Survivors

Blir väldigt förvånad över brist på självinsikt hos de människor som envisas med att kalla sig "överlevare" när det enda (behöver dock inte vara så bara det heller) de överlevt är deras egna konstanta självdestruktivitet.

Ställ er bredvid de människor som överlevt krig, överlevt mordförsök, överlevt svår cancer, överlevt Hitlers förintelseläger eller sina egna mammors aborter och prata om hur ni överlevt att ni inte kan hantera er meningslösa vardag på något annat sätt än att försöka ta livet av er, överdosera mediciner eller knarka så mycket så ni nästan tar ihjäl er själva.

Man är inte en överlevare om man försöker ta död på sig själv hela tiden. Man är en förlorare.

Men det behöver ni inte vara hela livet. Absolut inte så jag menar. Ni är värd tusen miljoner gånger bättre. Om ni kunde förstå hur älskade ni egentligen är. Vackra människor. Vad driver egentligen människan så ofta till att söka döden istället för livet?

Och det är inte folk som skriver särskilda bloggar osv som jag menar. Jag tänker på folk jag känt, jag älskat, men där kärleken bytts ut mot att jag tycker synd om er för att ni inte kan se hur det är ni själva som dödar er själva.

Kämpa för er egen skull. Inte för någon annan. För din egen skull.

Narnia-jul

Imorgon har jag gått exakt halvvägs in i graviditeten och har börjat bli tjock, men orkar inte bry mig nämnvärt än så länge. Ätit ungefär exakt 1,25 kg choklad på tre veckor också så inte konstigt och jag som knappt gillar choklad!

Julafton var bra även om jag saknade min make så jag började gråta och blev jätteledsen för min sons skull som firade sin jul utan sin pappa, men vi fick massvis av gulliga paket och hela min familj (familj som i min mamma, pappa och mina syskon) var samlad för första gången på säkert 6-7 år så det gjorde mig glad.

Fick äventyrs/fantasy-filmer på dvd i present! Bl a av min make Narnia-boxen från 80-talet som jag önskat mig! Och nya Häxan & Lejonet-filmen, Guldkompassen, Stardust mm. Fick alla (tror jag) Prins Valiant seriealbumen, supergullig morgonrock med pingviner på, en prydnadsängel och en sak som gjorde mig väldigt glad, massa presenter även till vår bebis i magen. Kändes som att folk var glada för vår skull då.

Min son fick så mycket paket så han inte ens orkade leka med alla. Till slut blev han less och slängde bara omkring dem. Men vad förvänta sig av en ettåring? Senare blev han glad för sina paket. Kläder, böcker med djurbilder, Muminbok, mjukisar, bebismobil, bebistelefon osv!

Hundarna fick köttben de började slåss om... Det var lite tråkigt.

Nu ska jag sova! Ser på Narnia tills jag stupar nästan.

God jul

Jul, hus osv

Har fortfarande inte fått mina provsvar trots en överdrivet hövlig sköterska som t o m ringde upp när det råkade brytas när hon skulle säga hej då bara :) Har mått bättre iaf, inte kollapsat denna vecka eller varit jätteyr  och matt osv. T o m börjat bli tjock av allt käk jag trycker i mig...

Kan också bero på att stressen är mindre för kanske kanske kanske så löser det sig med gemensamt boende för mig, maken och alla ungar. Måste lösa sig! Hoppas så innerligt! Vi har kämpat väldigt hårt väldigt länge nu.

Saknar min man. Han hade skickat oss julklappar. De kom idag! Men vi har inte öppnat dem än såklart. Hans och hans dotters hade också kommit till dem men han hade inte kunnat hämta ut dem för postens dator var sönder och typ leta efter paketen är visst omöjligt. Knäppt. Hoppas han kan få ut dem imorgon!

Hoppas vi kan köpa vårt gulliga hus nu, en gång för alla. Blir så trött på att vänta år efter år på att allt ska ordna sig.

Straight Edge for life?

Tänkt att jag ska testa bli typ straight edge vegan eller något. Var vegan i många år och varit heeeelt drogfri (för att förtydliga, det betyder inte drogfri i vanligt tal utan även fri från alkohol förstås, de flesta mediciner, kaffe, de flesta te-sorter osv) i korta perioder då jag har extremt svårt att klara mig utan kaffe ens när jag väntar barn. Nu är jag inte vegan alls längre även om jag föredrar vegansk kost. Inte ens vegetarian egentligen eftersom jag äter kött någon gång i månaden samt fisk och ägg, så säger att jag inte är vegetarian alls. Försöker istället sikta på kost fri från socker och vetemjöl.

MEN fick något ryck så kanske ska testa det senare i år :) Kan vara bra för min sjukdom i sköldkörteln. Vet ju hur man är vegan liksom. Är ingen nybörjare. Var det i typ 7 år tills jag ledsnade.

Men är inget "For life"-grej jag tänkt mig. Mer för att se om jag blir friskare och om mina värden blir bättre.

Bodde ju i Umeå runt då straight edge-vågen var som störst. Det var roliga tider faktiskt :) Men tror inte att jag skulle passa i Umeå längre. Är inte tillräckligt vänster och feminist för det längre. Det var jag faktiskt på den tiden.

En gång såg jag en onykter man med en tatuering typ denna som stod vid korvvagnen och käkade icke-vegansk korv. Tänkte då, att man inte ska vara för optimistisk med sina livsval.

Men lite kaffe och typ kommunionen får väl slinka ner ändå. Tänkt göra detta mer för min egen hälsas skull än för att passa in i någon mall. Även om det är roligt att passa in i mallar som exvis "Jag är vegan" osv.

Saknad

Har haft ont och saknar min man. Orolig för barnet i magen. Vill hem men vill också att vi ska vara säkra på att vi kan flytta in i huset vi tittat på sedan. Blir så nedslagen av att sitta i det lilla rummet och tänka att jag aldrig kommer därifrån. Men om vi visste att vi kan flytta sedan så hade det varit väldigt skönt. Packat hans och styvdotterns julklappar igår, hoppas de kommer fram i tid. Annars får de väl dem senare bara, men ändå. Varit dåligt väder så posten har gått lite hur som helst här uppe. Känns ibland som att jag är i vägen här. Vore väldigt praktiskt att inte bo ca 200 mil från sin släkt och familj för då kunde man hälsa på dem, inte BO hos dem tills de vill att man ska försvinna... Snart kommer min syster iaf och det blir kul! Saknar min make. Ingen kan klappa mig som han kan när jag är ledsen och trösta mig.

Monster High - Lagoona Blue

Detta blev julklappen till styvdottern i år! Hoppas den blir uppskattad. Hon har gillat vampyrfilmer osv senaste tiden så tänkte att det kunde bli en lite roligare motvikt till hennes vanliga prinsessdockor...

Kanske mest så att jag hade velat ha en själv, men den är väldigt fin!

Sankta Lucia

Saxat från Wikipedia (som inte är helt korrekt, men orkar inte skriva om det själv) men tycker att denna berättelse är underbar och vill därför skriva ner den här. Som katolik, och bara för att jag är just jag, betyder just denna berättelse väldigt mycket för mig. Det var även den som vi fick läsa i vår "vanliga" statliga skola när jag växte upp. Så Lucia var länge mitt "enda" helgon.

Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien. Hennes far dog när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin mor, Eutychia. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. 

Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde kristna. Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen. 

Det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret, är faktiskt inte inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna, utan det är för att skänka lite ljus i en tid av mörker (i den julianska kalendern, den kalender Sverige hade fram 1753, var 13 december vintersolståndet, det vill säga årets mörkaste natt). Men legenden säger ändå att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet.

Och mitt vanliga svenska Luciafirande har tagit sig i uttryck som att jag gjort min sons första stjärngossehatt med papper och guldpenna. Till hundarna har vi fixat lite glitter! Min mamma har bakat lussekatter och imorgon ska vi baka pepparkakor!

Panda house?

Tyckte att det skulle vara kul att göra bloggen lite julig!

Har letat hus och försökt planera, för har liiiite panik över att bo fem pers och husdjur på sådär 65 kvadratmeter... Nej, det får ordna sig. Maken var och tittade på ett hus i förrgår. Hoppas verkligen det blir vårt!

Inredningsplanerna fortsätter...

Sjukdomen, föräldraskap osv

Jag kommer aldrig i mitt liv sätta något annat än att vara mamma i första hand. Aldrig någonsin. Inte ens att vara en enskild individ, eftersom dagen min son föddes, min förstfödda, sedan den dagen är jag inte bara jag längre. Han är min förlängning, en evig kärlek.

Jag hade oturen att drabbas av en sjukdom som drabbar ca 5% av alla gravida kvinnor. Ett fysiskt fel som inträffar efter graviditet. Post partum tyreoidit som dessutom var en variant på min tidigare subakuta tyreoidit. Sjukdomar jag kanske aldrig blir riktigt frisk från, men troligtvis inom ca 3-5 år.

För några år sedan hade jag gett upp, men jag kommer aldrig att ge upp någonting. Jag är sjuk, trött, men jag är för evigt stark nog att vara mamma. Jag kommer alltid att göra allt för mina barn. Skoningslöst.

Jag vet att det stör folk, när människor som varit rotlösa, dramaqueens, brytt sig om varenda jävla skitsak, tagit illa vid sig av allt, plötsligt, trots att man borde gå ner sig, att de inte ger upp utan fortsätter att vara lyckliga i sitt livsval. Få gånger i mitt liv har jag valt rätt. Att bli mamma är en av de gångerna jag valt rätt. Och nu hoppas jag att jag valt rätt ännu en gång. Att få ett barn till.

Jag antar  att en och annan som känner mig eller läser här undrar hur jag kunde bli gravid igen med tanke på att jag blev sjuk och fortfarande är sjuk. Ibland undrar jag om det var rätt att bli gravid nu, men det kommer att vara betydligt skonsammare för min kropp om syskonet föds tätt inpå. Annars skulle det bli ett decennium minst av plågsamma hormonkaruseller, blodprover varje månad och mediciner. Hellre tre år än tio. Och med tanke på hur kontrollerad jag är så ska det inte längre vara någon risk för mitt andra barn.

Men visst, jag hade hellre varit frisk. Den här sjukdomen är skitkass, för att uttrycka det rätt sammanfattat. Men det är bara att bita ihop :)

Barn- och bebisrum. Inredningstips för panda lovers!

Hoppas vi snart har ett fint hem så ska jag göra jättefint för mina små gulliga pandaungar. Många är wallstickers! Lätt att sätta fast, inte så dyra, bra om man ångrar sig!

Greetings från Norrland

Har tillfälligt internet i Norr. Jag har inte haft så stort intresse av att uppdatera bloggen egentligen ändå. Har haft saker att göra, umgåtts med släkt, firat min sons ettårsdag, vilat upp mig osv. Bebisen växer nog bra trots att jag inte mår så bra. Har gått upp ca 1 kg och är i vecka 18 nu. Kommer nog inte att gå upp några 26 kg denna gång, men vem vet? Förra gången gick jag också upp allt sista veckorna :) men sak samma, gick ner dem rätt fort också.

Pratat med min läkare och lär vara sjuk i ca 3-5 år till. OM jag blir frisk igen, men har ca 80 % chans att bli det så det är väl bra. Får verkligen vara stark nu. Läkaren t o m berömde mig för att jag klarar allt så bra.

Har varit kul att träffa Lizzy igen. Hundarna busar för fullt. Vi blev vägrade flyget som jag kanske skrev och fick bila upp. Inga pengar tillbaka på biljetterna heller verkar det som, så det hela blev svindyrt.

Ska försöka betala några sista räkningar mm ikväll när jag äntligen fått internet.

Jag och min make är skitkassa rent ut sagt på distansförhållande så hoppas att vi fortfarande är ihop när vi ses nästa gång.