Jag vill ha religiösa kompisar. Behöver inte ens vara kristna eller katoliker bara de inte vill typ ha ihjäl mig för att jag har fel religion enligt dem. Bodde ihop med en muslimsk tjej i flera år och det var rätt bra att ha en kompis som var troende även om vi inte tyckte samma saker hela tiden. Grunden är ju samma sak, att Gud finns. En hel del värderingar och att man inte är världens navel typ, att något alltid finns där, någon alltid älskar en, att inte behöva vara ensam. Har så svårt att förstå ilskan så många har mot folk som mig bara för att vi tror på Gud.
Jag önskar att jag levde i ett kristet land där hederlighet, omtanke och kärlek är det viktiga. Kanske dags att klippa med en del människor. Jag vill inte behöva ljuga om den jag är. Känns som att jag har gjort det hela livet. Tycker att det känns som att ljuga när man tiger för att man inte alltid orkar försvara sig bara för att man vill ha frid. Det är nästan ingen som känner mig. Men jag vill inte klippa med någon jag bryr mig om. Jag vill bara att de ska acceptera att jag är lycklig även om de tycker att jag är lycklig på fel sätt. Jag önskar dem lycka.
Jag önskar att alla i världen kände som jag känner nu.
Jag kommer aldrig att vara ensam, vad som än händer. Gud finns alltid hos mig. Det märks bara inte hela tiden.
Ett år sedan en fin människa gick bort. Jag lovade mig själv efteråt att försöka lära mig leva varje minut eftersom man aldrig vet när det kan tas ifrån en. Jag har försökt hålla det löftet. Jag tror att jag kommer att lyckas. Tankarna går till dig och din familj, underbara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar