Har haft ont och saknar min man. Orolig för barnet i magen. Vill hem men vill också att vi ska vara säkra på att vi kan flytta in i huset vi tittat på sedan. Blir så nedslagen av att sitta i det lilla rummet och tänka att jag aldrig kommer därifrån. Men om vi visste att vi kan flytta sedan så hade det varit väldigt skönt. Packat hans och styvdotterns julklappar igår, hoppas de kommer fram i tid. Annars får de väl dem senare bara, men ändå. Varit dåligt väder så posten har gått lite hur som helst här uppe. Känns ibland som att jag är i vägen här. Vore väldigt praktiskt att inte bo ca 200 mil från sin släkt och familj för då kunde man hälsa på dem, inte BO hos dem tills de vill att man ska försvinna... Snart kommer min syster iaf och det blir kul! Saknar min make. Ingen kan klappa mig som han kan när jag är ledsen och trösta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar