En skam för kvinnors och barns rättigheter

I Sverige är abort något man inte får säga emot i diskussioner. Särskilt inte om man är kvinna. Som man kan man iaf skylla på maktlösheten män känner inför en graviditet, men är man kvinna så borde man alltid förstå varför en kvinna väljer att göra abort. Jag kommer aldrig att kunna förstå. Jag förstod inte när jag inte ville ha barn som tonåring och jag förstår det inte nu som småbarnsmamma som är livrädd för att bli gravid igen eftersom min kropp tagit så mycket stryk. Jag går inte omkring och avskyr folk som gjort abort. Jag tycker ganska synd om dem. Även dem som är alldeles nöjda med sitt beslut.

Jag har kompisar som gjort abort och jag har kramat och tröstat dem när de mått dåligt efteråt. Jag har aldrig skällt på dem eller något. Har de frågat så har jag sagt min åsikt, att jag inte tycker det är rätt, men det skulle inte falla mig in att skälla på någon som känt sig tvingad att ta död på sitt eget barn. Den personen har tagit ett beslut jag aldrig skulle kunna leva med att ha tagit själv.

Blir däremot nästintill skärrad över samvetslösheten när jag läser t ex en feministbloggares blogginlägg om sina aborter (alla hon gjort pga att hon slarvat med skydd eftersom hon valt att "chansa") och kontentan är att kvinnor måste få göra så många aborter de vill, abort är ingen stor sak och att det är en frihet som är vunnen tack vare feminismen.

Aborträtten är kanske "tack vare" feminismen, men jag undrar om jag verkligen är den enda kvinnan som inte vill leva i en värld där ens egen avkomma ska ses som en rättighet att ta bort utan samvete bara för att det inte passar? Är kvinnor och barn verkligen inte mer värda? Kvinnor ser t o m sig själv, sina kroppar och sin avkomma som något som ska missbrukas och slängas bort bara för att man ska kunna ha sex just då och till varje pris. Och man får inte "döma", inte ens knysta om att det kanske borde vara lite tabu att tycka att det är "värt det" att döda sin egen unge för att få knulla utan skydd på fyllan.

Jag beklagar i mitt innersta att jag lever i ett land där kvinnor och barn inte är värda mer. Och att det dessutom ses som en vinst för den kvinnliga delen av befolkningen. Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå hur ni inte kan tycka att ni är värda mer än så. Eller era barn för den delen. Ert eget kött och blod.

Mirakelbebisen som överlevde född vecka 21.

Läs gärna artikeln ur Dagens Medicin om mirakelbebisen som föddes i vecka 21 + 6 dagar. Ett barn som enligt svensk lag fortfarande kan få aborteras. Som inte räknas som en individ med rätt till sitt eget liv. I Sverige har det barn som fötts tidigast och överlevt fötts i vecka 22 + 3 dagar. Dvs tre dagar äldre än gränsen för abort.

Bara som jämförelse. Jag tycker att den svenska abortlagen är helt förkastlig. En skam för kvinnors och barns rättigheter.