Förstår inte varför folk som säger sig vilja be om ursäkt och lappa ihop en gammal vänskap tycker att det är nödvändigt att börja den ihoplappade vänskapen med att håna ens religion och kränka en öppet... Jag blir jätteledsen. Jag respekterar att folk inte tycker som jag gör, men ska man vara vän med mig så kan man ju acceptera att jag inte tycker om att bli förlöjligad och kränkt.
Jag avslutade den vänskapen, tyvärr. Jag har gett den personen så många chanser. Det känns som att han bara vill göra mig illa och jag förstår inte vad jag har gemensamt med en bitter, alkoholiserad ateist som hatar alla i hela världen att göra ändå. Han har även förut skadat mig fysiskt. Blir bara ledsen. Hoppas att han kommer att må bättre en dag, men jag orkar inte vara slagpåse varken fysiskt eller psykiskt.
(ingen jag varit ihop med så ni som känner mig behöver inte tänka så!)
Känns skönt att ha dragit ur den taggen ur kroppen! Hoppas den inte kommer tillbaka.
Blev sedan en bättre juldag då jag var hos styvdottern och mannen med paket! Hon fick en skuttande kaninrobot, musiksaga och Aristocats-dvd. Hon verkade bli glad! Sedan skulle de åka till släktingar. Jag hade ont och kunde inte följa med.
Inatt saknade jag min familj så jag grät i två timmar. Jag älskar dem så, min mamma, pappa, syster, bror.
Angående Aslan-bilden. Hoppas att min syster vill gå med mig på Narnia snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar