Förut sett en dokumentär och även ett program hos Oprah, tror jag, om denna David Reimer. Mannen som föddes som pojke tillsammans med en tvillingbror, men efter att ha fått sin penis förstörd i en misslyckad omskärelse så bestämde sig föräldrarna tillsammans med en läkare som hade åsikten att man kan "skapa kön genom uppfostran" (känns igen eller?) att helt enkelt uppfostra honom till flicka istället för pojke. Läkaren såg detta som sin stora chans att kunna göra det experiment med könsroller som han alltid drömt om och dessutom hade en enäggstvillingbror att jämföra "resultatet" av sin genusforskning med. Resultatet blev en katastrof om båda männen tog slutligen livet av sig. Blev ledsen när jag läste det (gammal nyhet dock) men tyvärr inte förvånad. Det är en av de mest vidriga historier jag hört talas om när det gäller experiment med barn i Västvärlden i modern tid.Denna dokumentär Dr Money and the Boy Without a Penis om den utsatta familjen såg jag nyss också och satt hela tiden med gråten i halsen. Jag förstår att även alla svenska genusvetare och feminister som anser att kön är något som skapas av omgivningen inte någonstans skulle vilja att någon gjorde sådana här experiment med barn. Det förstår jag. De flesta menar väl, de är knappast några monster. Och de flesta diskussioner hamnar oftast (bokstavligen) på dagisnivå när folk slänger ur sig saker som "Menar du att det är genetiskt att pojkar att leka med bilar?" Det blir bara löjligt. Poängen är att det ÄR genetiska skillnader mellan könen men det är även skillnad mellan individer.
Att i tidig ålder försöka utsudda/dämpa barns sökande efter en egen könsidentitet, t ex genom att som en del vansinnesexempel vägra att avslöja för andra om barnet är en pojke eller flicka (ett till här), det är farliga experiment att syssla med. Man har rätt till att som människa skapa sin egen könsidentitet. Till den identiteten gäller också att hantera hur man uppfattas av omvärlden - tyvärr kan man väl säga eftersom omvärlden inte alltid behandlar folk så bra pga kön. Som till exempel att kvinnor blir våldtagna oftare än män eller att män oftare blir utsatta för annat våld. Det är nog bättre att lära barn hantera dessa problem och säga nej till omvärldens förväntningar, gå sin egen väg, än att hemlighålla barnets kön. Problemet ligger i det man lägger i kön, inte i könet i sig.
Men de problemen kan aldrig lösas genom att vi förvägrar våra barn en könsidentitet. Det behöver inte handla om förbud (som exempelvis att man skulle förbjuda sin son att leka med leksaksvapen), men att aktivt motarbeta omgivningens ideal och normen på ett sådant sätt att man förnekar den inför sina barn kan bli skadligt. Exempel att man förnekar förekomsten av könsskillnader öht eller att utan ens en tvekan säga till sin son att han kan bli "mamma" när han blir stor. Ja, denna typ av människor har jag stött på på riktigt.
Det handlar inte om saker som att föra in "hen" i svenska språket för att slippa skriva han/hon, det handlar om oron inför att förneka människors rätt att vara precis vilka de är. Jag tror att de flesta vill precis samma saker, men har man utgångspunkten att könsrollerna till 100% är påhittade exempelvis av en patriarkalisk samhällsstruktur för att förtrycka kvinnan, så blir nästa steg att förneka att kvinnor och män har några biologiska skillnader.
Senast i förra veckan fick jag i en debatt på nätet frågan av en manlig genusfeminist: "Har du något vetenskapligt belägg för att det finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor?"
Svar ja. Däremot har det aldrig någonsin funnits några vetenskapliga belägg för att det inte finns.
Har aldrig varit förbannad på genusvetare som tycker att man ska låta sina barn gå klädda i Hello Kitty även om de är pojkar och vill det, klä ungarna könsneutralt, lära dem lika värde mm. Det många av oss som ogillar genusvetare inte tycker om är de genusvetare som jämlikhetsivrare som förnekar könsskillnader (även de genetiska, inte bara de yttre). Kläder skapar inget kön och är bara ett yttre attribut. Det spelar i grunden ingen roll och växlar hela tiden mellan grupper och tid.
På just detta med förnekar av könsskillnader är detta fall med David Reimer ett mycket hemskt exempel av. Vi är inte oskrivna blad. Vår lott om vilka individer vi ska bli bestäms redan i befruktningsögonblicket. Inte bara när det gäller kön, utan även sjukdomsarv, utseende, hudfärg mm Vi är de vi är. Det är inte komplicerat alls egentligen. Extremister åt båda hållen kan tyvärr göra det mycket komplicerat.
Barn måste få söka sin identitet oavsett vad de är födda som. Jag är en av dem som tror att det skapar mer förvirring för barnen med en genuspedagog på varje förskola, med ordet "hen" när det används på förskolor där de VET vilka kön barnen har med förklaringar som att barnen har "genusöverskridande kläder". Kläderna var bara tyg innan man började kalla barnet för "hen" istället för hon eller han.
Minns en tråkig sak från min egen barndom när min bror hade gått hem från skolan med sin nya röda jacka under armen för att de andra pojkarna hade retat honom och sagt att han hade "kärleksfärg" på jackan. Jag vet att det är sådana saker man vill få stopp på när man pratar kläder och genus. Men problemet låg knappast i att de tyckte att han hade kärleksfärg på jackan och problemet hade inte lösts av att lärarna kallat honom för hen istället för han. Problemet var att min bror blev mobbad hela sin uppväxt för precis allt och av precis alla. Det hade inte ett skit att göra med att han var tjejig osv. Snarare att han har Aspergers syndrom och att det inte fanns plats för annorlunda och tillbakadragna barn på förskolan och i skolan. För lite resurser för de barnen som är känsliga, helt enkelt.
Kan vi inte bara försöka lära barnen respektera varandra utan massa politiska teorier eftersom politiska teorier alltid kommer att krocka? Kan inte vi vuxna försöka göra likadant? Bara inte bråka och låta folk vara precis som de är. Låter billigare också.
