Okej här ändå:)

Har inte varit så bra på att uppdatera, men jag mår väl ok nu. Sambon fick väldigt bra besked om sitt fd jobb (det han förra veckan fick sparken ifrån), nämligen att han ska få fast tjänst där till hösten istället! Så skönt. Vi är så glada. Har varit oerhört stressande och olyckligt när ingen av oss haft det tryggt.

Vi är ganska glada åt varandra.

Jag planerar en resa till min familj i juli. Har det lite jobbigt med min hälsa och ska bli flyttad från min avdelning till en annan eftersom min ADHD är så svår och så har jag andra sjukdomar som förvärrar behandlingen eftersom jag har för ont för att åka på alla möten.

Så har varit lite trött.

Jobbar på vikten fortfarande men är nog inte så bra på det för faaaan vad sakta det går!

Nere, men ett spel till ungen iaf:)

Känner mig väldigt nere fortfarande, även om det är lite bättre, då jag fått en migräntablett som verkar funka. Jag känner väldigt ofta att jag inte existerar, att jag inte har någon personlighet, allt är inbillning. Jag känner inte igen mig. Har ett hat mot min kropp som egentligen inte handlar om att jag är lite tjock, utan som handlar om att jag inte känner igen mig trots att jag vägt mycket i tre år nu. Blundar när jag klär på och av mig och försöker att inte se när jag duschar. Konstigt att jag ens kan ha sex, men det har också blivit jobbigt på ett sjukt sätt då det påminner mig om jobbiga saker ibland men även eftersom mitt självförtroende blivit helt kasst. Såklart försöker jag gå ner i vikt, men det går så långsamt.

Mitt hår liksom faller av, går sönder och lossnar i tussar. Det har en ful röd feministfärg som jag hatar. Jag ser ut som Mona Sahlin eller nåt. Men vet inte hur jag vill se ut. Vill väl egentligen bara att mitt hår ska sluta ramla av. Alltså handlar inte bara om utseende i sig, men någon slags identitet.

Jag vet inte vad jag tycker om något. Om politik, om livet, om min framtid, om andra saker. Jag vet inte vad jag tycker om att göra. De saker jag alltid älskat känns inte som jag längre.

Jag lever i ett land jag inte tillhör, i en stad jag inte känner någon, är en gäst i en familj jag hoppas aldrig kommer att sluta älska mig.

Det känns som att jag aldrig kommer att få stabilitet. Jag är så glad att jag har min hund.


Har väl valt att vara ensam under midsommar detta år. Orkar inte fira med hans släkt när jag aldrig träffar min egen. Han och hans dotter kommer hem på lördag. Har köpt ett Wii-spel till henne som var på rea för 79 kr. Purr Pals. Har det till Nintendo DS sedan tidigare och det är nog passande för henne då hon vill ha en kattunge. (Hon kan inte få en i denna lägenhet tyvärr så det får bli kattspel, förresten har hon redan en katt:) men den är ju inte unge längre...).

Men hoppas hon blir glad för det iaf!

GAAAA! Vilket gnälligt inlägg, jag vet att jag är astråkig, men sambon tror att jag är deprimerad. Han kan faktiskt ha rätt.

Förbannad! Ska barn i Sverige ha det såhär?

Blir så jävla arg. Samma tjej som förra året sålde en förståndshandikappad 14-åring till ungefär hundra män, har tydligen lyckats göra om precis samma sak (vet inte om denna flicka är förståndshandikappad, men det spelar knappast större roll) utan att man stoppat henne. Eller ja, efter ungefär tjugo övergrepp, men lite för sent.

http://www.metro.se/se/article/tt/2010/06/14/koppleriflickor/

Hur FAN kan man låta en person, som dessutom var minderårig själv första gången, göra samma sak en gång till? Jag förstår att folk skulle invända mot att jag använder ordet "låta" men det är nästan att uppmuntra sådant när man inte kontrollerar den äldre tjejen som redan blivit dömd för det att göra samma sak igen.

Men visst, får man bara några månaders tillsyn som påföljd om man sålt en minderårig hundra gånger (och antagligen tjänat upp till 200 000 kronor på det) så bedömer väl personen att det är värt att göra om det. Att man inte ens lyckades sätta dit en enda av de uppåt hundra män som tydligen betalt för att knulla på en handikappad unge i en skåpbil är ju jävligt märkligt också.

Och vidrigt. Fan vad arg jag blir. Kollar man inte vad ungdomsbrottslingar som gör så grova saker sysslar med på fritiden egentligen? Fy fan!

Vill tillägga att jag tycker det är trist att det alltid ska vara sådana där porriga och mystiska bilder i artiklar som handlar om prostitution. Dåligt Metro.

:(

Kom inte in på bagare/konditor-utbildningen. De valde att inte ens intervjua mig eftersom jag är för gammal och är för utbildad. Känner mig mycket ledsen över det faktiskt, även om jag inte är helt säker på att jag skulle ha kunnat gå den ändå.

Sveriges snyggaste - Elsa Billgren

Finns det någon vackrare kvinna i Sverige än denna Elsa Billgren som här har modeblogg om klänningar på Elle (klicka på Elsas namn förut)? Hon är extremt vacker och att hon verkar oerhört trevlig och älskar klänningar är ju bara underbart! En underbar vitaminkick i svensk modevärld!

Biologiska klockan går händelserna i förväg.

De saker jag skulle vara mest rädd för när jag är gravid, OM jag blir gravid:

Att gravida kvinnor ser läskiga ut. Det kommer jag alltid att tycka.
Att folk ska tafsa på ens mage när man är gravid.
Att folk verkar tro att de har rätt att lägga i sig i allt som har med graviditeten och barnet att göra.
Att en massa främlingar ska peta en mellan benen när man ska föda ungen och man har liksom noll att säga till om.
Tänk om den blir sjuk eller dör!

De saker jag är mest rädd för när bebisen skulle komma:

Där med, att folk verkar lägga sig i allt man gör oavsett hur viktigt det är.
Tänk om man inte fattar vad den vill!
Tänk om jag kräks varje gång jag ska byta blöja.
Tänk om jag aldrig får sova igen!
Tänk om den blir sjuk eller dör!
Tänk om jag gör allt fel!!!!
Tänk om min sambo skulle börja samtal mening med: "Du ville ju ha en unge, sluta gnälla!" bara för att man undrar något. (nej det skulle han aldrig göra)
Tänk om min sambo skulle bestämma att allt ska göras som han och hans ex gjorde... (nej det skulle han aldrig göra)
Tänk om han lämnar oss!!! (nej det skulle han aldrig göra)

Men jaja.

Är ju också rädd för att min kropp skulle fortsätta vara något slags öppet sår hela livet efter förlossning.

Men känns lite dumt att vara rädd för sådant när inte ens steg ett är avklarat.

Jobbtankar och lite om tv

Det ska nog lösa sig för oss också någon dag.

Jag försöker komma på vad jag ska jobba med. Vill sälja något gulligt som inte finns överallt eller är en omöjlig marknad. Försöker lista ut vad som är en växande marknad just nu, förutom dumheter som syntetiska droger via nätet och annat uppenbart.

Kaffe, praliner och te vore ju schyrro byrro men det finns ju en miljard butiker som säljer det!

Kollar på I sanningens ögonblick med ena ögat och usch vad killen säljer ut sin familj och så ska han sitta i tv och de tittar på i publiken. Hur kan man göra det? Spelar ingen jävla roll om ens morsa inte tyckte att killar skulle spela teater, man gör inte så mot sin familj. Tur iaf att han svarade JA på mammans "Älskar du mig?", annars hade det blivit alldeles för tragiskt. Jag menar, lögndetektorer är inte direkt tillförlitliga och är det en fråga man får när man är jävligt ledsen och stressad och dessutom har kluvna känslor så hade det nog lika gärna kunnat bli nej.

Tycker att det är hemskt med sådana program. Folk förstår nog inte vilka konsekvenser det har...

Känns lite planerat att det blev ett JA på killens sista fråga. Tvekar inte på att han älskar sin mamma, men hade det blivit nej fast han svarat ja, så hade de nog aldrig avslöjat det för då hade alla hatat programmet.

-----

Inte bra alls. Jag önskar att jag kunde få det liv jag drömmer om. Men jag tror att jag kommer att dö ensam. Kommer inte ens att kunna få en lägenhet. Jag önskar att hans familj var min, men det kommer den aldrig att bli. Önskar att allt var annorlunda. Önskar att jag hade släkt i närheten jag kunde vara hos.

Två tigerbröder

Två tigerbröder, som är en av mina favoritfilmer är på Tv3 mitt i natten, den började kl 0345 och jag undrar hur de tänker som har barnfilmer av hög kvalitet på tv mitt i natten. Gav den till min styvdotter för något år sedan och hon gillade den, även om hon tyckte att den var lite läskig. Eller gav och gav, hon såg att jag hade filmen och min sambo råkade säga att jag köpt den i present, haha, så det var lika bra att spela med:). Man kan ju inte ta presenter tillbaka från småbarn direkt, hur skulle det se ut? Dessutom fick jag sedan låna den så det spelar ju ingen roll. Jag vet jag är lite barnslig ibland. MIN TIGERFILM :)))

PLÖ

Var inte beredd på sommaren riktigt och är inte glad att den är här då jag avskyr kvav värme och sol, folk som går runt oklädda och alla som är brunbrända och verkar så fräscha. Känner mig alltid som fulast om sommaren och har sedan jag var 13 år drabbats årligen av sommardepressioner.

Planen var dessutom att jag skulle vara gift och gravid nu. Och nej, man kan väl inte bestämma sådant hur som helst, men blir ändå ledsen för att det inte går som jag vill, när till och med minderåriga i min närhet lyckas göra folk gravida första gången de har sex. Och NEJ jag är INTE avundsjuk på deras sits, skulle gärna hjälpa dem, men det hela känns bara så dumt. Vi vill, inte de.

Och det där med att ta en paus var ju inte riktigt som jag skrev för några månader sedan.

Dumt att blogga av mig kanske. Därför verkar allt förvirrat.

En del saker är helt enkelt bra, andra mindre bra. Däremot blir jag aldrig smal:( Kanske ska sluta käka kakor, haha