Saxat från Wikipedia (som inte är helt korrekt, men orkar inte skriva om det själv) men tycker att denna berättelse är underbar och vill därför skriva ner den här. Som katolik, och bara för att jag är just jag, betyder just denna berättelse väldigt mycket för mig. Det var även den som vi fick läsa i vår "vanliga" statliga skola när jag växte upp. Så Lucia var länge mitt "enda" helgon.
Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien. Hennes far dog när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin mor, Eutychia. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man.
Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde kristna. Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon svärdet genom halsen på henne och inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.
Det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret, är faktiskt inte inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna, utan det är för att skänka lite ljus i en tid av mörker (i den julianska kalendern, den kalender Sverige hade fram 1753, var 13 december vintersolståndet, det vill säga årets mörkaste natt). Men legenden säger ändå att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet.
Och mitt vanliga svenska Luciafirande har tagit sig i uttryck som att jag gjort min sons första stjärngossehatt med papper och guldpenna. Till hundarna har vi fixat lite glitter! Min mamma har bakat lussekatter och imorgon ska vi baka pepparkakor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar