Hemifrån

Bild hemifrån. Från min hemstad. Den som känner igen sig får gärna hojta till :)

Ledtråd: Norrbotten

Jag kommer aldrig att ge upp

Såhär är det. Haft en knöl i ljumsken eller vad det nu kallas i någon månad och var och kollade det för ca en vecka sedan. De förstod inte vad det var så blev remitterad. Läkaren som kollade idag remitterade mig vidare till kirurgen som ska operera bort cystan och så ska de ta prover på den och se om den är godartad eller inte och om de måste ta bort mer omkring. Jag hade förändringar i vävnaden runtomkring.

Tänker på Lo som inte fick överleva och leva med sin son och jag tänker att det bara får inte bli så. Jag ber och jag hoppas. Jag har mina barn nu. Jag får inte vara sjuk.

Jag kommer aldrig att ge upp.

En annan sida av vaccinationernas framgång

http://vaccin.me/2012/05/21/efter-vaccinationen-slutade-magnus-att-prata-och-titta-oss-i-ogonen-vacciner-ar-rent-kvacksalveri/

Även jag var vaccintroende en gång i tiden – tills min son Magnus blev svårt skadad av vacciner. Födseln var normal och han utvecklades normalt. Vi har honom inspelad på videoband och filmerna visar att han var en social liten kille. Han kunde prata, men efter vaccinationen slutade han. Han slutade titta oss i ögonen och han skrek hela tiden. Något allvarligt hade hänt.

När han var två och ett halvt år började han avvika från barns normala utveckling. Han blev autistisk, inkontinent och  berövades sin talförmåga. Som så många andra föräldrar såg jag hur ett friskt barn, som pratade och skrattade, vaccinerades bort.

Jag tycker sådant här är så svårt. Jag ville inte ge min son 2 års vaccinationen och stämningen hos BVC blev nästan aggressiv. Bara för att jag ville skjuta upp den. För att jag inte var säker. För att jag ville att vi skulle läsa på mer innan vi bara sprutar i våra söner gift.

Hur säger man ifrån om man inte automatiskt vill göra som alla andra? Om man bara vill försöka ta ställning själv i alla fall?

Bokrean!

Fyndade böcker från katolska bokhandeln nu när det är bokrea!

Dobri Dobrev - en man som kämpar för Bulgariens utsatta barn

Grattis min älskade

Igår fyllde min älskade make 44 år och då fick han en glassmaskin i present! Kanske var den mer en present till hela familjen men jaja desto roligare för mig :)

Jag hade bakat en vegansk morotstårta och en chokladgräddtårta! Glömde ta en bild på morotstårtan och det var synd då den blev väldigt snygg (använde mig av silikonform som får tårtan att se ut som en borg/ett slott) och det fungerade perfekt. Men vanliga tårtan tog jag en bild på för att visa min syster hur fint det blev när jag använde mig av de schabloner jag fått av henne i julklapp. Väldigt snabbt fixat! Lägg på tårtan, häll chokladpulver i en tesil och bara "damma över". Färdigt på mindre än en minut! Perfekt om man inte har så mycket tid på sig att få en stilig tårta!

I mina tankar

Jag drömde något roligt natten mot igår och vaknade av att jag skrattade högt och det var om Viktoria och jag tänkte att jag skulle ringa henne idag och säga det men så kom jag på att hon inte finns längre och jag förstår inte riktigt varför det på något sätt ändå gjorde mig glad. Det var som att vi skrattade tillsammans, hon och jag. För att jag mindes just då, precis som att hon levde och vi skojade tillsammans. På bilden här är när hon hälsade på mig och mitt ex och min syster 2008. En dag vi bara tog det lugnt och hade väldigt roligt! Hon skämde ut mig på spårvagnen och så :) Som hon brukade. Jag är inte så svår att få att tycka saker är pinsamma...

Maktlös

Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så extremt viktigt för folk att dricka alkohol? Jag förstår att man vill festa till ibland mm men jag blir genuint förbannad över en del släktingar som väljer alkoholen före familjen. Jag har ägnat så mycket tid åt att förlåta och jag kommer att ägna resten av mitt liv åt att försöka förstå, men det senare kommer jag nog aldrig att kunna göra. Jag förstår inte! Varför ska det vara så extremt viktigt att uppehålla ett missbruk när det skadar de man älskar mest och när det antagligen kommer att kosta en livet? Jag kommer aldrig att förstå. Och här talar vi om en person som slutat, gjort mig så stolt och lycklig men sedan resonerat sig fram till att han vill börja igen trots att han vet om hur han skadat andra. Jag är så fruktansvärt ledsen bara. Mer ledsen än besviken.

Förlåta kan jag, med att förklara för mig själv att han verkligen inte förstår hur det har förstört. Det kan vara enda orsaken till att han väljer såhär trots att jag rakt ut har sagt var jag står och hur han skadat oss. Men jag kommer aldrig någonsin att förstå honom, då han helt nyktert tagit detta beslut.

Jag kommer själv aldrig att dricka en droppe alkohol igen så länge jag lever. Har inte gjort det på över tre år nu (förutom tre folköl totalt, vilket jag lätt kan klara mig utan) och kommer aldrig att göra det igen.

Vegan Food Pyramid

Joyful

Rasismen mot religiösa minoritetsgrupper

Jag känner mig av olika anledningar mig lite arg på folk. Jag gör ofta det, men men. Det känns som att jag är väldigt ensam i det här landet. Det är bara i kyrkan emellanåt, eller när jag läser katekesen osv som jag känner att jag förstår livet. Eller inte livet, utan människor omkring mig. Jag har t ex väldigt svårt att förstå hur det kan vara så att nästan alla mina veganvänner har extremt svårt att acceptera att jag är kristen då de flesta kristna värderingar är orsakerna att de själva blev veganer liksom. De tycker att jag är galen för att jag är abortmotståndare, men tycker själva att folk är mördare om de trampar på myror av misstag. Att inte kunna se dubbelmoralen i det är bara konstigt.

Varför ska man välja om man vill rädda djur eller människor? De stöttar gärna folk som trakasserar katolska kyrkan med rasistiska påhopp (Femen) och skrämmer livet ur katoliker som fått fly sina länder pga sin tro och det skulle aldrig falla dem in att samla in pengar till välgörenhet, men att kasta skit på mig för att jag säger ifrån mot rasismen mot kristna minoritetsgrupper är dem inte främmande för dem för de tycker att det är bra samtidigt som de är emot rasism?

Jag förstår inte. Varför kan folk inte bara försöka vara snälla mot varandra? Varför får inte jag vara den jag är? Om det inte vore för religionsfriheten så skulle även Femen sitta fängslade om de inte dök upp till kyrkan på söndagarna... Tänk efter ett extra varv vad ni protesterar emot bara.

Haha, cute, vilken min

Gullig mat!

Ska försöka vara glad igen

Mormor hade velat att jag inte var ledsen. Hon hade velat att jag var glad och bara busar med mina bebisar.

Sorg

Jag kan inte göra så mycket annat just nu än att känna sorg och försöka bli frisk. Har en hemsk förkylning sedan två veckor och uteblir från begravningen som jag inte ens skulle hinna till om jag började åka nu. Jag mår väldigt dåligt av att inte kunna finnas där för min familj och har väldigt svårt att hantera detta. Jag kramar mina barn och försöker bli frisk. Min make har ställt upp väldigt bra för mig. Tack.

Så vidrigt sjuk

Är jättesjuk fortfarande. Fattar knappt vad som händer. Min man får stanna hemma imorgon och hjälpa med barnen. Ska försöka ta mig till vårdcentralen. Är så dålig. Har feberyrsel så jag inte kan sova och svettningar och frossa och svimmar nästan. Ramlar omkull, är yr, hostar, kräks, har diarré. Allt på en gång. Jag mår totalt skit.

Har börjat inse att vi kanske är för sjuka för att åka till begravningen. Mår väldigt dåligt av det men min morfar sa att det är många gamla där också och förra året höll hans hjärta på att ge upp efter en förkylning så han vill inte att jag/vi smittar någon. Det kanske är lika bra. Jag är så sjuk så jag knappt kan stå upp.

Rädd och stroke

N har blivit så förkyld och när han äntligen sover är jag för trött för att sova utan tänker istället bara på spöken och demoner och mördare och driver mig själv till vansinne av skräck. Har väldigt mycket sorg just nu pga min familj och min mormors bortgång och att det finns en risk att jag inte kan vara där. Känner mig ensammast i världen och skjuter folk ifrån mig istället för att ta dem till mig för att det just nu gör ont. Ingen läser här men skriver ändå. Kanske för att reda ut mina tankar.

Hade hjälpen nått henne i tid så kanske hon hade klarat sig bättre än vad hon gjorde. Hon fick tre hjärnblödningar nästan direkt inpå varandra. Hade hon överlevt hade hon kanske inte ens kunnat öppna ögonen. Hon kunde inte röra sig. jag förstår fortfarande inte att det är som det är. Jag är ledsen. Min mamma är så ledsen.

Fever

Jag blir förvirrad. I veckan har jag fått folk jag tycker om att bli arga och besvikna på mig. Men idag fick jag en person jag egentligen inte alls tycker så mycket om att lyssna på just mig. Kanske hjälpa henne lite. Jag vet inte. Hoppas kan man ju alltid. Jag vill egentligen alla väl, även dem jag inte kommer så bra överens med. Vet inte m det finns någon i hela världen jag vill illa. Fanns det så skulle jag vara väldigt besviken på mig själv.

Vad är rätt och vad är fel? Jag vet egentligen inte. Vissa dagar vet man knappt själv vem man är.

Och kanske är det feberyran som resonerar lite. Vi är sjuka allihopa. Förkylda så vi nästan blir knäppa hela högen. Förutom jag, som antagligen redan blivit det.

Vegmat och ledsen

Jag tycker att det är jättekul med helvegetarisk matlagning och har alltid tyckt det men har under det senaste året börjat få upp intresset för det igen på riktigt och kommer på egna recept mm och det är väldigt roligt!

Mitt mål är att lyckas "översätta" de recept jag är mest van att göra, de kakor, tårtor mm som jag gillar mest och översätta dem till helvegetariska varianter, dvs det som brukar kallas veganska.

Har t ex aldrig lyckats göra en vegansk kladdkaka som är god på riktigt i jämförelse med den "vanliga" med smör och ägg. Men en dag så!

Några människor jag tycker om stöttade Femens respektlösa attack mot katolska kyrkans mässa, vilket gjorde mig väldigt ledsen faktiskt. En del av dem är ateister och de kanske inte förstår varför man känner sig rädd och ledsen om någon attackerar helig mark när man med sina trosfränder t ex är i kyrkan för att bearbeta sin sorg när någon, som i mitt fall, avlidit. Hur de själva skulle reagera om någon kom in och var hatisk och aggressiv under deras familjemedlemmars begravningar? Inte lika lättsamt, kan jag tänka mig. Och de som tror att en katolsk mässa inte ägnar tid åt de församlingsmedlemmar som gått bort mm vet uppenbarligen inte vad de kritiserar ens en gång.

Jag skulle aldrig kunna kränka någons innersta på det sättet. Aldrig. Blir väldigt ledsen för att folk inte ens vill försöka förstå varför man inte kan tränga sig på med sitt missriktade hat hur som helst. Det är inte min morsmors minne t ex som bör kränkas för att någon inte gillar en lagstiftning i Spanien. Hur folk kan tycka att det är rätt åt oss bara för att vi tillhör en religiös minoritet, det sårar mig. Jag trodde inte att jag kände sådana människor men tyvärr gjorde jag det.