Har inte haft mens sedan en liten liten röd strimma i förrgår (2 dec på dagen) som fick mig att bryta ihop (tillfälligt) för att jag inte lyckats bli gravid på ett års försök denna veva. Och sedan dess - ingenting.
Brukar vara lite mindre första dagen men inte borta i två. Så naturligtvis inbillar jag mig ett barn igen. Jag vill inte inbilla mig för jag vill inte bli ledsen, men inbillar mig ändå. Kaaaanske var det bara nåt sår, kaaaanske är det ett barn som växer i mig. Vårt barn. Men det kommer det inte att vara. Jag måste sluta hoppas. Jag får inte hoppas såhär. Jag tar ju sönder mitt psyke.
Jag älskar min man så mycket. Jag älskar när vi pratar om när vi får våra barn. Hur vi skojar. I samband med flytten får han inte göra annat än bära grejer och så räknar vi att men sedan kommer ju jag att få bära runt på hans barn i flera månader så han ska inte gnälla. Och om vi ska ha tre blir det ju flera ÅR!
Och vi skojar, efter att vi har varit ledsna, för vi vill ha en familj.
Jag tror verkligen att han älskar mig.
Känns som att det kommer närsomhelst nu men jag försöker tänka att det är bättre när min operation blivit utförd. Jag har ju ont så ofta.
Uppdatering: 6/12 kl 0313
Mens ändå, det var bara någon slags paus på sådär 3-4 dagar. Farligt att hoppas för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar