N har blivit så förkyld och när han äntligen sover är jag för trött för att sova utan tänker istället bara på spöken och demoner och mördare och driver mig själv till vansinne av skräck. Har väldigt mycket sorg just nu pga min familj och min mormors bortgång och att det finns en risk att jag inte kan vara där. Känner mig ensammast i världen och skjuter folk ifrån mig istället för att ta dem till mig för att det just nu gör ont. Ingen läser här men skriver ändå. Kanske för att reda ut mina tankar.
Hade hjälpen nått henne i tid så kanske hon hade klarat sig bättre än vad hon gjorde. Hon fick tre hjärnblödningar nästan direkt inpå varandra. Hade hon överlevt hade hon kanske inte ens kunnat öppna ögonen. Hon kunde inte röra sig. jag förstår fortfarande inte att det är som det är. Jag är ledsen. Min mamma är så ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar