Vecka 25 och lite tankar runt graviditeten

En sak med att vara gravid och det känns som så kort tid kvar är att jag har panik för att det inte ska bli bra. Jag vill att vårt lilla barn ska få det bästa, inte alla fina saker i världen, men stabilitet och trygghet i första hand. Jag oroar mig hela tiden för att något ska gå snett, riktigt snett, något hemskt som leder till skilsmässa eller andra hemska saker som påverkar barnen negativt.

Det är fortfarande svårt att förstå att det är ett barn som växer i mig. Mitt barn, vårt barn, min styvdotters lillasyster eller lillebror. Ett barn som jag kommer att älska så högt.

Jag är rädd för allt ansvar, livrädd, för jag är så rädd för att göra fel. Inget får gå fel. Mitt barn är redan först på så många sätt. Har alltid haft lite knepig kroppsuppfattning, men nu känner jag inte en sekund att min kropp är min. Den är barnets hela tiden. Allt jag äter, dricker, allt jag gör är hans/hennes. Jag älskar det här barnet mer än någon annan i världen, men jag är samtidigt så rädd för allt, för hur barnet tar över min kropp, hur barnet påverkar hur jag tänker om mig själv, min framtid, mitt liv. Känns som att jag blivit någon annan ibland. Som ett djur som bara vill skydda min avkomma. Har märkt att jag sluter mig lite inom mig och särskilt stöter bort min man en del när jag blir ledsen eller får ont, vilket inte är så bra, men vet inte hur jag ska reagera när jag är rädd, ledsen, är stressad, orolig eller har ont.

Mitt älskade lilla barn. Jag ska verkligen göra allt för att du ska känna dig trygg och att du ska ha ett stabilt, lyckligt och ordnat liv. Är så rädd för att jag ska misslyckas. Känner mig så maktlös. Jag älskar älskar älskar dig.

Såhär står det om vecka 25 på olika sidor
(på gravid.se):

Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.

De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.

På libero.se:

800 gram och 27 cm lång från huvud till stjärt.

Barnet har fullt funktionsdugliga händer och fingrarna har naglar. Dygnsrytmen är mer tydlig. Barnet har perioder då det är vaket och det sover på mer bestämda tider. Skelettet fortsätter
att hårdna.

När jag var ute och gick med hunden inatt (ena hunden är hos hundvakt) så pratade jag med en kvinna som inte haft det så lätt i livet. Hon har hund, vi brukar prata med varandra ibland på nattpromenader. Hon sa inatt "Vi är ganska lika men som tvärtom. Du är rädd för att leva och jag för att dö, men i slutändan blir det samma sak." Jag sa att "visst, det stämmer nog, är så rädd för att saker ska gå fel, så finns nog inget jag är så rädd för som framtiden." Tänk sådana djupa samtal man kan ha med grannarna på nätterna:)

Ja, jag är lite stressad och vemodig nu. Var en jobbig dag igår. Nu ska jag se på Klovn tills jag somnar. Klovn-boxen från cdon var jättebra!