Internationella abortdagen

Idag är det tydligen den Internationella abortdagen som "firas" på olika håll. Bara en sak som att en del anser att det är något att fira göra världen mer sjuk än American Horror Story någonsin kan vara.

Jag tänker idag extra mycket på varje kvinna som hatar sig själv så mycket att hon inte kan känna kärlek för det barn som växer i henne. Jag tänker idag extra mycket på vikten av att förändra ett samhälle där solidaritet i form av stöd till oplanerat gravida kvinnor endast kommer i form av abort. Och jag kommer aldrig att sluta vara emot ett samhälle där kvinnor är såpass lite värda att vi reduceras till objekt där inte ens barnen som växer inom oss är värda någonting utan bara ett "hinder" för den så kallade sexuella frigörelsen genom att förneka kvinnan och återigen ställa mannen som norm. Inte ens våra foster får särskilja oss från mannen längre.

Jag firar idag alla oplanerade barn som tvekande mödrar valde att föda och ta hand om!

Cicciolina

När jag var barn så var porrskådespelerskan och politikern Ilona Staller (även kallad Cicciolina) väldigt ofta på tv och i tidningar. Jag tror inte att jag visste vad porr var ens men minns att jag tyckte att hon var den vackraste kvinnan jag sett. Dessa bilder googlade jag nyss fram och förstår fortfarande varför jag tycker att hon var så vacker. Hon ser lite ut som ett skogsväsen på dem. Älskar håret och de tjocka ögonbrynen. Så hade hon alltid blommor i sitt hår. Jag tyckte att hon var så oerhört vacker. Hon är fortfarande ganska vacker fast hon är över 60 år gammal.

En skam för kvinnors och barns rättigheter

I Sverige är abort något man inte får säga emot i diskussioner. Särskilt inte om man är kvinna. Som man kan man iaf skylla på maktlösheten män känner inför en graviditet, men är man kvinna så borde man alltid förstå varför en kvinna väljer att göra abort. Jag kommer aldrig att kunna förstå. Jag förstod inte när jag inte ville ha barn som tonåring och jag förstår det inte nu som småbarnsmamma som är livrädd för att bli gravid igen eftersom min kropp tagit så mycket stryk. Jag går inte omkring och avskyr folk som gjort abort. Jag tycker ganska synd om dem. Även dem som är alldeles nöjda med sitt beslut.

Jag har kompisar som gjort abort och jag har kramat och tröstat dem när de mått dåligt efteråt. Jag har aldrig skällt på dem eller något. Har de frågat så har jag sagt min åsikt, att jag inte tycker det är rätt, men det skulle inte falla mig in att skälla på någon som känt sig tvingad att ta död på sitt eget barn. Den personen har tagit ett beslut jag aldrig skulle kunna leva med att ha tagit själv.

Blir däremot nästintill skärrad över samvetslösheten när jag läser t ex en feministbloggares blogginlägg om sina aborter (alla hon gjort pga att hon slarvat med skydd eftersom hon valt att "chansa") och kontentan är att kvinnor måste få göra så många aborter de vill, abort är ingen stor sak och att det är en frihet som är vunnen tack vare feminismen.

Aborträtten är kanske "tack vare" feminismen, men jag undrar om jag verkligen är den enda kvinnan som inte vill leva i en värld där ens egen avkomma ska ses som en rättighet att ta bort utan samvete bara för att det inte passar? Är kvinnor och barn verkligen inte mer värda? Kvinnor ser t o m sig själv, sina kroppar och sin avkomma som något som ska missbrukas och slängas bort bara för att man ska kunna ha sex just då och till varje pris. Och man får inte "döma", inte ens knysta om att det kanske borde vara lite tabu att tycka att det är "värt det" att döda sin egen unge för att få knulla utan skydd på fyllan.

Jag beklagar i mitt innersta att jag lever i ett land där kvinnor och barn inte är värda mer. Och att det dessutom ses som en vinst för den kvinnliga delen av befolkningen. Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå hur ni inte kan tycka att ni är värda mer än så. Eller era barn för den delen. Ert eget kött och blod.

Mirakelbebisen som överlevde född vecka 21.

Läs gärna artikeln ur Dagens Medicin om mirakelbebisen som föddes i vecka 21 + 6 dagar. Ett barn som enligt svensk lag fortfarande kan få aborteras. Som inte räknas som en individ med rätt till sitt eget liv. I Sverige har det barn som fötts tidigast och överlevt fötts i vecka 22 + 3 dagar. Dvs tre dagar äldre än gränsen för abort.

Bara som jämförelse. Jag tycker att den svenska abortlagen är helt förkastlig. En skam för kvinnors och barns rättigheter.

"Förskolan"

Gick inte på dagis men började på det som DÅ kallades förskolan när jag var 5 år (nollan idag?). Mitt liv förändrades ganska negativt efter det. Minns att när jag grät för att en pojke sparkat mig blodig i ansiktet så skällde den ENDA läraren ut mig för att jag skvallrade på andra istället för att hjälpa mig torka bort blodet eller ens ge mig en kram. Var en gång inlåst på en toalett i timtal utan att någon saknade mig och nej, naturligtvis fick jag söndergråten ingen tröst när de väl låste upp dörren utan blev som vanligt utskälld. Blev systematiskt mobbad av läraren, allt jag gjorde var fel. Ville jag visa att jag kunde läsa så sa hon att jag ljög för att "du är ju dummare än andra". Jag var tjock, ful, fick som uppgift att städa upp efter andra barnen med motiveringen att ingen ändå ville leka med mig. Verkligen avskyr denna kvinna än idag. Minns att de hade en ung praktikant där några veckor och jag var så ledsen när hon slutade. Grät i flera dagar. Förskolan kan säkert vara bra, men om det pedagogiska ligger i att utsätta barnen för kränkningar för att förbereda dem för skolan (som inte var mycket bättre) så tycker jag man borde lägga pengarna på annat. Den statliga skolan förstörde mitt liv och tog ifrån mig min livsglädje. Sammanfattat. Jag kommer aldrig i hela mitt liv att sätta mina barn på förskola. De är för små för att förklara vad som händer dem. Jag var liten. Jag trodde att det skulle vara så.

Som tonåring praktiserade jag faktiskt på samma förskola och det var inte mycket bättre. Barn som inte hade en vuxen att prata med på TIMMAR. Ungar som bara slogs eller gömde sig för att få gråta ifred utan att pga det bli häcklad av de andra barnen. Ingen uppsikt över barnen ALLS. Jag skulle aldrig i mitt liv lämna mina barn till barnvakter med denna standard, men det gör många varje dag och vänsterblocket gör det mesta de kan för att dessutom få det till obligatoriskt. 

I Göteborg har det nyligen kommit upp att personaltätheten är så mycket lägre än vad man egentligen tror om man bara tittar på "siffrorna". Folk klarar inte att vara hemma själva med två barn (det dömer jag inte, måste vara jobbigt) men att två personer ska klara av tjugo, det ifrågasätts inte av samma föräldrar.

Det fungerar inte. Jag flyttar nu tack och lov till en kommun där de har vårdnadsbidrag så jag inte blir ställd på gatan utan SGI om jag blir sjukskriven t ex pga min sjukdom efter att jag varit hemma med mina bebisar. Hemmaföräldrar är Sveriges nya paria. Vill man vara hemma med sina barn blir man en "marginaliserad grupp" som om man skulle varit hemlös eller missbrukare, ställd utanför det svenska trygghetssystemet. Det får jag för att jag betalar 30% i skatt men inte vill sälja ut mina barn.

Tack för det, svenska staten.

Rösta KD / C eller t o m FP nästa år, annars blir den svenska "kvinnofällan" verkligen en kvinnofälla framöver.

Feminist eller inte, utseendet har faktiskt ingen vikt

Jag var feminist i många många år innan jag slutade vara det. Påläst sådan. Har läst feminism på universitetsnivå under Tina Rosenberg med goda betyg, stort sett alla "stora" böcker i ämnet och det är ett viktigt ämne. Den svenska feminismen har dock tagit en vändning jag inte kan stå för och insåg för ca 4 år sedan att jag inte var feminist längre, eller inte kunde identifiera mig av den nya bild av feminism som jag fått. Jag står inte ens för jämställdhet i alla lägen. Jag är en klassisk biologist. Kanske kan man kalla sig feminist ändå, men det är inte vad folk förväntar sig när de hör ordet feminism. Vad biologism är kan jag ta i ett annat inlägg. (men nej, biologister anser inte att alla könsnormer är medfödda)

Men ibland blir man väldigt nedslagen av alla rötägg. Sverige är ett upplyst land, där folk får fler chanser än i de flesta länder på jorden. Läste feministen Lady Dahmers blogg där hon bl a länkade till en lång skvallertråd om henne.

I inlägg efter inlägg så sitter folk och diskuterar hennes utseende? Om hur ful hon är. På riktig lågstadienivå. Hur kan man sitta och skriva i en tråd som vänder sig mot feminism och sedan skriva saker som är bevis för att feminismen tydligen behövs väldigt mycket i dagsläget även i ett upplyst jämställt land som Sverige? Om det nu är vuxna röstberättigade människor som sitter och skriver dessa saker.

Vem bryr sig om utseende på allvar, brukar jag faktiskt undra? Vem dömer på riktigt ut en människa pga hur den ser ut? Har träffat några få, men det har varit riktiga stolpskott. Sådana som inte kan vara kompisar med någon som är tjock typ. Dessa människor kommer jag ihåg som ett skämt.

Det är verkligen det jag avskyr med internet. Att fega människor kan sitta och spy galla och trycka ner folk de inte känner hur som helst. Och med dumma argument som handlar om exempelvis att deras utseende gör dem till dåliga föräldrar?

Tror du som person verkligen att utseendet har en djupt väsentlig roll i livet (om du inte jobbar som exempelvis fotomodell), så väsentlig att man kan använda argumentet "Du är ful och fet" som svar på något en person sagt som något helt annat, då borde du faktiskt tänka om. Kanske ställa dig själv frågan HUR utseendet faktiskt spelar roll. Det spelar ingen roll öht när det gäller allt annat än direkt attraktion. Ens åsikter är inte mer korrekta för att man är snygg. Trodde faktiskt att alla människor förstod det. På riktigt. Åsikter och utseende är inte sammanlänkade. Fattar inte hur vuxna människor kan leva i denna tragiska villfarelse.

Skriv på för att utvisade 2-åringen ska få stanna hos den enda familj hon haft

Den 2-åriga ursprungligen franska flickan Hadille kom till Sverige undernärd och gravt misshandlad som 4 månader gammal. Hennes styvfar och mamma hade misskött henne extremt. I Sverige fick hon en fosterfamilj som sedan dess velat adoptera henne. Problemet är dock att hennes mamma inte går att finna och det finns därför ingen som kan skriva på adoptionspappren eller kräva henne tillbaka. Trots detta har svenska myndigheter bestämt sig för att utvisa tvååringen ENSAM tillbaka till Frankrike där hon ska placeras på barnhem tills man kanske hittar hennes mamma som kanske vill ha henne tillbaka.

Detta beslut strider mot all mänsklig empati, moral och dessutom mot Barnkonventionen och skulle inte förvåna mig om det även strider mot de mänskliga rättigheterna. Barnet kommer ju aldrig att återhämta sig från denna katastrof. Hon ska alltså åka ensam till barnhemmet i ett helt främmande land och får INTE ha med sina fostermamma eller fosterpappa där.

Om detta går igenom så tappar jag allt hopp för detta Gudsförgätna land.

Det finns flera protestlistor man kan skriva på för att åtminstone försöka visa sitt stöd.

Här via Aftonbladet.

Här via namninsamling.se

Pussy Riot-debatten

Har inte riktigt följt debatten om feministiska punkbandet Pussy Riot som protesterade och bråkade i en rysk ortodox kyrka, men ska ändå skriva lite om det eftersom min åsikt skiljer sig från många andras. Jag tycker att det är helt rätt att ge kvinnorna straff eftersom man inte går in i en kyrka och ställer till bråk. En fristad. Man beter sig inte så att man får kyrkobesökare att bli rädda och gör det med vilje och medvetenhet.

Att tjejerna i bandet sedan säger att de inte ångrar sig trots att detta innebär att de kommer att skiljas från sina barn i två år i fängelse, att de inte ens tänker be om ursäkt och att de visste om straffskalan och att den dessutom i vanliga fall kan vara upp till sju år, det är ännu mer en orsak att de faktiskt bör straffas. Deras advokat ville ha lägre straff för att de är mammor? Ja, det kanske den feministiska punkgruppen skulle ha tänkt på själva innan sin attack eller kan kvinnor inte ta konsekvenserna av sina handlingar? De visste precis det de gjorde, ångrar sig inte och valde att göra det. Det får man väl respektera isåfall.

Att man sedan kan tycka att rättsväsendet skulle bortse från detta och fria dem för att man tycker att kvinnor inte ska sitta i fängelse för att de betett sig korkat åt är en annan sak. Men de är mellan 25-29 år som jag förstått och är inte barn även om alla tidningarna visar bilder på deras söta oskyldiga ansikten. Väljer man hellre att begå brott än vara med sina barn och inte ens ångrar sig så bör man antagligen sitta inne.

Annars verkar de faktiskt vara trevliga tjejer, men det är självklart att folk som medvetet bryter mot lagen, planerar sitt brott och inte ångrar sig ska ta konsekvenserna av sitt handlande också.

Jag har en släkting som suttit ca 20 år i ryskt fängelse för något mindre uppviglande än detta så det är inte helt främmande diskussioner för mig, detta med ryskt rättsväsende. Ärligt talat, jag trodde de skulle få maxstraffet som var mindre än vad jag trodde. 2 år är inte så mycket. De var medvetna om vad de gjorde och kunde ha fått något mycket värre.

Och ni som klagar på rättsväsendet i Ryssland kan jag meddela att det är ganska mycket lindrigare nuförtiden. Så det är på väg åt rätt håll om man välkomnar allmän oordning och väl planerad uppvigling.

Socialdemokrater är inte kloka

Hemmaföräldrars nätverks frågor och svaret hon fick gällande diskussionen om att Socialdemokraterna börjat diskutera att göra det obligatoriskt för ettåringar att börja skolan. Länk till tidningen Kristdemokraten där frågor och svar publicerades.

Här kan man tala om att förneka sanningen och vägra diskussion pga att verka politiskt korrekt, t o m på bekostnad av Sveriges barn.

Visst är det gammalt, men vafan...

Kommer aldrig att rösta på sossarna igen.

The Boy Without a Penis, varför folk är förbannade på en del "genusvetare", ordet "hen" och egna minnen

Förut sett en dokumentär och även ett program hos Oprah, tror jag, om denna David Reimer. Mannen som föddes som pojke tillsammans med en tvillingbror, men efter att ha fått sin penis förstörd i en misslyckad omskärelse så bestämde sig föräldrarna tillsammans med en läkare som hade åsikten att man kan "skapa kön genom uppfostran" (känns igen eller?) att helt enkelt uppfostra honom till flicka istället för pojke. Läkaren såg detta som sin stora chans att kunna göra det experiment med könsroller som han alltid drömt om och dessutom hade en enäggstvillingbror att jämföra "resultatet" av sin genusforskning med. Resultatet blev en katastrof om båda männen tog slutligen livet av sig. Blev ledsen när jag läste det (gammal nyhet dock) men tyvärr inte förvånad. Det är en av de mest vidriga historier jag hört talas om när det gäller experiment med barn i Västvärlden i modern tid.

Denna dokumentär Dr Money and the Boy Without a Penis om den utsatta familjen såg jag nyss också och satt hela tiden med gråten i halsen. Jag förstår att även alla svenska genusvetare och feminister som anser att kön är något som skapas av omgivningen inte någonstans skulle vilja att någon gjorde sådana här experiment med barn. Det förstår jag. De flesta menar väl, de är knappast några monster. Och de flesta diskussioner hamnar oftast (bokstavligen) på dagisnivå när folk slänger ur sig saker som "Menar du att det är genetiskt att pojkar att leka med bilar?" Det blir bara löjligt. Poängen är att det ÄR genetiska skillnader mellan könen men det är även skillnad mellan individer.

Att i tidig ålder försöka utsudda/dämpa barns sökande efter en egen könsidentitet, t ex genom att som en del vansinnesexempel vägra att avslöja för andra om barnet är en pojke eller flicka (ett till här), det är farliga experiment att syssla med. Man har rätt till att som människa skapa sin egen könsidentitet. Till den identiteten gäller också att hantera hur man uppfattas av omvärlden - tyvärr kan man väl säga eftersom omvärlden inte alltid behandlar folk så bra pga kön. Som till exempel att kvinnor blir våldtagna oftare än män eller att män oftare blir utsatta för annat våld. Det är nog bättre att lära barn hantera dessa problem och säga nej till omvärldens förväntningar, gå sin egen väg, än att hemlighålla barnets kön. Problemet ligger i det man lägger i kön, inte i könet i sig.

Men de problemen kan aldrig lösas genom att vi förvägrar våra barn en könsidentitet. Det behöver inte handla om förbud (som exempelvis att man skulle förbjuda sin son att leka med leksaksvapen), men att aktivt motarbeta omgivningens ideal och normen på ett sådant sätt att man förnekar den inför sina barn kan bli skadligt. Exempel att man förnekar förekomsten av könsskillnader öht eller att utan ens en tvekan säga till sin son att han kan bli "mamma" när han blir stor. Ja, denna typ av människor har jag stött på på riktigt.

Det handlar inte om saker som att föra in "hen" i svenska språket för att slippa skriva han/hon, det handlar om oron inför att förneka människors rätt att vara precis vilka de är. Jag tror att de flesta vill precis samma saker, men har man utgångspunkten att könsrollerna till 100% är påhittade exempelvis av en patriarkalisk samhällsstruktur för att förtrycka kvinnan, så blir nästa steg att förneka att kvinnor och män har några biologiska skillnader.

Senast i förra veckan fick jag i en debatt på nätet frågan av en manlig genusfeminist: "Har du något vetenskapligt belägg för att det finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor?"

Svar ja. Däremot har det aldrig någonsin funnits några vetenskapliga belägg för att det inte finns.

Har aldrig varit förbannad på genusvetare som tycker att man ska låta sina barn gå klädda i Hello Kitty även om de är pojkar och vill det, klä ungarna könsneutralt, lära dem lika värde mm. Det många av oss som ogillar genusvetare inte tycker om är de genusvetare som jämlikhetsivrare som förnekar könsskillnader (även de genetiska, inte bara de yttre). Kläder skapar inget kön och är bara ett yttre attribut. Det spelar i grunden ingen roll och växlar hela tiden mellan grupper och tid.

På just detta med förnekar av könsskillnader är detta fall med David Reimer ett mycket hemskt exempel av. Vi är inte oskrivna blad. Vår lott om vilka individer vi ska bli bestäms redan i befruktningsögonblicket. Inte bara när det gäller kön, utan även sjukdomsarv, utseende, hudfärg mm Vi är de vi är. Det är inte komplicerat alls egentligen. Extremister åt båda hållen kan tyvärr göra det mycket komplicerat.

Barn måste få söka sin identitet oavsett vad de är födda som. Jag är en av dem som tror att det skapar mer förvirring för barnen med en genuspedagog på varje förskola, med ordet "hen" när det används på förskolor där de VET vilka kön barnen har med förklaringar som att barnen har "genusöverskridande kläder". Kläderna var bara tyg innan man började kalla barnet för "hen" istället för hon eller han.

Minns en tråkig sak från min egen barndom när min bror hade gått hem från skolan med sin nya röda jacka under armen för att de andra pojkarna hade retat honom och sagt att han hade "kärleksfärg" på jackan. Jag vet att det är sådana saker man vill få stopp på när man pratar kläder och genus. Men problemet låg knappast i att de tyckte att han hade kärleksfärg på jackan och problemet hade inte lösts av att lärarna kallat honom för hen istället för han. Problemet var att min bror blev mobbad hela sin uppväxt för precis allt och av precis alla. Det hade inte ett skit att göra med att han var tjejig osv. Snarare att han har Aspergers syndrom och att det inte fanns plats för annorlunda och tillbakadragna barn på förskolan och i skolan. För lite resurser för de barnen som är känsliga, helt enkelt.

Kan vi inte bara försöka lära barnen respektera varandra utan massa politiska teorier eftersom politiska teorier alltid kommer att krocka? Kan inte vi vuxna försöka göra likadant? Bara inte bråka och låta folk vara precis som de är. Låter billigare också.

Sverige och skolplikten

Om förslaget som diskuterats under de senaste fyra åren om obligatorisk förskola från tre års ålder går igenom så är jag fast besluten att lämna detta land och flytta till mitt andra hemland vad det än kostar och vad jag än vill i övrigt. Inte en chans att jag ska låta någon socialistiska hjärntvättade människor tvinga mig göra något som jag är övertygad om skulle skada mitt eget barn. Jag offrar inte mitt barn för någon politisk majoritets ideologier. Nog illa med obligatorisk skolgång och att de klippt möjligheterna till hemundervisning för barn med speciella behov. Minns själv hur vidrigt det var att gå till skolan och bara vänta på att bli misshandlad eller utsatt för sexuella övergrepp nästan dagligen av klasskamrater och ledningen sa nej till hemundervisning för mig eftersom de inte kunde få tillstånd och hur mina föräldrar grät när de tvingades skicka mig dit. Men nu ska ungarna in i detta redan från tre års ålder bara för att ett gäng politiker anser att de flesta mår bra av det. Alla mår faktiskt inte bra av det, men eftersom det anses vara en minoritet så kan svenska samhället tydligen offra dessa barn och inte ge föräldrarna någon möjlighet att göra det som är rätt för deras barn. Och ja, jag inser att inte alla har en så hemsk skoltid men rätten att få skydda de barnen som har det är viktigare för mig än att några sossar anser att staten tar bättre hand om småbarn än föräldrarna. och även OM förskolorna och skolorna vore bra så tror jag inte att det är bättre för småbarn att uppfostras av andra människor än sin mamma och pappa. Man kan ju satsa på att förbättra skolan som har skolplikt från året barnet fyller sju än att tvinga in fler, mindre och känsligare barn i det ruttna svenska skolsystemet för pengar som inte finns (att ha ett barn på förskola ett år kostar över 100 000 kr, hur mycket måste hemmaföräldern ha i inkomst för att betala det i skatt när hon jobbar? Ca 900 000 kr per år?).

Gå gärna med i gruppen på Facebook där folk motsätter sig detta.

Ta inte ifrån föräldrarna rätten att skydda och ta hand om sina egna barn!

Gör som denna hunden om ni ser propaganda från Socialdemokrater. ÄT UPP DEN!!!!

Obs, hunden är inte min. Den hittade jag på denna blogg. Hunden är tydligen KDS-are, det ser man tydligt på andra bilder! Mina hundar var det tills Odell uttalade sig okunnigt om den sk "kamphundsdebatten".

Edit: Värt att nämna kan vara att SSU har på sitt partiprogram förslag om obligatorisk förskola från ETT års ålder... Och även att Moderaterna har förslag om det från tre års ålder. De är nästan lika illa som sossarna.

Låt 90-åriga Ganna stanna i Sverige!

En annan sak som också gjort mig väldigt ledsen senaste veckorna är denna debatt om en 90-årig demenssjuk kvinna som har sina barn och barnbarn i Sverige men ändå under sina sista år i livet ska utvisas till Ukraina. Hur ska en demenssjuk som levt många år i Sverige, vars barn och barnbarn och all annan släkt som är i livet bor i Sverige, vars make har avlidit nästan tio år sedan i Sverige, har sitt hem i Sverige och som nu inte ens kan ta hand om sig själv, hur ska hon klara en utvisning? Var ska hon bo ens?

Låt tanten vara hemma i Sverige med sin släkt! Vad är det här för jävla dumheter? De som tog bort möjligheten att för sjuka gamla få bo hos sin familj i Sverige 1996 istället för att utvisas måste vara väldigt oerfarna när det gäller sjukdomar hos äldre. Har beslutsfattarna ingen familj själv? De kanske har slängt in sina föräldrar på ålderdomshemmen och slipper handskas med det. De slipper säkert se hur demenssjukdomar sakta bryter ner en människa.

Varför ska återfallsförbrytare som våldtäktsmän och mördare stanna i Sverige, men inte en gammal tant som inte kostar och inte gjort något brott? Hon kommer kanske inte att leva längre än något år till ändå med tanke på sjukdom och ålder.

Värdera familj lite högre! Man kan inte behandla våra gamla som sopor! Låt dem få leva ett värdigt liv.

Facebook-grupp
Artikel hos Dagens Nyheter.

Birros krönika som refuserades av DN

Jag som inte brukar gilla Birro så mycket, tycker om att uppmärksamma honom när han är klok. Kan verka märkligt, men det är inte alltid så svart och vitt med allt. Han skrev en krönika om sin syn på abort i DN som i sista sekund refuserades. Tycker att den var väldigt klok och klistrar in den här med en länk till dagen.se som publicerade den:
Finns även på Svenska Dagbladet.

Ovärdig att låta friska foster ligga och dö

Den 26 maj var det fem år sedan vår förste son föddes och dog. Då klassades han som barn i Finland, där han föddes, men inte i Sverige där han begravdes. Senare har Sverige, som ett av de sista länderna i världen, också anammat WHO:s uppfattning att ett barn är ett barn i vecka 22. Tidigare blev i Sverige ett barn ett barn först i vecka 28. Givetvis för att verkligheten krockar med den generösa abortlagstiftningen.

Samma vecka jag kom tillbaka efter en längre vistelse i Rom talades det om döden i en svensk nyhetssändning.

Inte den spektakulära, våldsamma döden på ett torg i mellanöstern eller i Afghanistan utan om den lilla döden, den vi alla ska dö en dag. Reportaget handlade om att krematoriet i Eskilstuna byggdes om och under tiden hade kyrkogårdsförvaltningen fått den briljanta tanken att skeppa alla döda i en OK-hyrad skåpbil för vidare och sista transport till Örebro.
Ingen verkade dock särskilt upprörd. Den praktiska vinsten segrade rätt enkelt över alla eventuella filosofiska tankegångar om en avlidens eventuella rätt till värdighet och diskretion.
Människolivet är inte särskilt högt värdesatt i Sverige. Varken innan födsel, under livet, eller i döden.Det är en enorm och sorglig ynkedom.

När vår första son Dante föddes och dog på ett sjukhus i Finland lade vi honom i en kista av papp och fäste en ros på. Sedan körde vi hem honom i en kylväska. Begravningsbyrån kom och hämtade honom, hissen var trasig och jag gick oändligt långsamt ner för trapporna. De hade fällt ner baksätet, trots att det bara var en lite låda, men jag tyckte om att de hade ansträngt sig. Det betydde att de tog mig på allvar. Det betydde också att de tog mitt döda barn på allvar. Det finns inget heligare än liv. Inte ens döden är heligare.

Svensk verklighet med generös (och ofta slarvig) abortlagstiftning har de senaste åren kommit på kollisionskurs med den nya medicinska verkligheten. Eftersom aborträtten av någon anledning anses som en kvinnlig rätt är den för alltid gjuten i eld och sanning. Den är som en grundlag och extremt svårdebatterad. Antingen är man som alla andra och älskar friheten med abort, eller också är man en halvtokig Livets Ordare...

När det nu kommer fram att aborterade foster andas, lever och kämpar för sina liv när de blivit avlägsnade, så blir diskussionen direkt antingen skev eller infekterad. Istället för att på allvar fördöma och ifrågasätta det medicinskt riktiga, det värdiga och det nödvändiga i att fullt friska foster långsamt dör i ett blodigt handfat, så blundar den politiskt korrekta massan och talar istället om vilka effekter de levande fostren kan åsamka personalen. Väldigt få tar de små barnens (eller livens) parti. Inte heller Socialstyrelsen.

Där fokuserar man istället på att ge fostret en dödlig spruta så att "personalen slipper uppleva obehag för att aborterade foster visar tecken på rörelse" som Anders Prinz, avdelningschef på Socialstyrelsen, konstaterar till Dagens medicin.

När jag var liten fick jag lära mig att Ja till livets obehagliga kampanjbilder mot abort var lögner och överdrifter. Nu vittnar sjukvården själv om att fullt friska foster andas och kämpar för sitt sedan de blivit tagna ur modern. Och allt Socialstyrelsen vill diskutera är personalens känslor inför detta.

Varför är det ingen som ifrågasätter det rimliga i att abortera fullt friska foster som sedan ligger och dör medan sjukvården, som en gång i tiden svor en ed att rädda och främja liv, ser på med armarna i kors? Är aborträtten heligare än rätten till liv? Är ett foster som uppenbarligen lever utanför moderns kropp fortfarande en del av kvinnan?
Jobbiga frågor? Ja, mycket. Alla som stenhårt försvarar svensk aborträtt, och i grunden är jag en av dem, duckar för diskussioner och följder av den. Den är en grundlag. Abort är rätt. Punkt slut.

Men är det så enkelt? Om ett foster lever och andas när det är aborterat är det då livmoderinnehåll eller ett barn? Ett land som låter ett foster ligga och självdö efter en abort är inget värdigt land. Inte för barnet, inte för mamman som tagit beslutat att avlägsna sitt barn, och inte för en sjukvård som alltjämt applåderar sig varandes universums bästa. Givetvis inte heller för de sköterskor som är med om det.

Göran Hägglund är socialminister. Vågar han stå rakryggad framför de politiskt korrekta mobben, och vågar han faktiskt förklara det uppenbara. En generös abortlagstiftning går inte alltid jämnt med en värdig människosyn.

Är vi beredd att betala ett sådant pris för vår lyx att kunna plocka bort oönskade barn? Ska vi äntligen, äntligen våga diskutera det här utan att kana ner i varsitt dike? Jag vill inte inskränka kvinnors rättigheter. Men jag vill inte heller alltid behöva förklara det varje gång vi diskuterar orimligheter inom något av de allra mest svåra vi har att diskutera, abort, foster, liv, död och värdighet. Är tiden mogen att lyssna och samtala om detta?
Jag hoppas det. Jag har väntat sedan vi begravde Dante den där regniga eftermiddagen 2006.

Marcus Birro, författare.

Politiskt utbrott

Ibland ogillar jag verkligen storstadsmänniskors egoism. Folk som utgår totalt från att allt i landet ska baseras på behov i storstaden. Höj bensinpriserna ännu mer så att ALLA måste flytta in till centrala stan, höj skatterna på kött och mjölk så slår vi ut bönderna totalt (eftersom de flesta grödor redan importeras från utlandet) så att alla måste flytta in till stan och gå kurser i genusvetenskap och jobba med fantasiprojekt som kräver 220 miljoner årligen av staten för att ens upprätthålla illusionen om.

Tänk lite längre. Det finns folk som bor flera timmar från närmaste postkontor ens en gång och det finns folk som mår dåligt av att bo på ställen där det aldrig är lugn och ro, där man blir bombarderad av åsikter så fort man går utanför dörren. Det finns folk som inte är intresserade av er jävla kultur, stadsmuseer och biografer utan faktiskt vill bo nära naturen, nära djuren, ta hand om dem och sina åkrar och ta hand om sina hem.

De flesta människor i världen eller ens i Sverige bor inte i Göteborgs eller Stockholms innerstad och väldigt mycket skiter totalt i er kultur, era moderna liv där skomärken, klädmärken, det modernaste sminket och frisyren är viktigast i er vardag och där ni måste gå i konstant terapi och äta piller för att finna en mening med livet. Tror ni verkligen att människor på landet vill betala för era problem mer än vad ni vill betala för deras (nu går väl inte skatten till folks skor och frisyrer direkt men en hel del annat som storstadsmänniskor finner viktigt)?

Förstår att vissa ser detta som en attack, men snälla, försök tänka lite längre och försök inse vad det är jag skriver. Era egna behov är inte alla andras behov.

Man får samarbeta i detta land. Inte bara ta och ta och sedan kasta skit på dem som behöver något man själv inte behöver just nu.

Igen det jag inte förstår i Sverige

Skrev detta för några dagar sedan men postar det först nu. Brukar försöka att låta bli att tänka på sådant här, men eftersom det händer att jag blir kallad för lögnare när jag beskriver just sådant som debatten nu gäller så postar jag det ändå. Jag tycker det är viktigt att sluta blunda för verkligheten när det gäller rätten att få leva.

Som jag tagit upp förut, så skräms jag oerhört av hur svensk lag kan tillåta aborter så sena så att foster som själv kan andas får självdö. Nu har pressen börjat ta upp detta efter att en sjuksköterska anmält detta till Socialstyrelsen (läs nedan från Dagens Medicin, finns väldigt mycket artiklar om detta ute nu, bara Aftonbladet som inte vågar ta upp det och istället fortsätter vinkla sanningen). Jag är väldigt tacksam över att folk faktiskt börjar ta upp det. Jag har själv blivit anklagad för att fara med osanning när jag sagt att jag tycker att det är väldigt hemskt att det är såhär i ett i-land som Sverige där etik och moral väldigt ofta ska diskuteras.

Synd att detta skulle tas upp efter debatten om samvetsfrihet, där man röstat för/mot om personer inom vården ska få gå efter FNs regler för mänskliga rättigheter och säga nej om de tycker att en abort blir för obehaglig. Sverige har som enda land haft nej som majoritet (märkligt nog bara SD som tycker att man pga bl a religion ska få säga nej till att göra ingrepp som skapar etiska dilemman för vårdpersonalen). Att som vårdpersonal få säga nej till att göra något som anses vara en dödssynd borde vara lika mycket att bestämma över sin egen kropp som rätten att få göra en abort i Sverige. 95% av alla läkare skulle antagligen ändå aldrig säga nej så där behöver inte abortförespråkarna bli rädda.

Min åsikt: Blir det ett barn så handlar det om tre människor. Barnet i första hand och föräldrarna till barnet i andra. Visst är det orättvist att vara kvinna men så är det. Allt i världen handlar inte om kvinnors rätt. Barnens rätt till liv? Sköterskornas rätt att inte behöva abortera foster som de måste låta självdö för att de är nästintill livsdugliga? Pappornas rätt till att få se sina egna barn födas utan att mamman ska kunna leka Gud och ta ihjäl dem innan utan att männen ens behöver informeras eller erbjudas kuratorsamtal? En man som t o m följt med till barnmorskan och sett sitt barn via ultraljud behöver enligt lag inte informeras om att kvinnan valt att avbryta även hans barns liv.

Det finns andra frågor i världen än kvinnors rätt till sina egna kroppar. T ex barns, mäns och vårdpersonals.

Saxat ur Dagens Medicin

”Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon”

2011-05-18I Sverige dödas inte fostret före aborter. Därför händer det att det fortfarande lever när det kommer ut. Det andas och rör på sig. Nu slår personal som mår dåligt av ­detta larm till Socialstyrelsen.

Till skillnad från i andra länder är det inte praxis i Sverige att, i samband med en sen abort, döda fostret innan graviditeten avbryts. Det innebär att fostret ibland fort­farande lever när det kommer ut.

– Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen, säger en sjuksköterska som Dagens Medicin pratat med, men som vill vara anonym.

I Sverige har kvinnan rätt till fri abort till och med vecka 18. Om särskilda skäl finns kan Social­styrelsen tillåta abort till och med vecka 22.

I samband med aborten får kvinnan först ett piller som ska mjuka upp livmodertappen. Ett par dagar senare får hon en medicin som ska provocera fram livmodersammandragningar.

Men ingen av medicinerna dödar fostret.

– Olika foster är olika livsdugliga. I år har vi haft två aborter, en i vecka 18 och den andra i vecka 22, där fostren fortfarande levde när de kom ut. De andades och rörde på sig i upp till en timme efteråt, säger sjuksköterskan.

Hon säger att hon inte är emot den nuvarande abortlagstiftningen. Tvärtom.

– Men det känns oetiskt att låta ett liv självdö på det här viset. Det är inte rätt mot kvinnan och det är inte hennes ansvar heller, utan det är sjuk­vårdens hantering som är problemet.

I ren desperation har hon och hennes kollegor, både sjuksköterskor och barn­morskor, nu kontaktat Socialstyrelsen för att få råd.

– Alla tycker det är jätteobehagligt. Folk slutar på grund av det här. Ska det verkligen vara så här?

Pia Teleman, ordförande i Svensk förening för obstetrik och gyne­kologi, SFOG, bekräftar att Sverige inte har som rutin att döda fostret före aborten.

– I vissa länder dödas fostret med hjälp av en injektion av kalium­klorid i fostrets hjärta, men det tillämpas inte i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att detta handlar om mycket få fall, jämfört med det totala antalet aborter. Men själv­fallet förstår jag om det upp­fattas som obehagligt och visst är det ett etiskt problem om fostret fort­farande lever.

Text: Johan Nilsson

Jag vet att folk hatar mig för att jag inte är för fri abort men jag kan inte släppa tanken på alla människors lika värde. Jag kan inte förstå och stötta ett samhälle där man hierarkiskt ordnar människors värde. Alla människor bör ha rätt till sitt eget liv. Hur det kan vara en så provocerande åsikt är för mig en gåta. Jag tror verkligen inte heller att kvinnor behöver fara illa av att föda barn de inte vill ha, inte om samhället anpassades efter att det är rätt att låta barnen leva. I vårt jämställda samhälle vore det naturligtvis en katastrof för många om det hände utan tryggare skyddsnät. Sverige är idag inte uppbyggt, varken socialt eller ekonomiskt, för familjebildning. Det är jag väl medveten om.

Xerxes, Landstingsvalet och grattis Finland!

Har idag varit med min man (och hundarna, styvdottern var hos en kompis) och röstat (Landstingsvalets omröstning, tänkte bara förklara det, min kompis från Umeå trodde att jag hade missat valet förra året eller något^^). Sålde min själ till ett av partierna jag hatar minst och röstade på en riktigt gammal man i personvalet eftersom jag tycker att det är för många unga dumskallar i svensk politik idag. Vill ha lite spridning, så äldrefrågor kommer upp från folk som faktiskt lever nära det. Nu kan jag väl erkänna att risk finns att gubben är totalt dum i huvudet, men men, så kan det gå.

Haft migrän hela dagen, inte en attack, men den vidriga ilande migränen som inte velat släppa mer än någon timme på över tio dagar nu. Ska ringa akupunktör och massör imorgon. Pallar inte det här. Kan bara jobba korta stunder också när det är såhär.

Har kollat klart på 80-tals tv-serien Xerxes som jag köpte från Movieline för 29 kr för ett tag sedan. Minns den bara lite från när jag var liten. Men den var väldigt bra, tycker jag! Fängslande, rolig, bra tempo, bra skådespelare, panflöjtsmusik....:)

Och grattis Finland! Mitt bästa hemland vann välförtjänt! (och ganska lätt om man får tro sportsidorna som jag gärna gör vid såhär högtidliga tillfällen)

Röstning igen hmm

Som vanligt röstar jag för att minska rösterna procentuellt för Folkpartiet, Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tillhör inget särskilt parti. Försöker rösta så att dem jag hatar mest får minst nytta av min röst. Denna gång har jag en giltig legitimation iaf!

Min man säger att han bara hjälper mig att hitta till vallokalerna om jag röstar samma som han... Men jag tror att han skojar...

Men vet inte vad jag ska rösta på. Alla partier har ju knasiga åsikter. Känns lite som att jag säljer min själ varje gång jag röstar. Inte så kul att rösta på ett parti som senare sitter och diskuterar saker ivrigt som man typ spyr av att lyssna på. Och det gäller ju ALLA partier! Vissa mer än andra, men gah...

Edit: Oki, nu har jag bestämt mig via massa tester på nätet. Ångrar jag mig så skyller jag på medierna!:)

Förstår bara inte

Jag är, som en del människor vet, väldigt konservativ enligt dagens rådande ideal i Sverige. Förlåt, men jag kan inte förstå hur man kan vara för fri abort med den lagstiftning som finns idag i Sverige (som är generösast dessutom med sen abortvecka) och i våra nordiska grannländer.

I Danmark lever vart tionde barn som aborteras sent (abortveckan i Danmark är i vanliga fall 12) och jag undrar faktiskt exakt hur gamla dessa foster är med tanke på hur sjukt hög gräns Sverige har.

Läs bland annat här, där artikeln inte skrivit ut vad man i Danmark menar med sen abort mer än över vecka 12, en uppgift jag ska försöka hitta för det är verkligen av intresse. Hoppas verkligen inte att detta gäller alla senare än vecka 12.

Barnen som lever när de tas ur mammans kropp lämnas att dö eftersom man naturligtvis inte får avliva barn när de väl kommit ut. De flesta lever inte länge, en del har överlevt i dagar utan att man fått hjälpa dem.

Förlåt för att ni blir provocerade av att jag inte är för fri abort, för att jag tycker att det är vidrigt att man lämnar födda barn att dö för att mamman inte vill ha dem. De lever för fan.

Och jag är inte det minsta förvånad över att de "vanliga tidningarna" inte tar upp detta i Sverige. Det kan ju få folk att tro att något är lite sjukt med lagstiftningen...

Eftersom Sverige har högre abortvecka enligt lag än Danmark, jag undrar, vad gör de svenska sjukhusen med barnen som överlever abort?

Här är en länk till en dansk tidning.

Vill egentligen veta mer om det här. Kan det vara så som även den danska tidningen skriver?

Facebook, grupper och om att dra förhastade slutsatser

Tycker det är störande när folk som man varit kompis med massvis av år börjar typ ta bort en som kompis på FB för att man är med i någon grupp de inte sympatiserar med osv. Löjligt. Liksom "göra slut" med en kompis för att man antar att de har en massa åsikter man inte håller med om. Man behöver väl inte heller tycka samma om allt bara för att man är kompisar?

Visst kan jag förstå om någon skulle tycka att man var knäpp om man t ex är Jens Ivarsson (fejknamn) och ens kompis går med i gruppen "Nu slaktar vi Jens Ivarsson" men man kanske också går med för att hänga med i gruppen och läsa uppdateringar om vad de säger mm, inte för att man vill slakta Jens Ivarsson. Bara för att det heter "gilla" på FB så betyder det inte alltid att man gillar det. "Hata" går ju inte att välja.

Vad som får mig att reagera är att jag idag förlorat kompisar på FB för att de insett att jag inte är för fri abort, något jag inte varit sedan jag var 14 år. Det betyder inte att jag är total abortmotståndare om t ex mammans liv hänger på det eller om barnet är jättesjukt, men jag är mot FRI abort, vilket även innebär kvinnans rätt att göra abort bara för att barnet kommer fel månad på året enligt henne, hon ville ha en flicka istället för en pojke, hon struntat i att använda preventivmedel för trettionde gången med graviditet som resultat, att man utan att ifrågasättas får göra fast 15 aborter på rad på skattebetalarnas bekostnad samtidigt som vården går på knäna, hon struntar helt i pappans åsikter (det kan faktiskt vara så att mannen också vill ha sitt barn och jag tycker det är hemskt att pappan aldrig får säga något, de kanske har planerat att skaffa barn och hon ångrar sig i sista sekund, han har också längtat och får sörja om hon tar bort hans barn, det är lika mycket hans).

Jag har ställt upp för kompisar som gjort abort. De har kommit till mig och gråtit och jag har inte sett ner på dem i deras svåra sits, det skulle jag aldrig göra, det hjälper ingen. Jag är inte empatilös bara för att jag inte tycker att abort borde vara ett alternativ lika lätt och självklart för många som det är idag. Men jag kan förstå dem och ha empati för dem även om jag önskar att de kunde se en annan utväg!

Att kritisera den fria aborten i Sverige är ett av det värsta man kan göra känns det som, men jag tycker att det är så hemskt upprörande med folk som tror att det inte är en big deal att göra abort. För vissa förstör det livet och många har ändå inställningen "det är ju bara att göra en abort". Jag tycker att abort ska vara ett undantag och att det är upp till familj och samhället att stötta dem som hamnar svårt för att barnet kommer olägligt, ha en annan mentalitet där familj och släkt ställer upp för varandra. Det är dessutom en operation som kan skada kvinnan. Jag tycker bara att man helt enkelt ska informera om det. Det gör inte mig till en hemsk människa på alla vis.

Jag avskyr eller häcklar inte människor som känner att de tvingats till abort, det är något ni själva läser in bara för att jag följer någon grupp på FB. Allt är inte så svart-vitt. Mitt ställningstagande handlar om empati för alla, men många verkar se det bara som att man vill jävlas med folk. Varför skulle jag vilja göra det? Brukar undvika att skriva och prata om det för att det är en känslig fråga och folk kan bli ledsna eller arga tills de förstår hur jag menar och det orkar jag inte med. Ni får tycka som ni tycker, låt mig tycka som jag tycker.

Vad jag tycker kommer ändå inte politiskt att göra någon skillnad så det spelar ingen roll för er eller för den fria aborten.

Mitt hat mot snyftvänstern på familjeliv.se

Min telefon har redan kommit!!!! Hurra! Ska försöka åka och hämta den så fort jag kan!

Min man verkar ha blivit förkyld. Jag är något bekymrad över honom faktiskt.

Måste verkligen hålla mig borta från snyftvänstern på familjeliv.se. Folk är helt vansinniga. Ingen förståååår hur jobbigt det är för mig att bara få 14 000 i bidrag varje månad!!! och liknande smarta saker folk skriver. Inget medialt forum har någonsin påverkat mig att bli mer och mer höger och antifeminist som familjeliv.se. Dessutom har jag lovat min man att om jag blir gravid typ aldrig logga in där igen eftersom det kommer att förstöra psyket på mig och jag bara skulle må dåligt eftersom folk kallar varandra vidriga saker bara de ger ungen Coca-Cola en gång eller klär sin dotter i en klänning osv. Folk skriver saker som "Jag önskar att du får missfall så ungen slipper växa upp med dig som mamma" om någon t ex skriver att den inte tycker att man ska dölja för barnet vilket kön barnet har och säga till sin dotter "Du kan bli pojke när du blir stor!" Om dessa människor tror att de genom sina metoder ska få folk att börja sympatisera med dem så är det en bra sak att t ex inte önska missfall på folk, idiotförklara och hota. Fördomsfullare människor än snyftvänstern får man leta efter. Alla har det sååååå jobbigt hela tiden och ingeeeen förstttååååår (de skriver så eller så är de stavningspoliser utan dess like). Ärligt talat så har FL fått mig att börja stava sämre för att jag älskar att reta dem och det hänger tyvärr kvar överallt nu när jag blivit bekväm med det:)

En annan orsak (förutom att man blir lite galen) att jag måste hålla mig borta därifrån är för att jag lär skriva något taskigt mot någon snart och bli blockad så jag inte kan använda mig av ägglossningskalendern längre och den vill jag kunna använda så jag kan hålla koll på min mens osv lite lättare.

Hmm märkte plötsligt att min bantningstickare inte funkar längre. Fattar inte...

Suck my big fat juicy cock!

Hade jag obegränsat med cash så skulle jag plastikoperera mig så jag såg ut som en levande Barbiedocka och be alla anarkafeminister suga min kuk.