måndag 14 juni 2010

Jobbtankar och lite om tv

Det ska nog lösa sig för oss också någon dag.

Jag försöker komma på vad jag ska jobba med. Vill sälja något gulligt som inte finns överallt eller är en omöjlig marknad. Försöker lista ut vad som är en växande marknad just nu, förutom dumheter som syntetiska droger via nätet och annat uppenbart.

Kaffe, praliner och te vore ju schyrro byrro men det finns ju en miljard butiker som säljer det!

Kollar på I sanningens ögonblick med ena ögat och usch vad killen säljer ut sin familj och så ska han sitta i tv och de tittar på i publiken. Hur kan man göra det? Spelar ingen jävla roll om ens morsa inte tyckte att killar skulle spela teater, man gör inte så mot sin familj. Tur iaf att han svarade JA på mammans "Älskar du mig?", annars hade det blivit alldeles för tragiskt. Jag menar, lögndetektorer är inte direkt tillförlitliga och är det en fråga man får när man är jävligt ledsen och stressad och dessutom har kluvna känslor så hade det nog lika gärna kunnat bli nej.

Tycker att det är hemskt med sådana program. Folk förstår nog inte vilka konsekvenser det har...

Känns lite planerat att det blev ett JA på killens sista fråga. Tvekar inte på att han älskar sin mamma, men hade det blivit nej fast han svarat ja, så hade de nog aldrig avslöjat det för då hade alla hatat programmet.

Inga kommentarer: