Min första kärlek var lite knepig när man tänker på det i efterhand. Vill inte hänga ut honom helt nu när det blir så personligt, men vi har inga alls gemensamma bekanta så ingen vet vem han är ändå.
Träffade honom när jag var 18 på en maskeradfest hos en studiekompis från universitetet. han var nog 21-22. Han pratade lite "tjejigt" och hade en del fjolliga manér men han var utklädd till Döden, minns jag och jag var utklädd till Satan, så var väl därför vi började prata först.
Vi dejtade några veckor innan vi ens hade sex första gången. Båda rätt oerfarna. Vi gick på bio på vår första dejt och såg Very Bad Things, minns jag, någon slags komedi där inget gick bra för någon och ett gäng killar råkade mörda en tjej på en svensexa typ.
Jag hade sagt upp min lägenhet för att åka till Indien men stannade för att jag var KÄR för första gången i mitt liv.
Han söp väldigt mycket men pratade alltid om hur renlevnads han var. Han tränade olika saker flera timmar i veckan. Jag började träna mycket då också. Han fick mig intresserad. Jag flyttade ett tag in hos honom och hans kompis, sedan hade jag ingenstans att bo ett tag och bodde sommaren på KFUM ett tag.
Vi flyttade ihop i en tvåa. Allt var rätt romantiskt i början. Men han var konstig. Han hade massa saker för sig som oroade mig men jag började tro att det var normalt. Han påpekade alltid att min kropp inte var fin. På ett ställe var jag för smal, på ett annat för tjock. Han bestämde vad jag skulle äta och jag gömde godis mm. Var så rädd för att göra honom besviken liksom. Han hade någon konstig psykmakt över mig fast han var rätt liten och fjollig fysiskt. han kontrollerade vad jag vägde.
Jag var så kär. Trodde att ingen skulle kunna tycka om mig igen om vi inte var ihop. Hans familj tog in mig som att det var min egen. Jag lunchade med hans mamma, var barnvakt till hans lillasyster mm. Fick en till familj.
Snart fick jag inte gå ut med mina tjejkompisar ens själv. Jag fick inte vara vegetarian längre. När jag blev arg och gick ut med mina tjejkompisar ändå så var det hål i dörren när jag kom hem med en lapp med text: "Se vad du får mig att göra, varför gör du såhär mot mig?" Så fick jag dåligt samvete.
Jag förväntades visa upp vad jag handlat mm så han skulle godkänna mina kläder. Skulle visa mig när jag gick ut. Skippade jag träningen så var det som att lämna en lapp till gympaläraren, jag skulle förklara mig varför jag misslyckades. Han bestämde vilka skor jag skulle ha, vilken hårfärg, sminket, bh, kroppstyp, allt.
Sex ska vi inte ens gå in på. Men jag levde mer eller mindre i frivilligt celibat 2,5 ÅR efter att han dumpat mig för trodde väl att det skulle vara sådär. Dvs tråkigt på hans villkor under ett år och samtidigt onaniförbud...
Vi pratade glatt om att göra en resa ett tag, jag trodde att allt var bra, men nästa morgon efter massa planering dumpade han mig utan att ge någon orsak. Han hade kommit på att han inte älskade mig längre. Jag frågade när han kommit på det och han svarade den morgonen. Samma dag var han ute ur lägenheten och jag fick stå för ALLT.
Hade aldrig trott att han skulle göra slut så hela mitt liv bara rasade. Nu inser jag ju att det var en välsignelse att slippa denna pojke.
Visst hade han en del bra sidor. Jag minns bland annat hur han spydde ner mig under en avsugning när han var full (skojar bara, inte hans ljusaste stund men det är sant, på någon festival, tror t o m att det var typ Thomas Di Leva som spelade just då så inte helt romantiskt, hoppas attd et var spriten eller Di Leva som fick honom att reagera). Nej men vi hade roliga saker för oss ibland och gillade samma spel och animeserier.
Men tänk OM jag hade varit ihop med honom fortfarande. Hemska tanke.
NU har jag verkligen fläkt ut mitt ex här. Jag är glad över att slippa honom även om jag lärde mig en del av den relationen. Känns sjukt att det bara är 12-13 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar