Confused

Känner att jag har så svårt att förstå människor även om jag på något vis älskar alla andra människor. Även de elaka på något vis, för tänker nog att om någon hade älskat dem mer så hade de aldrig blivit elaka.

När jag umgås med folk känns det ofta som att jag gett mig in i fel bransch. Borde ha varit en hund, men alla hundar har det inte lätt direkt. Är många som är hemska mot hundar, väldigt många, för de förstår inte att hundar har sitt eget värde i att vara hundar. Som min präst sa: "Hundar är inte människor, men det betyder inte att man någonsin får missbruka sin hund!"

Jag vill vara den som gör allt bra. Den som gör att alla blir lyckliga. Jag vill åtminstone vara den som gör något bra. Någonting. Den som hjälper någon. Om så bara en sekund.

Känns som att saker väldigt ofta blir fel.

Har varit ute med mina älskade hundar. Har fortfarande ihållande migrän och imorgon ska jag på barnkalas. Gud, hoppas att det är över då annars lär jag explodera inombords.

Varför kan jag nästan aldrig sova mer än fyra timmar i sträck? Sover konstigt. Två gånger fyra timmar liksom. Vore smartare att sova åtta timmar på rad.

Ska ta ett glas Pepsi Max. Inbillar ju mig som sagt att det är ett botemedel mot migrän.

Min svanskota faller snart isär helt och hållet i en miljard bitar och tas väl snart upp i blodomloppet. Ni som krossat svanskotan tre gånger som barn, var beredda på det här om ni blir gravida. I fyra dagar har det gjort ont konstant. Snart skriker jag rakt ut. Inte för att det hjälper, lär bara skrämma grannarna.