Svajigt inlägg (sjukdom, hoppfullhet, sorg, cancer, lycka, bakning, inredning, kärlek)

Har blivit allt bättre på att ta hand om mig själv och har sakta men säkert börjat bli frisk också. Det vet jag inte om det har att göra med något jag själv gjort, men fick gott hopp när jag var hos endokrinologen i Göteborg i förra veckan. Har inte skrivit om allt detta förut då det är ganska jobbigt att hoppas. Man vill inte bli besviken. Men har lyckats dra ner Levaxindosen från som högst 175 mikrogram till nu 25 mikrogram och ska snart fasa ut det helt! Alltså stora chanser att jag är/förblir helt frisk ett bra tag i alla fall. Tyvärr var min sköldkörtel förstorad, vilket måste följas upp. Den var inte ens det när jag insjuknade 2011. Men var det när jag insjuknade 2002 och då var jag tyvärr tvungen att få radioaktiv strålning och annat i behandlingen. Satt med cancersjuka döende barn i onkologens väntrum och försökte i min trötthet bara vara tacksam över att jag inte var lika illa drabbad som de andra. Och tro mig, den synen glömmer jag än idag inte. Inga barn ska behöva må så som de gjorde. Ingen alls. Livet är så orättvist.

Nu blev detta väldigt sorgligt, men man måste komma ihåg att vara tacksam ibland. Och att körteln vuxit behöver inte vara tecken på att den måste opereras eller strålas eller giftbehandlas. Men är rädd för det.

Men nu ska jag försöka vara hoppfull då jag mått så bra det senaste och det syns även om jag äter dåligt! Ser mycket fräschare ut och är piggare. Ska busa med ungarna och hunden så mycket jag bara kan men sluta baka så goda kakor eftersom det förstör min hälsosamma diet. Men nu fyllde styvdottern år i förra veckan så därför bakade jag en del. Av mig fick hon mangaserier och NintendoDS-spel (Peach Fuzz och Drawn to Life). Man får börja tidigt för att forma in dem i god kultur :) Tur nog så blev hon väldigt glad åt dem!

Kanske ska jag försöka göra klart "djungelrummet"/lilla sovrummet tills mina föräldrar kommer och hälsar på till nästa vecka. Ska bli så roligt att de kommer till min födelsedag och allt!

Igår var min man med mig och storhandlade på Maxi och sa typ "köp vad du vill bara det är hälsosamt" och jag gjorde det och det blev ungefär 2000 kr och jag fick dåligt samvete men fick vinterkläder till Nikkis och mat för ett år ungefär så det blir nog plus i längden när man storhandlar. Men kände mig superbortskämd. Tack älskade. Nu har vi mat osv så vi klarar oss i en evighet!

Typ såhär perfekta såg vi ut.

Mangaminnen: Maison Ikkoku och bilden av den äkta kärleken

Försökte göra bloggen lite finare nu när jag har min "egentid" (brukar vara endast kl 2-5 på natten ungefär då jag egentligen borde sova) men kan aldrig riktigt få färgerna att matcha. Har nog inte riktigt öga för det där. Bilden som rubrik gjorde jag på pizap.com eftersom jag är så dålig på sådant i photoshop och det är ganska kul att använda, tycker jag.

Utgåvan som var min första.

Bilden i bakgrunden är från min absoluta favoritmangaserie Maison Ikkoku. Rumiko Takahashi är mest känd för sina mangaserier Ranma 1/2 och Inu Yasha men kärleksmangan Maison Ikkoku är min favorit. Den var en av de första mangaserier jag verkligen älskade (efter Akira) och jag lade många sparade kronor på dem. På den tiden då man bara kunde få tag på manga om man reste utomlands (jag reste till London och köpte) eller via en del seriebutiker som Alvglans som då skickade ut kataloger. Ja, detta var innan nätshoppingens tid. På något sätt var det faktiskt roligare förr, då det kunde vara lite sport att få tag på saker. Man blev imponerad av folk som fått tag på en viss mangaserie eller animefilm. Nu fnyser man åt dåliga dubbningar och kassa vhs-kopior. Då var det en skatt! (jag syftar på mitten av 90-talet, inte 1967)



Allt var bättre förr eller?

Nej, nu kan man ju faktiskt få tag i vad man vill väldigt fort och det är ju fantastiskt roligt. Man behöver inte betala överpriser för mangaserier som senare visar sig vara något helt annat än det man ville se. Istället för en romantisk kärlekskomedi får man hem någon slags demon-hentai t ex. Sådant kunde lätt ha hänt förr. Nu tycker man att det är dyrt om en dvd kostar 169 kr, eftersom man ärligt talat kan få tag på allt väldigt billigt. Då kunde man vara glad om man fick en dubbad vhs för samma pris och det var tjugo år sedan.

Kärlek.

Man kan idag köpa manga lite var som helst. Folk tycker inte att man är en konstig typ som intresserar sig för sådant. Det finns många likasinnade pga populariteten och mangan har blivit mer "rumsren" då det förr hade rykte om sig att bara vara porr och våld. Vilket det förstås inte är.

Det enda som var bra förr var att det var en sport att få tag på saker. Det var roligt. Som en lek. Som att man faktiskt gick till biblioteket och lånade en hel bok om flygplan t ex om man undrade om en särskild sak och så läste man den fast man kanske aldrig hade läst den annars. Idag googlar man och bryr sig inte om att läsa den där boken som kanske hade kunnat ge en ett nytt intresse.

Jag låter som att jag är 50 år.
Jag är 33, om någon undrar.

Och jag ryser fortfarande när jag ser bilden ovan. När de kramar varandra. Kärleksparet Yusaku Godai och Kyoko Otanashi Maison Ikkoku blev nog på något sätt min bild av "kärleken". Rolig men så romantisk så att jag grät. Kärleken är inte bara sådan, det vet jag ju nu. Det är inte bara en kamp att finna den äkta kärleken. Det är också en kamp att hålla ihop den, övervinna svårigheter som livet slänger in precis hela tiden utan att kärleken dör under tiden.

Sailor Moon-tatueringen, andra försöket

Har funderat nu. Jag ska nog tatuera in denna bild, ca 20 cm stor, på vänster underarm. Tror det! Nu ska jag hitta en tatuerare som kan fixa det snabbt! Kan möjligen bli en annan Sailor Moon-bild men tror det blir denna eller en version av denna.

Anime-plånböcker!

 

Alla plånböcker finns här på Ukiki-Shop! 

Jättesöta!

Kawaii stuff och animeprylar!

Anime-stuff och kigurumi hos Ukiki-Shop!

Sailor Moon-tatueringar?

Jag och min kompis, som jag brukar kalla F, funderar på att göra kompistatueringar hos en kille som inte är helt färdig tatuerare än. Vi funderar på Sailor Moon! Har kollat lite bilder, undrar vilken man skulle ta? Den ovan kanske man skulle kunna göra senare isåfall, i ryggslutet (men inte de grönhåriga)?

Ah, klassisk bild! Något sådant?

Denna hade jag på väggen som unge:)

Hahaha:)

Den här, figurerna bara då, skulle också funka över ryggen (men inte som kompistatuering kanske, tror inte han vill ha hela Sailor Moon-gänget på ryggen)

Denna funkar nog!

Någon hade redan gjort denna! ganska söt!

Kanske symbolen bara, på armen eller så?

Mja, är detta från mangan som kom senare?

Åh, hon är så söt! Vad hette hon? Chibi?

Den här är fin!

Också fin! Men lite krånglig för en testtatuering. Kanske senare.

Den här var söt!