Läste en tråd på familjeliv om en kvinna som känner sig otillräcklig för att hennes man ljuger om att han tittar på porr och hon vill ha råd.
Då kommer detta från en användare:
TS GÖR SLUT MED HONOM. HAN kommer aldrig SLUTA med att titta på Porr så om det sårar dig så är det den enda utvägen.
Mitt kloka svar tycker jag själv (såklart):
Men utsätta barn för skilsmässa för detta? De ska leva varannan vecka liv fram och tillbaka med grälande föräldrar och nya styvföräldrar som TS inte alls känner kanske i flera år för att hon får dålig självkänsla av detta med porren?
De borde verkligen jobba med det ordentligt innan inklusive parterapi innan de skiljer sig. De verkar ha det hemskt jobbigt, men jag förstår inte folk som säger så som du. Du skulle alltså tycka att en sak som gör att du får dålig självkänsla av som du och din kille har delade åsikter om, anser du att det är värt att ha dina barn på HALVTID resten av deras uppväxt pga det problemet? Hellre än att verkligen ta itu med det?
När man bara säger DUMPA till folk med barn, tänker ni ens på konsekvenserna det kan ha?
Träffa sina barn halvtid eller resonera fram en lösning om ifall ens man ska få se på film. Kan det vara så svårt?
Det var mitt inlägg och nu följer resten av blogginlägget:
Nu tycker ju alltså jag att jag är en alldeles underbar styvmor, men inte fan är det problemfritt och jag vet att många andra kvinnor inte ens skulle vara kvar om det varit så svårt som det varit för oss ibland och inte pga barnet utan pga hur allt ska styras upp med strul om boende, dagisplats mm.
Tänk om jag inte ens älskat barnet? När vi har grälat så har det varit hon som räddat vårt förhållande just då, för hade det inte varit för barnet så hade jag stuckit, men det kan man inte. Med ett barn kan man inte bara försvinna och komma tillbaka, hoppa upp som gubben i lådan för att det passar.
Barn måste ha trygghet! Och som en vuxen i en relation och i en familj oavsett om det är ens egen så har man en skyldighet att ta hand om barnen och se till att de får en trygg uppväxt.
Jag vet att de flesta inte tänker så och tydligen inte ens när det gäller sina egna barn. Bara att dumpa hela tiden. Jag blir kränkt, han är för tråkig, jag är kär i någon annan, han är för tjock, han tittar på bajsporr, han hade sex med sin kompis, ja allt ger folk som orsak för att lämna. För att DE blev ledsna. DE DE DE!
Tänk på era barn!
Skaffar man barn ihop så får man reda ut det så gott det går och jag lovar att alla styvmammor dyrkar inte sina styvbarn som jag dyrkar mitt. Och ni mammor som lämnar era barns pappor för att de har någon politisk åsikt eller vafan som helst som inte ni har: VAR INTE SÅ EGO! Tänk på era barn och deras trygghet och kärlek eller åtminstone tänk på att ni kommer att träffa dem ca 50% mindre. Ni kommer inte ha ett skit att säga till om vem er mans nya kommer att vara, hur de kommer att uppfostra dina barn.
Tänk på det innan ni lämnar för att er gubbe kollar på film.
Jag vet att många kämpar väldigt hårt länge innan och sedan bedömer att det blir svårare för barnen om föräldrarna grälar hela tiden, men när det handlar om att man sett i webbhistoriken att ens kille kollat på porr? Ni behöver inte gilla det, inte alls. Men de som tycker att era barn ska lida hela livet och ni ger upp hälften av er tid med dem pga ett porrklipp, hur tänkte ni där?
Det här handlar faktiskt inte om någon jag känner men jag blir orolig för samhället när till och med föräldrar sätter sitt sårade ego före sina egna barns välbefinnande, kanske för resten av livet.
Och fan jag måste sova nu för mitt älskade styvbarn kommer imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar