffa en kompis osv, men jag bara sov och vaknade 20.25 :) Iofs hade jag inte sovit alls under natten pga busig son så somnade först kl 11, men behövde väl det i så fall. Min sjukdom gör mig ganska trött också.

På tisdagmorgon åker jag, vovven och sonen till Norrland ett tag. Min man har lovat att ägna en del av tiden han är själv till att försöka hitta ett bättre boende till oss. Det är ganska trångt här och jag får nästan aldrig sova. Börjat bli lite utbränd faktiskt eftersom sambolivet gjort att jag sover ca 3-4 timmar mindre per natt, dvs ungefär hälften och jag är sjuk dessutom. Så tar lite semester. Dessutom var det lovat att jag skulle fira jul i norr i år och åker man inte i tid så finns det ingen chans att få biljetter för hund, barn, person som hjälper att bära och sedan åker tillbaka osv, för mindre än 10 000 kr. Nu gick det på ca 3000. Ska stanna till efter nyår iaf för då slipper hunden raketerna!

Tycker det är ganska tråkigt att åka eftersom jag kommer att sakna min man mycket. Missar kontrollultraljudet i vecka 18, men får göra det när jag kommer tillbaka. Jag trodde att man gjorde kontrollultraljud för att kunna bota bebisen om den visar sig ha skador, men tydligen gör man det bara för att man ska hinna göra abort innan det blir förbjudet. Och abort skulle jag aldrig göra ändå.

Mår lite bättre nu. Fostret har börjat tillverka sina egna sköldkörtelhormoner ungefär nu, vilket väl betyder att han/hon slutat glufsa i sig mina. Då kanske jag kan få lite ordning på mina nivåer. Hoppas det.

Vet att mina inlägg blir rätt tråkiga nu, men det är lite så när jag är sjuk. Hinner inte göra så mycket roligt!

Tittade på tv-serien Pennies From Heaven, men tycker att filmen som kom senare (1981) är mycket mycket bättre. Tydligen finns det en film från 30-talet också, men den har jag inte sett.

Ovan en bild från tv-serien från 1978.

Ovan från filmen från 1981. Bernadette Peters gör en mycket mer sympatisk roll än vad kvinnan i den andra filmen gör. Båda är bra skådespelerskor men karaktärerna i 80-talsfilmen är betydligt mer sympatiska helt enkelt. I tv-serien från 1978 kändes det som att jag faktiskt struntade helt i hur det gick för dem, eftersom de var elaka och själviska båda två. Det är de inte i den senare filmen. Nu måste jag ju se originalet också!

Och en chinchillabebis

Har idag varit och lyssna på hjärtljud från Kväkis 2! Är så glad att min minibebis lever. Jag har varit väldigt sjuk så jag har varit orolig. Mina värden verkar ha gått från hypo till hyper på två veckor. Har fått sänka dosen med en tredjedel och känner mig fortfarande konstig. Men var och tog prover igår och ska få prata med läkare på onsdag men det är så svårt att få ett möte inbokat. Jag skulle vilja att de utesluter ny inflammation.

N är helt vild numera! Jag visste faktiskt inte att bebisar busar 14 timmar per dygn! Men han är för det mesta glad :) Älskade bebis.

Obs, köp inte vegmål på Sibylla. Det var inte gott.

Fyller år!

Nu är jag snart i vecka 9!

Idag var jag och N och lekte i lekparken, men han förstod inte så mycket men han tyckte om att sitta på gunghästarna. Då skrattade han så det var ju bra att  vi gick ut trots vädret. Det var bara vi i lekparken. Tycker att det är lite tråkigt att det är hundförbud i alla lekparkerna när de ändå står tomma. Skulle ju gå iväg med hunden om vi störde någon eller om någon annan kom. Känns dumt att vara ute utan sin hund! Men förstår ju med tanke på hur en del hundägare i närheten är, att de har hundförbud av säkerhetsskäl. En del har ju t o m arga hundar lösa och struntar i om de jagar folk!

Idag fyller jag år! Jag har bakat två roliga tårtor. Det är "bara" min syster som ska komma på fika, men jag gillar att baka. Ska fota tårtorna sedan!

Andra födelsedagen i sträck som jag är gravid :)

Kväkis 2 igen!

Nästan ingen jag känner läser min blogg. Om ni gör det, så vi har inte gått ut med det än "på riktigt" så hysch :). Jag är gravid igen (mot alla odds, nästa iaf) och med tanke på min sjukdom och hur länge det tog med förra barnet, fertilitetsutredningar, ingrepp osv så är jag väldigt överraskad trots att det var planerat. Planerat, men inte väntat, med andra ord. Vi är såklart glada, men pga min sjukdom (sköldkörteln) så är jag även orolig för barnets skull. Och ärligt talat något för min egen också, men jag tar blodprover varannan vecka.

Jag går hos en privat barnmorska, det är min gamla barnmorska som startat eget och det känns tryggt att ha henne vid min sida. Förra veckan gjordes ultraljud och min lilla Kväkis 2 lever och mår bra.

Mitt humör har varit väldigt upp och ner och jag har varit fruktansvärt orolig för det ena och det andra, också pga flytten, att vi är oense om var och hur vi ska bo hur jag ska hinna ta körkort osv, men det börjar kännas bättre nu och jag glädjs jättemycket åt tanken att min son ska få en nästan jämnårig kompis!

Jag är än så länge bara i vecka 8, därav den suddiga ultraljudsbilden. :)

Bebis vecka 5

Ett embryo i vecka fem. Veckan då hjärtat börjar slå. Jag tycker att bilden är både vacker och läskig...

Livet är märkligt.

Gammal och bucklig! Men snart smal!

Härligt. Behöver inte operera bort grejen i nacken. Den var inte farlig för mig! Bra det egentligen för vore läskigt med ett stort HÅL i nacken. Hellre en knöl. Vore bäst att vara slät och fin men åldern tar väl ut sin rätt och jag blir bucklig. Men cooool. Som Patsy.

Men börjar äntligen komma lite i form. Gått ner 9 kg sedan jag kom från BB fyra månader sedan. Totalt 22 kg sedan innan jag åkte in till BB :) Bara 3-4 kg  kvar så väger jag som när jag blev gravid! När jag hade gått upp sådär 30 kg under graviditeten trodde jag aldrig att jag skulle lyckas gå ner såpass smärtfritt och fort. Gick ju väldigt segt i början.

Föräldraskap utanför ramarna

En tanke slog mig idag. Oj, vilken dålig mamma jag måste vara enligt vissa som fick planerat snitt pga personliga orsaker, som inte kunde amma mer än tre veckor och då inte ens på riktigt utan fick sitta med bröstpump flera timmar per dag istället för att som en riktig kvinna kunna ge mitt barn mat "naturligt" (var inte mitt val någonstans och jättejobbigt för mig), att vi inte planerar att ha vårt barn på dagis/förskola öht om jag kan slippa och annars kanske bara ca 10 timmar per vecka, att vi inte planerar att dela föräldraledigheten jämnt. Och så det värsta av allt antagligen, att han kommer att fostras till stor del enligt kristna ideal. Och inte bara kristna utan t o m katolska!

Har sååå många gånger hört att människor som jag inte "borde få ha barn". Dvs vi som tänker lite utanför ramarna och inte är helt hjärntvättade av den svenska modellen. Eller helt enkelt inte var fysiskt kapabel till det.