Håller tummarna så mycket för huset och får väl mer eller mindre på måndag veta hur det hela har gått. Är nervös, hoppfull, glad och stressad! Fått sänka min medicin lite och mår ungefär 1000 ggr bättre. Orkat busa med Nikkis hela dagen utan att bli nästan det minsta trött (ofta kan jag bli matt) och t o m bakat rågbröd med tranbär och russin! Blev stolt för jag är inte så van vid att baka bröd.
Vi åker hem nästa vecka om inte föret blir katastrof och förhoppningsvis får vi flytta in i huset innan bebis2 föds! Jag hoppas massvis på en massa saker och orkar knappt tänka på dem för om allt löser sig blir jag väldigt glad. Tänk om vi får vårt hus, jag får flytta från staden jag avskyr, bebisen i magen mår bra OCH jag blir frisk från hormonsjukdomen?
Vore så bra så jag vågar knappt hoppas! Om allt ordnar sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar