Jag har rasat mycket de senaste dagarna och jag fortsätter rasa lite till. Nu rasar jag mot att så många människor tycker om att kalla sig själva för "överlevare" och ibland t o m "överlevare mot alla odds". När man börjar läsa om vad de har överlevt så är det oftast t ex att de varit deprimerade och haft självmordstankar, vilket är väldigt beklagligt och såklart fruktansvärt för dem och deras anhöriga, men jag tycker det är konstigt när man skriver om sig själv som "överlevare mot alla odds" för att man har en personlighetsstörning t ex.Överlevare får mig mer att tänka på folk som har överlevt Hitlers förintelseläger, som Benny Grünfeld t ex eller någon som Gianna Jensen som överlevde sin egen mors abort, särskilt eftersom t o m sköterskan som valde att rädda hennes liv bröt mot reglerna genom att låta henne leva. Där kan man snacka mot alla odds. Eller Josef Fritzls barn kanske. Anna Marie Davis/West kanske?
Tycker det är konstigt om man kallar sig för överlevare mot alla odds för att man enligt klassiska självdestruktiva manéer överlevt sina egna överdoser och självmordsförsök. Men visst är det jättehemskt när folk är så sjuka så de vill dö, inte det jag menar något om. Det är illa nog att vara svårt psykiskt sjuk och deprimerad. Tycker att det är konstigt om man vill få det att se ännu värre ut med att skriva om det som att man överlevt fångläger till råga på allt.
Tycker allmänt att det är konstigt med detta införskaffande av "offerpoäng" som att det vore något positivt. Ett offer är man om man blir utsatt för ett brott, då ÄR man ett offer, inget snack om den saken, men det är ju inte någon titel man bär med sig i alla sammanhang eller en inställning till livet, som en del tycks uppfatta det. Fattar inte ert samhälle. Ingen vill ju vara ett offer, ibland är man tyvärr bara det.
Påminner mig lite om denna scen ur Curb Your Enthusiasm :), när en Robinson-deltagare möter en förintelseöverlevare i debatt vid fin middag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar