Nere, men ett spel till ungen iaf:)

Känner mig väldigt nere fortfarande, även om det är lite bättre, då jag fått en migräntablett som verkar funka. Jag känner väldigt ofta att jag inte existerar, att jag inte har någon personlighet, allt är inbillning. Jag känner inte igen mig. Har ett hat mot min kropp som egentligen inte handlar om att jag är lite tjock, utan som handlar om att jag inte känner igen mig trots att jag vägt mycket i tre år nu. Blundar när jag klär på och av mig och försöker att inte se när jag duschar. Konstigt att jag ens kan ha sex, men det har också blivit jobbigt på ett sjukt sätt då det påminner mig om jobbiga saker ibland men även eftersom mitt självförtroende blivit helt kasst. Såklart försöker jag gå ner i vikt, men det går så långsamt.

Mitt hår liksom faller av, går sönder och lossnar i tussar. Det har en ful röd feministfärg som jag hatar. Jag ser ut som Mona Sahlin eller nåt. Men vet inte hur jag vill se ut. Vill väl egentligen bara att mitt hår ska sluta ramla av. Alltså handlar inte bara om utseende i sig, men någon slags identitet.

Jag vet inte vad jag tycker om något. Om politik, om livet, om min framtid, om andra saker. Jag vet inte vad jag tycker om att göra. De saker jag alltid älskat känns inte som jag längre.

Jag lever i ett land jag inte tillhör, i en stad jag inte känner någon, är en gäst i en familj jag hoppas aldrig kommer att sluta älska mig.

Det känns som att jag aldrig kommer att få stabilitet. Jag är så glad att jag har min hund.


Har väl valt att vara ensam under midsommar detta år. Orkar inte fira med hans släkt när jag aldrig träffar min egen. Han och hans dotter kommer hem på lördag. Har köpt ett Wii-spel till henne som var på rea för 79 kr. Purr Pals. Har det till Nintendo DS sedan tidigare och det är nog passande för henne då hon vill ha en kattunge. (Hon kan inte få en i denna lägenhet tyvärr så det får bli kattspel, förresten har hon redan en katt:) men den är ju inte unge längre...).

Men hoppas hon blir glad för det iaf!

GAAAA! Vilket gnälligt inlägg, jag vet att jag är astråkig, men sambon tror att jag är deprimerad. Han kan faktiskt ha rätt.