Gah! Blir ibland så trött på folk som hela tiden tycker att man måste vara så stark, så tuff, så ofelbar... Hela tiden!
Liksom sådana som skryter om hur slampiga de varit och hur många de legat med och sedan rundar av det med "Men jag har alltid gjort det jag velat och njutit av det. Det är dumt om man går med på saker man inte vill, då är man svag och ett offer och det skulle jag aldrig tillåta mig vara." och bla bla liknande saker som går ut på att man är sämre om man inte alltid varit smart mot sig själv.
Alltså ärligt talat, kul för dem som hela tiden måste trycka upp i ansiktet på andra som mått dåligt att de minsann aldrig gjort något dumt för de mår bra och ser ner på andra som mått dåligt. Är det för att försvara sig innan folk ens som hunnit kalla dem för äckliga slampor eller något annat elakt hinner yttra sig?
Jag har själv legat med alldeles för många och ångrat en massa för jag mådde inte bra. Blir ledsen när folk trycker ner mig för det jag redan ångrar, för det är ju bra att man senare insett att man istället ska ta hand om sig men t o m de andra som legat runt vill ju väldigt tydligt markera rätt ofta att de är bättre "slampor" än de som är som jag som gjort sådant de ångrat sedan för att de mådde dåligt av det. En del av de andra som legat med många blir t o m arg på mig för att jag önskar att jag bra legat med två stycken eller nåt.
Men tur som är så har allt dumt jag gjort senare gjort mig till en bättre människa. Inte just då.
Äh, allt jag skriver kan misstolkas, men jag tycker inte att de tjejer som legat runt när de varit glada automatiskt är bättre människor än vi som legat runt i vårt förflutna för att vi varit ledsna.
Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg
fredag 15 oktober 2010
tisdag 7 september 2010
Det är fortfarande inte konstnärligt att knarka, bara smutsigt och dumt.
Ett aggro-inlägg igen, men om inte inlägget stämmer in på dig så handlar det inte om dig. :) Detta är inte personer jag umgås med längre, men har tyvärr följt dem på avstånd och blir ledsen av att se det.
Jag är förvånad över hur det kan vara okej att man som individ sitter och kräver saker från samhället precis hela tiden men samtidigt vägrar göra något. Nu tänker väl en del att jag kastar sten i glashus och inte småsten utan stora tegelstenar, men då förstår ni inte skillnaden. Jag vill liksom få remiss för gastroskopi för att jag haft magsår i över tio år och jag har haft min del av problem men jag har alltid varit tacksam för att andra betalat min hyra och min mat då och nu (tack sambo) och det är väl därför jag kan ha åsikter om detta och låta elak på det här sättet. Kanske därför det gör mig så extra arg när de är missnöjda, de som faktiskt kan komma upp ur sängen men bara vill förstöra sig själv mer...
Jag förstår inte de drogande personer som år ut och år in endast är trött på allt och alla, ingen förstår dem, de vill ha sjukpenning, bidrag i massor och gärna mer, för sjuka för att arbeta men samtidigt friska nog att festa natten lång flera gånger i veckan, friska nog att knarka upp sjukpenningen och sedan vara arg på samhället för att de inte fått någon missbruksvård på stört då de fått återfall IGEN och IGEN och IGEN.
Men sedan när de får vård så vill de inte gå med på någon praktik t ex på lager eller i affär för "det är inte min grej". De har kanske tre jobb de kan tänka sig att göra och det är saker som modedesigner, konstnär, fotomodell, men har de tänkt att jobba för att bli det? T ex sluta knarka, träna för att bli fotomodell eller gå design- och sömmerskeskola för att bli kläddesigner? Nej, för de är så bra på det ändå så de kan börja imorgon dag och ALLA kommer att knacka på för att köpa deras kläder.
Upp och ner och upp och ner hela tiden. Ingen insikt. Inte en enda gång ett TACK till socialkontoret för att de fått pengar i fem år in på kontot varje månad, för nej, varför ska man tacka den som ger en mat och tak över huvudet. Inte en enda uppskattning för att man får saker gratis... Det heter alltid: "Men jag kan väl inte hjälpa att jag är sjuk!" och det är klart att man inte kan, men man måste själv försöka kämpa för att bli frisk! Kanske genom att lyssna på människor som vill hjälpa en lägga upp en livsplan. Kanske ta tag i sitt liv och sluta knarka och inse för en gångs skull att det aldrig kommer att bli lika bra som det var i början.
När det gäller en del problem folk har som klassas som sjukdom så kommer faktiskt vägen till att bli frisk inifrån. Det är samma med min ADHD. Jag måste kämpa för att leva efter det, anpassa mig efter att jag har ADHD, inte skylla allt på det. Jag behöver struktur, ordning och reda, lugn och ro, scheman och fasta tider. En narkoman behöver kanske få och acceptera hjälp att flytta från ett dåligt område, komma ifrån en dålig umgängeskrets, fixa arbete mm. Men att inte vilja för att man hellre vill festa och knarka och sedan vara arg för att folk inte tycker att det är okej att fortsätta stötta en sådan livsstil, det är bara fel.
Det är inte en sjukdom att vara narkoman men man blir sjuk av det och kan behöva vård för att ta sig ur det. Men mest av allt måste man vara fast besluten att man vill förändra sig.
Jag har sett folk som gjort det. Som vänt helt om och bara siktar framåt. Som en vän skrev: "Jag har slutat överleva och börjat leva." Jag beundrar henne så för det!
Jag är förvånad över hur det kan vara okej att man som individ sitter och kräver saker från samhället precis hela tiden men samtidigt vägrar göra något. Nu tänker väl en del att jag kastar sten i glashus och inte småsten utan stora tegelstenar, men då förstår ni inte skillnaden. Jag vill liksom få remiss för gastroskopi för att jag haft magsår i över tio år och jag har haft min del av problem men jag har alltid varit tacksam för att andra betalat min hyra och min mat då och nu (tack sambo) och det är väl därför jag kan ha åsikter om detta och låta elak på det här sättet. Kanske därför det gör mig så extra arg när de är missnöjda, de som faktiskt kan komma upp ur sängen men bara vill förstöra sig själv mer...
Jag förstår inte de drogande personer som år ut och år in endast är trött på allt och alla, ingen förstår dem, de vill ha sjukpenning, bidrag i massor och gärna mer, för sjuka för att arbeta men samtidigt friska nog att festa natten lång flera gånger i veckan, friska nog att knarka upp sjukpenningen och sedan vara arg på samhället för att de inte fått någon missbruksvård på stört då de fått återfall IGEN och IGEN och IGEN.
Men sedan när de får vård så vill de inte gå med på någon praktik t ex på lager eller i affär för "det är inte min grej". De har kanske tre jobb de kan tänka sig att göra och det är saker som modedesigner, konstnär, fotomodell, men har de tänkt att jobba för att bli det? T ex sluta knarka, träna för att bli fotomodell eller gå design- och sömmerskeskola för att bli kläddesigner? Nej, för de är så bra på det ändå så de kan börja imorgon dag och ALLA kommer att knacka på för att köpa deras kläder.
Upp och ner och upp och ner hela tiden. Ingen insikt. Inte en enda gång ett TACK till socialkontoret för att de fått pengar i fem år in på kontot varje månad, för nej, varför ska man tacka den som ger en mat och tak över huvudet. Inte en enda uppskattning för att man får saker gratis... Det heter alltid: "Men jag kan väl inte hjälpa att jag är sjuk!" och det är klart att man inte kan, men man måste själv försöka kämpa för att bli frisk! Kanske genom att lyssna på människor som vill hjälpa en lägga upp en livsplan. Kanske ta tag i sitt liv och sluta knarka och inse för en gångs skull att det aldrig kommer att bli lika bra som det var i början.
När det gäller en del problem folk har som klassas som sjukdom så kommer faktiskt vägen till att bli frisk inifrån. Det är samma med min ADHD. Jag måste kämpa för att leva efter det, anpassa mig efter att jag har ADHD, inte skylla allt på det. Jag behöver struktur, ordning och reda, lugn och ro, scheman och fasta tider. En narkoman behöver kanske få och acceptera hjälp att flytta från ett dåligt område, komma ifrån en dålig umgängeskrets, fixa arbete mm. Men att inte vilja för att man hellre vill festa och knarka och sedan vara arg för att folk inte tycker att det är okej att fortsätta stötta en sådan livsstil, det är bara fel.
Det är inte en sjukdom att vara narkoman men man blir sjuk av det och kan behöva vård för att ta sig ur det. Men mest av allt måste man vara fast besluten att man vill förändra sig.
Jag har sett folk som gjort det. Som vänt helt om och bara siktar framåt. Som en vän skrev: "Jag har slutat överleva och börjat leva." Jag beundrar henne så för det!
måndag 23 augusti 2010
Vid våldtäkter hjälper inte stopp-ord, miffo
Blir SÅ irriterad på folk som inte fattar skillnaden på sådant man gör med samtycke och inte. Vet inte hur många gånger jag hört vuxna kvinnor (25+) säga saker som "Jag är sexuellt undergiven och det är inte alls så hemskt att bli strypt, piskad, slagen osv för det är skönt om man lär sig njuta av det." Och JA, men vad fan, när folk jämför det med krigsfångar som blivit torterade eller personer som blivit våldtagna och tror att de vet hur det känns för att de gjort det på SKOJ och LITAR PÅ SIN PARTNER.
Dummaste jag en gång hört en person säga när en tjej hade blivit gruppvåldtagen var "Man ska ha stopp-ord om det blir för mycket." Vad fattar de inte? Tjejen svarade naturligtvis "Det hjälper inte med stopp-ord om någon VÅLDTAR en och gör allt man säger nej till MED VÅLD."
Folk är så förbannat korkade och visst kan man inte rå för att man är korkad alla gånger, men hur kan det komma sig att man inte ser skillnad på våldtäkt och samtyckande sex bara för att man inte gillar vaniljsex?
Ett sånt här argt inlägg igen:=)
Dummaste jag en gång hört en person säga när en tjej hade blivit gruppvåldtagen var "Man ska ha stopp-ord om det blir för mycket." Vad fattar de inte? Tjejen svarade naturligtvis "Det hjälper inte med stopp-ord om någon VÅLDTAR en och gör allt man säger nej till MED VÅLD."
Folk är så förbannat korkade och visst kan man inte rå för att man är korkad alla gånger, men hur kan det komma sig att man inte ser skillnad på våldtäkt och samtyckande sex bara för att man inte gillar vaniljsex?
Ett sånt här argt inlägg igen:=)
torsdag 5 augusti 2010
DUMPA! Skit i ungarna!
Blir så jävla less på folk och hur de bara tänker jag jag jag hela tiden.
Läste en tråd på familjeliv om en kvinna som känner sig otillräcklig för att hennes man ljuger om att han tittar på porr och hon vill ha råd.
Då kommer detta från en användare:
Mitt kloka svar tycker jag själv (såklart):
Men utsätta barn för skilsmässa för detta? De ska leva varannan vecka liv fram och tillbaka med grälande föräldrar och nya styvföräldrar som TS inte alls känner kanske i flera år för att hon får dålig självkänsla av detta med porren?
De borde verkligen jobba med det ordentligt innan inklusive parterapi innan de skiljer sig. De verkar ha det hemskt jobbigt, men jag förstår inte folk som säger så som du. Du skulle alltså tycka att en sak som gör att du får dålig självkänsla av som du och din kille har delade åsikter om, anser du att det är värt att ha dina barn på HALVTID resten av deras uppväxt pga det problemet? Hellre än att verkligen ta itu med det?
När man bara säger DUMPA till folk med barn, tänker ni ens på konsekvenserna det kan ha?
Träffa sina barn halvtid eller resonera fram en lösning om ifall ens man ska få se på film. Kan det vara så svårt?
Det var mitt inlägg och nu följer resten av blogginlägget:
Nu tycker ju alltså jag att jag är en alldeles underbar styvmor, men inte fan är det problemfritt och jag vet att många andra kvinnor inte ens skulle vara kvar om det varit så svårt som det varit för oss ibland och inte pga barnet utan pga hur allt ska styras upp med strul om boende, dagisplats mm.
Tänk om jag inte ens älskat barnet? När vi har grälat så har det varit hon som räddat vårt förhållande just då, för hade det inte varit för barnet så hade jag stuckit, men det kan man inte. Med ett barn kan man inte bara försvinna och komma tillbaka, hoppa upp som gubben i lådan för att det passar.
Barn måste ha trygghet! Och som en vuxen i en relation och i en familj oavsett om det är ens egen så har man en skyldighet att ta hand om barnen och se till att de får en trygg uppväxt.
Jag vet att de flesta inte tänker så och tydligen inte ens när det gäller sina egna barn. Bara att dumpa hela tiden. Jag blir kränkt, han är för tråkig, jag är kär i någon annan, han är för tjock, han tittar på bajsporr, han hade sex med sin kompis, ja allt ger folk som orsak för att lämna. För att DE blev ledsna. DE DE DE!
Tänk på era barn!
Skaffar man barn ihop så får man reda ut det så gott det går och jag lovar att alla styvmammor dyrkar inte sina styvbarn som jag dyrkar mitt. Och ni mammor som lämnar era barns pappor för att de har någon politisk åsikt eller vafan som helst som inte ni har: VAR INTE SÅ EGO! Tänk på era barn och deras trygghet och kärlek eller åtminstone tänk på att ni kommer att träffa dem ca 50% mindre. Ni kommer inte ha ett skit att säga till om vem er mans nya kommer att vara, hur de kommer att uppfostra dina barn.
Tänk på det innan ni lämnar för att er gubbe kollar på film.
Jag vet att många kämpar väldigt hårt länge innan och sedan bedömer att det blir svårare för barnen om föräldrarna grälar hela tiden, men när det handlar om att man sett i webbhistoriken att ens kille kollat på porr? Ni behöver inte gilla det, inte alls. Men de som tycker att era barn ska lida hela livet och ni ger upp hälften av er tid med dem pga ett porrklipp, hur tänkte ni där?
Det här handlar faktiskt inte om någon jag känner men jag blir orolig för samhället när till och med föräldrar sätter sitt sårade ego före sina egna barns välbefinnande, kanske för resten av livet.
Och fan jag måste sova nu för mitt älskade styvbarn kommer imorgon!
Läste en tråd på familjeliv om en kvinna som känner sig otillräcklig för att hennes man ljuger om att han tittar på porr och hon vill ha råd.
Då kommer detta från en användare:
TS GÖR SLUT MED HONOM. HAN kommer aldrig SLUTA med att titta på Porr så om det sårar dig så är det den enda utvägen.
Mitt kloka svar tycker jag själv (såklart):
Men utsätta barn för skilsmässa för detta? De ska leva varannan vecka liv fram och tillbaka med grälande föräldrar och nya styvföräldrar som TS inte alls känner kanske i flera år för att hon får dålig självkänsla av detta med porren?
De borde verkligen jobba med det ordentligt innan inklusive parterapi innan de skiljer sig. De verkar ha det hemskt jobbigt, men jag förstår inte folk som säger så som du. Du skulle alltså tycka att en sak som gör att du får dålig självkänsla av som du och din kille har delade åsikter om, anser du att det är värt att ha dina barn på HALVTID resten av deras uppväxt pga det problemet? Hellre än att verkligen ta itu med det?
När man bara säger DUMPA till folk med barn, tänker ni ens på konsekvenserna det kan ha?
Träffa sina barn halvtid eller resonera fram en lösning om ifall ens man ska få se på film. Kan det vara så svårt?
Det var mitt inlägg och nu följer resten av blogginlägget:
Nu tycker ju alltså jag att jag är en alldeles underbar styvmor, men inte fan är det problemfritt och jag vet att många andra kvinnor inte ens skulle vara kvar om det varit så svårt som det varit för oss ibland och inte pga barnet utan pga hur allt ska styras upp med strul om boende, dagisplats mm.
Tänk om jag inte ens älskat barnet? När vi har grälat så har det varit hon som räddat vårt förhållande just då, för hade det inte varit för barnet så hade jag stuckit, men det kan man inte. Med ett barn kan man inte bara försvinna och komma tillbaka, hoppa upp som gubben i lådan för att det passar.
Barn måste ha trygghet! Och som en vuxen i en relation och i en familj oavsett om det är ens egen så har man en skyldighet att ta hand om barnen och se till att de får en trygg uppväxt.
Jag vet att de flesta inte tänker så och tydligen inte ens när det gäller sina egna barn. Bara att dumpa hela tiden. Jag blir kränkt, han är för tråkig, jag är kär i någon annan, han är för tjock, han tittar på bajsporr, han hade sex med sin kompis, ja allt ger folk som orsak för att lämna. För att DE blev ledsna. DE DE DE!
Tänk på era barn!
Skaffar man barn ihop så får man reda ut det så gott det går och jag lovar att alla styvmammor dyrkar inte sina styvbarn som jag dyrkar mitt. Och ni mammor som lämnar era barns pappor för att de har någon politisk åsikt eller vafan som helst som inte ni har: VAR INTE SÅ EGO! Tänk på era barn och deras trygghet och kärlek eller åtminstone tänk på att ni kommer att träffa dem ca 50% mindre. Ni kommer inte ha ett skit att säga till om vem er mans nya kommer att vara, hur de kommer att uppfostra dina barn.
Tänk på det innan ni lämnar för att er gubbe kollar på film.
Jag vet att många kämpar väldigt hårt länge innan och sedan bedömer att det blir svårare för barnen om föräldrarna grälar hela tiden, men när det handlar om att man sett i webbhistoriken att ens kille kollat på porr? Ni behöver inte gilla det, inte alls. Men de som tycker att era barn ska lida hela livet och ni ger upp hälften av er tid med dem pga ett porrklipp, hur tänkte ni där?
Det här handlar faktiskt inte om någon jag känner men jag blir orolig för samhället när till och med föräldrar sätter sitt sårade ego före sina egna barns välbefinnande, kanske för resten av livet.
Och fan jag måste sova nu för mitt älskade styvbarn kommer imorgon!
tisdag 3 augusti 2010
Så jävla dumt och respektlöst så in i helvete
Undrar verkligen vad det är för fotografer som anställs i klubbsammanhang i den här staden, alltså hur fotograferna är funtade, när de tar bilder på folk som uppenbarligen är mycket oense och grälar öppet i trettio sekunder (syntes inte på fotot men ändå själva grejen förvånar mig) och sedan lägger upp det i officiella mappar på facebook för tusentals personer?
Liksom kom igen! Jag avskyr när folk lägger upp bilder utan att fråga, men hur kan man ens få för sig att ta bild på människor man inte känner när de är arga helt på varandra tydligt i en privat konversation, för alltså fotograf-tjejen måste ju ha stått intill när konversationen pågick och hört och sett och tog helt tydligt en bild endast på oss för att lägga upp i sin officiella partymapp för arrangemanget.
Hade man gjort vad som helst annat (nästan) så hade det inte varit lika illa, men varför passar man på att fota när två personer grälar? Ingen av oss är ju paparazzi-material direkt.
Enda som gör mig lite nöjd är väl att den andra personen på fotot antagligen lika lite som jag tycker om att synas i en konversation med mig. Men nej, det gör mig inte nöjd heller. Det är bara ännu värre.
Förstår inte varför man ska fota folk som är ledsna eller arga eller nästan på väg att börja slåss och lägga upp det på facebook på det sättet. Är ju inte som i en mapp för bara 300 att se direkt, är väl ungefär 10 000 pers eller mer.
Visst fattar jag att man kan hamna på mingelbilder ute på klubb och jag gör mitt för att inte bli med av olika skäl, men oftast frågar de ju så de får ett leende eller någon rolig pose. Men trodde inte i min vildaste fantasi att den typen av fotografer går in för att ta bilder på folk ovetande som helt tydligt inte mår bra just då. Och inte något i bakgrunden. Utan inzoomat med bara oss på.
Vad är det för jävla sätt?
Så jävla dåligt. Kan ta mig fan inte fatta hur vissa människor tänker.
Och ja, jag har skrivit till personen i fråga så lugnt och sansat som jag kunde när jag upptäckte det, men blir ganska irriterad. Hur dum får man vara?
Men som jag sagt tidigare, naturligtvis stannar jag hemma hädanefter. Jag har lärt mig min läxa.
Liksom kom igen! Jag avskyr när folk lägger upp bilder utan att fråga, men hur kan man ens få för sig att ta bild på människor man inte känner när de är arga helt på varandra tydligt i en privat konversation, för alltså fotograf-tjejen måste ju ha stått intill när konversationen pågick och hört och sett och tog helt tydligt en bild endast på oss för att lägga upp i sin officiella partymapp för arrangemanget.
Hade man gjort vad som helst annat (nästan) så hade det inte varit lika illa, men varför passar man på att fota när två personer grälar? Ingen av oss är ju paparazzi-material direkt.
Enda som gör mig lite nöjd är väl att den andra personen på fotot antagligen lika lite som jag tycker om att synas i en konversation med mig. Men nej, det gör mig inte nöjd heller. Det är bara ännu värre.
Förstår inte varför man ska fota folk som är ledsna eller arga eller nästan på väg att börja slåss och lägga upp det på facebook på det sättet. Är ju inte som i en mapp för bara 300 att se direkt, är väl ungefär 10 000 pers eller mer.
Visst fattar jag att man kan hamna på mingelbilder ute på klubb och jag gör mitt för att inte bli med av olika skäl, men oftast frågar de ju så de får ett leende eller någon rolig pose. Men trodde inte i min vildaste fantasi att den typen av fotografer går in för att ta bilder på folk ovetande som helt tydligt inte mår bra just då. Och inte något i bakgrunden. Utan inzoomat med bara oss på.
Vad är det för jävla sätt?
Så jävla dåligt. Kan ta mig fan inte fatta hur vissa människor tänker.
Och ja, jag har skrivit till personen i fråga så lugnt och sansat som jag kunde när jag upptäckte det, men blir ganska irriterad. Hur dum får man vara?
Men som jag sagt tidigare, naturligtvis stannar jag hemma hädanefter. Jag har lärt mig min läxa.
måndag 2 augusti 2010
Inget för mig nej
Festen i Slottsskogen var fin och så, inget fel på den direkt, och det var också kul att skådespelarna Alexander Skarsgård och Kirsten Dunst var där (henne har jag gillat i många år), men gå ut är nog inget för mig tyvärr. Kul att träffa några kompisar, men en del gamla bekanta hade jag klarat mig väldigt bra utan. Och några nya bekanta:)
Märkligt hur vissa vuxna män fortfarande kan känna att de måste bete sig stelt och konstigt för att man hade sex med dem för flera år sedan. Skulle varit en sak om jag trott att han varit kär eller något men han gjorde väl ganska klart från början att han inte tyckte att jag var någon han var intresserad av, vilket även märktes. Konstigt att det då kan vara kränkande för hans manlighet fortfarande flera år efteråt att jag kände precis likadant. Eller kanske är det bara det att min trevlighet stör dem som gör det till livsstil att vara överlägsna. Jag vet att det gör det så jag kör lite kill them with kindness-stilen och fan vad sura de blir då:)
Att folk ska krångla till allt hela tiden. Är inte så längre men en gång i tiden såg jag det ungefär lika intimt att ha sex med någon som att låna ut en näsduk. Så ska det tjatas om år ut och år in och spelas spel och vuxna människor överdramatiserar som vore de fjortonåriga flickor.
Tröttsamt.
Och helt uppenbarligen är jag alldeles för gammal för krogen, dryga "alternativa" människor som verkar se det som en tävling att bitcha så mycket de bara orkar.
Fattar inte och lika bra är väl det. Man ska väl inse när man inte passar in.
Några människor jag träffade var förstås väldigt söta och snälla och de jag åkte med var det ju väldigt kul att träffa och de som ordnade festen var roligt att träffa på också! Väldigt fin fest. Inget fel på deras grej såklart, jag ogillar bara att gå ut antagligen. Funkar inte med folk jag inte känner och orkar inte med drama från dem som ska tycka angående saker jag inte ens bryr mig om längre för det överskuggar tyvärr det trevliga även om man inte ens bryr sig om personen i sig.
Blir bara liksom nere av att folk är så arga hela tiden. Om jag är arg så stannar jag hemma... Borde fler göra.
Märkligt hur vissa vuxna män fortfarande kan känna att de måste bete sig stelt och konstigt för att man hade sex med dem för flera år sedan. Skulle varit en sak om jag trott att han varit kär eller något men han gjorde väl ganska klart från början att han inte tyckte att jag var någon han var intresserad av, vilket även märktes. Konstigt att det då kan vara kränkande för hans manlighet fortfarande flera år efteråt att jag kände precis likadant. Eller kanske är det bara det att min trevlighet stör dem som gör det till livsstil att vara överlägsna. Jag vet att det gör det så jag kör lite kill them with kindness-stilen och fan vad sura de blir då:)
Att folk ska krångla till allt hela tiden. Är inte så längre men en gång i tiden såg jag det ungefär lika intimt att ha sex med någon som att låna ut en näsduk. Så ska det tjatas om år ut och år in och spelas spel och vuxna människor överdramatiserar som vore de fjortonåriga flickor.
Tröttsamt.
Och helt uppenbarligen är jag alldeles för gammal för krogen, dryga "alternativa" människor som verkar se det som en tävling att bitcha så mycket de bara orkar.
Fattar inte och lika bra är väl det. Man ska väl inse när man inte passar in.
Några människor jag träffade var förstås väldigt söta och snälla och de jag åkte med var det ju väldigt kul att träffa och de som ordnade festen var roligt att träffa på också! Väldigt fin fest. Inget fel på deras grej såklart, jag ogillar bara att gå ut antagligen. Funkar inte med folk jag inte känner och orkar inte med drama från dem som ska tycka angående saker jag inte ens bryr mig om längre för det överskuggar tyvärr det trevliga även om man inte ens bryr sig om personen i sig.
Blir bara liksom nere av att folk är så arga hela tiden. Om jag är arg så stannar jag hemma... Borde fler göra.
fredag 30 juli 2010
ADHD kan inte botas med terapi!
Blir så jävla trött på att hela tiden tvingas in i terapi. Läkaren som gav mig diagnosen ADHD sa att mitt problem kommer att förvärras betydligt av den typ av samtalsterapi jag mot min vilja (antingen det eller inga mediciner alls) tvingats in i i flera år. Så bytte de läkare för mig eftersom hon hade för många patienter och nu ska det t o m remitteras så jag ska gå i ännu mer terapi.
Jag blev lovad ingen mer terapi! Därför jag mått så jävla dåligt senaste. Jag försöker få bort tvånget om terapi, så jag bara kan få medicin för att underlätta problemen med ADHD. Jag kan inte sitta och prata mer med främlingar om saker jag inte vill prata med någon om. Jag mår så dåligt av det. Så hemskt dåligt.
Och nej, jag har inte gått i terapi ca ett år och att det var jobbigt i början eller nåt. Jag har gått i terapi sedan jag var TOLV år. I ARTON ÅR, fast jag ville sluta helt när jag var 20, alltså för över tio år sedan nu.
Fatta vad detta kostar staten, om inte annat!
Och nej, det handlar inte om att jag ska ingå i en slags vårdplan för att få pengar från FK för pengar från FK har jag inte fått på många år och kommer inte att få det heller. Det handlar om att om jag inte går med på denna typ av vård (som mycket tydligt får mig att må sämre) så får jag inte heller mediciner för att kontrollera de problem jag fick i o m förlossning och skador som följde därefter.
Förstår inte hur det kan vara så. Det är en fysisk skada inuti mitt huvud som lett till bl a ADHD och jag ska sitta och prata för att den ska försvinna, annars tar de bort den enda medicin som hjälper?
Man kan inte prata bort cancer eller diabetes heller. Det handlar om direkt behandling utifrån!
Är så less på det här. Jag är inte en terapi-människa. Efter över TIO års varje vecka-terapi borde jag ha kunnat dra den slutsatsen. Flera från och till år också med sessioner typ en gång per månad eller varannan vecka. Inget magiskt kommer att hända terapiår 20. Behöver inte ens terapi. Behöver fungerande migränmedicin, magutredning, min ADHD-medicin och fixa ett helt vanligt arbete.
Tänk på alla som VILL gå i terapi, som det kan förändra livet för och som inte FÅR pga brist på resurser! Ge det till dem!
Någon slags KBT hade väl varit en sak, men det handlar inte om det heller. Det handlar om att jag ska sitta som på amerikanska tv-serier och prata om hur snyftigt det var när jag var tio år och inte hade kompisar.
Get over it, för fan. Jag har gjort det.
Jag blev lovad ingen mer terapi! Därför jag mått så jävla dåligt senaste. Jag försöker få bort tvånget om terapi, så jag bara kan få medicin för att underlätta problemen med ADHD. Jag kan inte sitta och prata mer med främlingar om saker jag inte vill prata med någon om. Jag mår så dåligt av det. Så hemskt dåligt.
Och nej, jag har inte gått i terapi ca ett år och att det var jobbigt i början eller nåt. Jag har gått i terapi sedan jag var TOLV år. I ARTON ÅR, fast jag ville sluta helt när jag var 20, alltså för över tio år sedan nu.
Fatta vad detta kostar staten, om inte annat!
Och nej, det handlar inte om att jag ska ingå i en slags vårdplan för att få pengar från FK för pengar från FK har jag inte fått på många år och kommer inte att få det heller. Det handlar om att om jag inte går med på denna typ av vård (som mycket tydligt får mig att må sämre) så får jag inte heller mediciner för att kontrollera de problem jag fick i o m förlossning och skador som följde därefter.
Förstår inte hur det kan vara så. Det är en fysisk skada inuti mitt huvud som lett till bl a ADHD och jag ska sitta och prata för att den ska försvinna, annars tar de bort den enda medicin som hjälper?
Man kan inte prata bort cancer eller diabetes heller. Det handlar om direkt behandling utifrån!
Är så less på det här. Jag är inte en terapi-människa. Efter över TIO års varje vecka-terapi borde jag ha kunnat dra den slutsatsen. Flera från och till år också med sessioner typ en gång per månad eller varannan vecka. Inget magiskt kommer att hända terapiår 20. Behöver inte ens terapi. Behöver fungerande migränmedicin, magutredning, min ADHD-medicin och fixa ett helt vanligt arbete.
Tänk på alla som VILL gå i terapi, som det kan förändra livet för och som inte FÅR pga brist på resurser! Ge det till dem!
Någon slags KBT hade väl varit en sak, men det handlar inte om det heller. Det handlar om att jag ska sitta som på amerikanska tv-serier och prata om hur snyftigt det var när jag var tio år och inte hade kompisar.
Get over it, för fan. Jag har gjort det.
tisdag 15 juni 2010
Förbannad! Ska barn i Sverige ha det såhär?
Blir så jävla arg. Samma tjej som förra året sålde en förståndshandikappad 14-åring till ungefär hundra män, har tydligen lyckats göra om precis samma sak (vet inte om denna flicka är förståndshandikappad, men det spelar knappast större roll) utan att man stoppat henne. Eller ja, efter ungefär tjugo övergrepp, men lite för sent.
http://www.metro.se/se/article/tt/2010/06/14/koppleriflickor/
Hur FAN kan man låta en person, som dessutom var minderårig själv första gången, göra samma sak en gång till? Jag förstår att folk skulle invända mot att jag använder ordet "låta" men det är nästan att uppmuntra sådant när man inte kontrollerar den äldre tjejen som redan blivit dömd för det att göra samma sak igen.
Men visst, får man bara några månaders tillsyn som påföljd om man sålt en minderårig hundra gånger (och antagligen tjänat upp till 200 000 kronor på det) så bedömer väl personen att det är värt att göra om det. Att man inte ens lyckades sätta dit en enda av de uppåt hundra män som tydligen betalt för att knulla på en handikappad unge i en skåpbil är ju jävligt märkligt också.
Och vidrigt. Fan vad arg jag blir. Kollar man inte vad ungdomsbrottslingar som gör så grova saker sysslar med på fritiden egentligen? Fy fan!
Vill tillägga att jag tycker det är trist att det alltid ska vara sådana där porriga och mystiska bilder i artiklar som handlar om prostitution. Dåligt Metro.
http://www.metro.se/se/article/tt/2010/06/14/koppleriflickor/
Hur FAN kan man låta en person, som dessutom var minderårig själv första gången, göra samma sak en gång till? Jag förstår att folk skulle invända mot att jag använder ordet "låta" men det är nästan att uppmuntra sådant när man inte kontrollerar den äldre tjejen som redan blivit dömd för det att göra samma sak igen.
Men visst, får man bara några månaders tillsyn som påföljd om man sålt en minderårig hundra gånger (och antagligen tjänat upp till 200 000 kronor på det) så bedömer väl personen att det är värt att göra om det. Att man inte ens lyckades sätta dit en enda av de uppåt hundra män som tydligen betalt för att knulla på en handikappad unge i en skåpbil är ju jävligt märkligt också.
Och vidrigt. Fan vad arg jag blir. Kollar man inte vad ungdomsbrottslingar som gör så grova saker sysslar med på fritiden egentligen? Fy fan!
Vill tillägga att jag tycker det är trist att det alltid ska vara sådana där porriga och mystiska bilder i artiklar som handlar om prostitution. Dåligt Metro.
lördag 22 maj 2010
Oh jösses
Läste lite i Linda Rosings dotters Melissas blogg och blev faktiskt lite chockad över detta inlägg, som jag här kopierat om inte länken funkar, det tas bort eller annat:
(ur den unga kvinnans blogg alltså)
Inget illa menat.
Irriterar mig just nu på att det är en gubbe som sitter framför mig på bussen och typ klagar på mig och min lillebror att vi inte får sitta vart vi vill eftersom att vi tydligen sitter på en plats där bara gamla får sitta. Hallå? Jag sitter väl vart jag vill, det är ju ändå bara en gamling på bussen - otrevlig är han också. Man kan ju iallafall säga det snällt. Seriöst. Åh när gjorde sverige något för oss ungdomar? Det minns jag liksom inte ens, eftersom att det här landet aldrig någonsin tänker på oss. Dela ut gratis busskort tillexempel, eller ja ännu bättre - fixa en privat buss för ungdomar.
Nej, märks det att jag är trött på dagens samhälle. Haha besvikelse.
Min kommentar till henne och skriver det här bara för att jag ser att hon inte brukar lägga upp kommentarerna, men det berörde mig att folk faktiskt tänker såhär otacksamt:
Du kanske inte tänker på att sittplatsen är inte till för bara gamla för sakens skull utan för att de som är äldre och har svårt att gå mm måste ha nära till stången framför sittplatsen när de ska resa sig, nära till dörren, ha knappen längre ner mm. Det är en anpassad plats för folks om har problem med t ex reumatism. Visst kan han säga till trevligt, men man ska ju resa sig från en anpassad plats när en med behov måste sitta där. Även handikappade ungdomar eller ungdomar med reumatism, gips mm får ju sitta där.
Vad samhället gjort för ungdomar? Reducerat pris i kollektivtrafiken, barnbidrag, studiebidrag, gratis skolgång, gratis skolmat, förbud mot barnaga, gratis tandvård, förbud mot barnarbete, lag om föräldrars försörjningsplikt för sina barn, gratis mödravård, preventivrådgivning mm.
Det finns oerhört mycket ungdomar i Sverige kan vara glada över och bör vara tacksamma över. Synd att du inte inser det.
Klart som fan att man kan vara missnöjd med saker men att vara helt blind för det man får är bara skrämmande.
Men jag förstår att denna tjej är en ung tjej och inte tänker så långt när hon skriver så, så menar inte att smutskasta henne, men blir ändå förvånad hur folk tänker, även om de är 16 år.
(ur den unga kvinnans blogg alltså)
Inget illa menat.
Irriterar mig just nu på att det är en gubbe som sitter framför mig på bussen och typ klagar på mig och min lillebror att vi inte får sitta vart vi vill eftersom att vi tydligen sitter på en plats där bara gamla får sitta. Hallå? Jag sitter väl vart jag vill, det är ju ändå bara en gamling på bussen - otrevlig är han också. Man kan ju iallafall säga det snällt. Seriöst. Åh när gjorde sverige något för oss ungdomar? Det minns jag liksom inte ens, eftersom att det här landet aldrig någonsin tänker på oss. Dela ut gratis busskort tillexempel, eller ja ännu bättre - fixa en privat buss för ungdomar.
Nej, märks det att jag är trött på dagens samhälle. Haha besvikelse.
Min kommentar till henne och skriver det här bara för att jag ser att hon inte brukar lägga upp kommentarerna, men det berörde mig att folk faktiskt tänker såhär otacksamt:
Du kanske inte tänker på att sittplatsen är inte till för bara gamla för sakens skull utan för att de som är äldre och har svårt att gå mm måste ha nära till stången framför sittplatsen när de ska resa sig, nära till dörren, ha knappen längre ner mm. Det är en anpassad plats för folks om har problem med t ex reumatism. Visst kan han säga till trevligt, men man ska ju resa sig från en anpassad plats när en med behov måste sitta där. Även handikappade ungdomar eller ungdomar med reumatism, gips mm får ju sitta där.
Vad samhället gjort för ungdomar? Reducerat pris i kollektivtrafiken, barnbidrag, studiebidrag, gratis skolgång, gratis skolmat, förbud mot barnaga, gratis tandvård, förbud mot barnarbete, lag om föräldrars försörjningsplikt för sina barn, gratis mödravård, preventivrådgivning mm.
Det finns oerhört mycket ungdomar i Sverige kan vara glada över och bör vara tacksamma över. Synd att du inte inser det.
Klart som fan att man kan vara missnöjd med saker men att vara helt blind för det man får är bara skrämmande.
Men jag förstår att denna tjej är en ung tjej och inte tänker så långt när hon skriver så, så menar inte att smutskasta henne, men blir ändå förvånad hur folk tänker, även om de är 16 år.
måndag 3 maj 2010
Fan också
Kollade min sida där jag sökt utbildning till hösten och de har skrivit att jag inte har betyg plus bor i annan kommun osv. Fattar inte. Varför blir allt fel hela tiden? Känns så jävla värdelöst. Min läkare och kurator tror ju iofs inte att jag kan arbeta eller studera som jag är nu, men man måste ju försöka göra något för att förbättra sin situation. Får ju inte ens sjukpenning eller liknande eftersom jag är för gammal för det (man kan inte, när man bara studerat innan, få sjukpenning efter 29-års ålder om man inte är såpass sjuk att man aldrig mer kommer att arbeta igen).
Det enda jag kunde hoppas på var ju att komma in på detta och så strular det. Blir så jävla rädd och nervös. Skithelvete.
Det enda jag kunde hoppas på var ju att komma in på detta och så strular det. Blir så jävla rädd och nervös. Skithelvete.
onsdag 28 april 2010
Gnäll- och hatbloggen
Har suttit och kollat igenom lite bloggar på nätet och blir väldigt irriterad på folk. Visst förstår jag att nästan alla använder sina bloggar som en slags ventil och man får klaga på sin egen blogg (det gör ju verkligen jag också) men jag hoppas innerligt att de som läser min blogg kan se någon slags livsglädje i det jag skriver nuförtiden, iaf emellanåt. Vet att jag själv varit en äcklig expert på "åh det är så synd om mig, jag har det värst i världen"-tugget, särskilt för ca tre-fyra år sedan, men vissa människor är bra överdramatiska utan någon slags mening bakom sina inlägg och sina åsikter.
Tror liksom nästan alla kvinnor under 30 att ingen i världen någonsin haft det värre än vad de har det och "jag skulle inte önska detta min värsta fiende", "ingen kan förstå hur det här känns" när det typ handlar om en kompis som hånglat med ens ex eller vad fan det kan vara? Blir dessutom jävligt irriterad när människor envisas med att jämföra ALLT som kan uppfattas som kränkning med våldtäkt.
En kille lyfte på min kjol = våldtäkt
Jag trodde hon åt p-piller och nu är hon gravid = våldtäkt
Han hade sex med min syster = våldtäkt
Han var otrogen = våldtäkt
Han lade ut nakenbilder på mig på nätet = våldtäkt
VISST är det taskiga saker, men det är inte våldtäkt om någon raggat på ett dåligt sätt, varit otrogen, ljugit, eller skickat avsugningsbilder med mms till sin kompis. Det ÄR inte det. Det är något helt annat.
Andra saker jag stör mig riktigt illa på är när folk säger "Våldtäkt är värre än mord". Jaså. Så en våldtagen person har inget värde som människa längre? Ska vi införa dödshjälp för offren istället för vård och terapi? Är våldtäkt+mord en förmildrande omständighet? Jättekul att höra om man blivit våldtagen att det hade varit bättre om man var död.
Nej, blir lite irriterad. Borde kanske lägga ner det här med internet.
Önskar att jag kunde hitta lite fler vettiga bloggar. Har ungefär 3-4 st jag oftast kan läsa utan hat:) och det är ju bra i och för sig.
Fan. Nu blev MIN blogg gnäll- och hatbloggen.
Tror liksom nästan alla kvinnor under 30 att ingen i världen någonsin haft det värre än vad de har det och "jag skulle inte önska detta min värsta fiende", "ingen kan förstå hur det här känns" när det typ handlar om en kompis som hånglat med ens ex eller vad fan det kan vara? Blir dessutom jävligt irriterad när människor envisas med att jämföra ALLT som kan uppfattas som kränkning med våldtäkt.
En kille lyfte på min kjol = våldtäkt
Jag trodde hon åt p-piller och nu är hon gravid = våldtäkt
Han hade sex med min syster = våldtäkt
Han var otrogen = våldtäkt
Han lade ut nakenbilder på mig på nätet = våldtäkt
VISST är det taskiga saker, men det är inte våldtäkt om någon raggat på ett dåligt sätt, varit otrogen, ljugit, eller skickat avsugningsbilder med mms till sin kompis. Det ÄR inte det. Det är något helt annat.
Andra saker jag stör mig riktigt illa på är när folk säger "Våldtäkt är värre än mord". Jaså. Så en våldtagen person har inget värde som människa längre? Ska vi införa dödshjälp för offren istället för vård och terapi? Är våldtäkt+mord en förmildrande omständighet? Jättekul att höra om man blivit våldtagen att det hade varit bättre om man var död.
Nej, blir lite irriterad. Borde kanske lägga ner det här med internet.
Önskar att jag kunde hitta lite fler vettiga bloggar. Har ungefär 3-4 st jag oftast kan läsa utan hat:) och det är ju bra i och för sig.
Fan. Nu blev MIN blogg gnäll- och hatbloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)