"Förskolan"

Gick inte på dagis men började på det som DÅ kallades förskolan när jag var 5 år (nollan idag?). Mitt liv förändrades ganska negativt efter det. Minns att när jag grät för att en pojke sparkat mig blodig i ansiktet så skällde den ENDA läraren ut mig för att jag skvallrade på andra istället för att hjälpa mig torka bort blodet eller ens ge mig en kram. Var en gång inlåst på en toalett i timtal utan att någon saknade mig och nej, naturligtvis fick jag söndergråten ingen tröst när de väl låste upp dörren utan blev som vanligt utskälld. Blev systematiskt mobbad av läraren, allt jag gjorde var fel. Ville jag visa att jag kunde läsa så sa hon att jag ljög för att "du är ju dummare än andra". Jag var tjock, ful, fick som uppgift att städa upp efter andra barnen med motiveringen att ingen ändå ville leka med mig. Verkligen avskyr denna kvinna än idag. Minns att de hade en ung praktikant där några veckor och jag var så ledsen när hon slutade. Grät i flera dagar. Förskolan kan säkert vara bra, men om det pedagogiska ligger i att utsätta barnen för kränkningar för att förbereda dem för skolan (som inte var mycket bättre) så tycker jag man borde lägga pengarna på annat. Den statliga skolan förstörde mitt liv och tog ifrån mig min livsglädje. Sammanfattat. Jag kommer aldrig i hela mitt liv att sätta mina barn på förskola. De är för små för att förklara vad som händer dem. Jag var liten. Jag trodde att det skulle vara så.

Som tonåring praktiserade jag faktiskt på samma förskola och det var inte mycket bättre. Barn som inte hade en vuxen att prata med på TIMMAR. Ungar som bara slogs eller gömde sig för att få gråta ifred utan att pga det bli häcklad av de andra barnen. Ingen uppsikt över barnen ALLS. Jag skulle aldrig i mitt liv lämna mina barn till barnvakter med denna standard, men det gör många varje dag och vänsterblocket gör det mesta de kan för att dessutom få det till obligatoriskt. 

I Göteborg har det nyligen kommit upp att personaltätheten är så mycket lägre än vad man egentligen tror om man bara tittar på "siffrorna". Folk klarar inte att vara hemma själva med två barn (det dömer jag inte, måste vara jobbigt) men att två personer ska klara av tjugo, det ifrågasätts inte av samma föräldrar.

Det fungerar inte. Jag flyttar nu tack och lov till en kommun där de har vårdnadsbidrag så jag inte blir ställd på gatan utan SGI om jag blir sjukskriven t ex pga min sjukdom efter att jag varit hemma med mina bebisar. Hemmaföräldrar är Sveriges nya paria. Vill man vara hemma med sina barn blir man en "marginaliserad grupp" som om man skulle varit hemlös eller missbrukare, ställd utanför det svenska trygghetssystemet. Det får jag för att jag betalar 30% i skatt men inte vill sälja ut mina barn.

Tack för det, svenska staten.

Rösta KD / C eller t o m FP nästa år, annars blir den svenska "kvinnofällan" verkligen en kvinnofälla framöver.