Har fått operationstid till den 9 febaruari verkar det som! Vilket är alldeles fantastiskt bra, även om jag är rädd för narkosen, och jag är egentligen jätteglad men antar att det inte sjunkit in riktigt än då mitt huvud svämmar över med något annat. Har en del saker i mitt huvud som bekymrar mig, en del alldeles för personliga att skriva om här, eftersom det handlar om någon jag tycker om väldigt mycket.
Är också extremt ledsen över att mina föräldrar och min bror ska åka hem imorgon. Det är som en helt annan värld när jag är med min familj. Jag är så ensam annars. Att bara sitta med sin familj och titta på tv är en fantastisk känsla, att göra mackor och te ihop, prata om vardagliga saker, gå i affärer med sin bror, titta på pysselgrejer med mamma, fixa i lägenheten med pappa, att de funkar så bra med min pojkvän/man/vad han nu är.
Jag mår rent ut sagt fysiskt dåligt av att de ska åka ifrån mig. Kräktes alldeles nyss. Jag avskyr att vara så ensam som jag är när de inte är här.
Men kanske kan det bli något av allt iaf till slut, när de tagit ut det som gör ont. Får hoppas att någon kan hjälpa mig med hundarna, för skulle ju vilja att min man var och hälsade på mig på sjukhuset, hämtar mig osv någon gång iaf. Visst kan de vara ensamma ibland men inte 6 h liksom.
Vet att jag borde vara jätteglad för att jag fått operationstid men det har bara inte sjunkit in. Det kommer nog:) Jag är en ängslig själ kan man väl säga. Allt är skit innan jag fattar att det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar