Kawaii grejer till salu på tradera!

Lagt upp massa kawaii grejer på tradera! Också en del dvd-filmer mm.

Ringo speglar sig!

Hittade en gammal bild när Ringo var ca 8 månader och speglar sig. Han var så valpig! Helt vild och hoppig! Kanske låter som att jag inte gillar min man (så är det inte) men för mig är ändå bästa att flytta ihop att jag får mer tid för Ringo eftersom min man kan vara med vår son då och jag kan springa med Ringo ute! Och kanske kan jag ta tillbaka Lizzy från mamma och pappa också sen! Jag saknar Lizzy.

Kompisar osv

Jag har märkliga magsmärtor och de skrämmer mig faktiskt. Har varit två nätter i sträck nu. Inget ovanligt för mig direkt, ärligt talat, men det är bara konstigt. Är antagligen överkänslig för något som var i "Basilikapuckarna" som jag ätit till middag tre dagar i sträck. Brukar inte funka bra med halvfabrikat, men tänkte att de är nog ok! En veg grej som är som falafel ungefär. Men nej, de var visst inte okej...

Min son har hjälpt mig rensa ur sina för små babykläder ikväll. Eller ja, han har lekt med dem och jag har lagt undan allt upp till storlek stora 68/74 i en påse som åker ner i ett förråd tills nästa bebis vill komma. Måste ha köpt kläder för sådär 5000 kr senaste året, babykläder alltså. Blev helt rörd när vi packade. Han blir stor alldeles för fort. Mitt hjärta.

Har inte orkat ta mina prover än och vet att det är fel av mig, men har inte ork att ta mig till sjukhuset kl 7-8 på morgonen nu när N somnar först runt 01 ibland.

Är lite ledsen över en del saker. Inget speciellt så men det faktum att jag har så oerhört svårt att behålla mina vänner gör ont och jag har börjat bli rädd för att umgås för att jag är rädd för att göra fel. Rädd för att inte vara perfekt och glad varje gång man ska ses och då blir det att jag inte kan ses alls, särskilt nu när jag faktiskt är trött ofta pga sjukdomen. Ibland är jag jättepigg ja, men ibland helt matt och man vet aldrig när det är. Och då går ju sonen och hunden i första hand. Dåligt med ork över.

Önskar att jag inte var så att jag blir nervös för att göra fel bland kompisar och vänner för det blir nog mer fel då. Blir hysterisk/pratar för mycket, folk blir stressade... Och jag är nervös för att flytta ihop igen nu också fast det är oundvikligt. De är ju inget undantag, min man och hans dotter fast de ju är speciella än andra kompisar. Det är faktiskt bara min son jag umgås med avslappnat. Som jag är jag med. Tänk om han är den första som faktiskt kommer att känna mig på riktigt? Kanske efter min mamma då för hon gör det ibland. :)

Studera eller ej?

Jag har ju kommit in på en distansutbildning jag egentligen vill gå, men jag är rädd för att det ska gå ut över mitt föräldraskap. Det är ganska få fysiska träffar, men det är ändå ganska mycket att plugga heltid och vara hemmaförälder heltid samtidigt. Visst kan jag nog fixa att läsa några timmar per natt/kväll. Jag har gott läshuvud. Beror helt på hela upplägget. Första fysiska träffen och terminsstarten är i Skövde den 29 augusti, så hinner tänka ett tag till. Därefter är det en träff i mitten av september, en salstentamen i slutet av september och därefter inga träffar på över en månad. Måste prata ihop mig med min man lite för han måste ju kunna vara hemma med sonen de få dagarna det är fysiska träffar och tentamen. Gah, vet inte hur det är bäst att göra!

:/

Huset min kompis granne hade för uthyrning var redan uthyrt:( Jag som redan såg framför mig hur jag skulle vara hästvakt osv. Nåväl. Var väl för bra för att vara sant. Som vanligt med hus för oss!

Hästar!

Bilder från när jag var och kollade på hästar häromdagen. Inte så fina bilder men skoj med hästar! Det är intill där vi kanske kan få hyra ett hus! Väntar på att min kompis ska prata med sin granne... Hoppas!

Prover och Nurse Jackie

Har hjärtklappning, kräks och har svårt att andas så får väl masa mig iväg och ta de förbannade proverna imorgon på morgonen då, trots att jag inte riktigt vet OM det är meningen att jag ska ta mina mediciner innan eller efter provtagningen, men tar jag mig dit tidigt så funkar det ändå, men är bara lite knäppt att man ibland ska ta dem och ibland inte. Mår väl rätt bra annars. Min kväkis tupplurar. Jag kollar på Nurse Jackie som är en ganska bra serie även om jag inte gillar huvudpersonen. Gillar Zoey som har pandor och katter på sina kläder :)

Missed Kraftwerk och emo-synthare 2005

Lilla bebisen sover oroligt. Eller lilla och lilla, han väger ju över 10 kg :) Idag har vi lekt med hans halvsyster och pappa och jag och Ns halvsyster pressade juice med min nya superjuicepress. Fick en bra idé från en raw food-sida jag ska testa imorgon. Rödbetsjuice! Det ska vara nyttigt för en massa saker!

Är fortfarande lack för att jag missade Kraftwerk på Way Out West men det var ju av förklarliga orsaker, dvs att jag var för snål för att köpa biljett. Liksom 1900 kr. Är de galna? Men det var ju slutsålt så de är väl inte det då. Men jag ville bara se ett band, så inte direkt värt det. Såg Kraftwerk 2003, tror jag det var, med min syster. Bästa konserten jag sett. Var så glad. Stod längst fram och köpte min supersnygga Tour de France- Kraftwerk - cykeltröja. De var faktiskt bättre t o m än David Bowie som jag såg året därpå och jag väntat på hela livet att se! Som också var bra!

Ska se om jag hittar någon bild från den tiden! När jag var emo-synthare. Hehe, på den fula bilden nedan bär jag t o m Kraftwerk-tröjan under min cardigan.

Jag som emo-synthare och ja, det är en skämt-dans

Glad tjej i bakgrunden :)

NPF rambling

Jag har senaste åren blivit väldigt förvånad över hur folk diskuterar helt vanliga funktionshinder som  ADHD, atypisk autism och ADD osv. Jag gick i en alldeles "normal" statlig skola. Det var jag som fick hjälpa de andra barnen hela tiden, det var jag som var den som blev slagen istället för slog mm. Jag var den som var tyst och drog mig undan. Ändå så har folk så äckliga fördomar om hur människor med NPF-problem är. Och det har liksom blivit värre med åren.

Läste t ex denna tråd på Familjelivs forum (som för övrigt är ett av de värsta platserna man kan söka sig till om man vill ha förståelse, min kvinnosyn har dalat något makabert sedan jag kollade på FL för första gången).

Det är en förälder som undrar om hon bör berätta för de andra i skolan att hennes barn har en NPF-diagnos. Svaren är helt störda. Folk tror att om en unge med NPF-diagnos hamnar i deras unges klass kommer de att få stryk och bli störda konstant osv. Och en del säger att det borde vara en skyldighet att berätta eftersom det utsätter andra barn för fara osv.

För det första får ju ungefär 9000 gånger fler barn dessa diagnoser idag än när jag var liten. Jag fick min diagnos som vuxen exempelvis trots att jag haft ADHD hela livet. De föräldrarna med extrema fördomar har säkert haft kompisar med samma problem, skillnaden är bara att då var ungen "bara lite vild, konstig, ensamvarg" osv, inte hade diagnoooooos som det heter nuförtiden oavsett om man har fått en diagnos eller inte. När jag var 19 år och första läkaren började prata om ADHD så blev jag oerhört förnärmad själv eftersom jag trodde att det innebar samma sak som inlärningssvårigheter, vilket jag aldrig någonsin har haft. Alla jävla människor har haft ADHD-ungar i sina klasser och i vissa klasser var det de som var de skötsamma. Mycket beror helt enkelt på något så basic som uppfostran och att man anpassar skolgången efter individen. Numera verkar det som att man förväntas "komma ut" med allting och förklara alla känslor med diagnoser och man måste ha det på papper för annars anpassar sig skolan inte exempelvis.

Helt sjukt.

T ex har jag följt en ung mamma-blogg där mamman blev helt "galen" och hamnade på behandlingshem där det visade sig att hon har Aspergers och nu ska hon, som tidigare hade bra betyg mm, plötsligt ge upp sina drömmar om att bli jurist osv och gå på någon special-aspergersskola istället. Och visst, det kan vara bra för just henne trots att hon verkar rätt normal förutom att hon nog behöver lite speciellt stöd, men det är ganska ofta såhär. Hur kommer det att påverka ungdomars framtid att skita i alla planer bara för att de får en diagnos? Varför kan inte skolan istället anpassa sig lite mer efter individen och inte bara NPF-barn, utan alla barn? 

Haha som ett exempel så fick jag inte studera enskilt i särskilt rum i skolan, till skillnad från ungarna med diagnoser, för att jag förväntades kunna koncentrera mig bland 30 pers som skrek. När jag bad om att få gå till tysta rummet dagligen för att jag annars var tvungen att göra allt hemma istället, så blev det så det fick vara år ut och år in eftersom jag alltid blev nekad. Fick sitta av tid åtta timmar om dagen i flera år och plugga hemma istället, bara för att skolan inte ville anpassa sig så att jag fick läsa i ett tyst rum när jag sa att jag behövde det. En gång fick jag läsa på toaletten. Enda dagen något gick in i skallen på skoltid.

Men hade jag fått diagnos som barn hade jag kanske också blivit stämplad som efterbliven specialunge hela livet och aldrig gått ut med nästan MVG i snitt och kunnat läsa vidare. Inte för att det gav något iofs men universitetet är iaf lättare att klara av än grundskolan.

Och nu blev det rörigt och knasigt men vafan jag har ju ADHD :)))

Åke Jävel - av någon anledning kändes denna bild passande.

Men hallå, NPF-diagnoser är inget att vara rädd för. Men är ganska säker på att jag definitivt inte skulle berätta för andra föräldrar om min son har det. Skulle bara stämpla honom och han skulle få lida för deras fördomar.

Ullared, hus och vargar

Köpte söta småbarnskläder på Ullared! Och min kompis köpte en hoppgunga till N som var skeptisk men nog kommer att gilla den. Jag köpte en råsaftscentrifug, eller ja, en juicepress och den var jättekul att leka med. Köpte lite smågrejer som nattlinne, underkläder, massa hundmat, hundgodis osv också! Vi åkte också och kollade på ett hus som kanske vi kan hyra. Hoppas för det är i en närkommun med vårdnadsbidrag också och nära till stan så det inte vore för långt till min mans jobb. Vi får se. Hoppas. Var och tittade på min kompis hästar också! Klappade massa hästar :)

Eftersom jag inte har bilder på saker jag köpte så får ni bilder på vargar istället! En del vet jag tycker sådana här bilder är fula och löjliga men jag älskar dem för de påminner mig om en bra period i min barndom och dessutom gillar jag vargar.

Ullis osv

Varit på BVC. Sonen mår prima, väger 10,5 kg, 75 cm. Jag skulle vara och ta prover men de hade ändrat reglerna. Fick inte ta min medicin på morgonen innan? Tänk om de alltid menat så. Då blir ju alla prover missvisande. Så sket i det. Tar det nästa vecka. Är livrädd att de ska sänka min dos när jag äntligen mår rätt ok. Imorgon åker jag och Frasse till Ullared en kort sväng. NU ska jag sova. Knappt sovit på en vecka pga stress och resande.

Jedward - Young Love och baby-Jedwards

Åh, är glad för jag har äntligen fått nya Jedward-skivan! Så den ska jag lyssna på! Hurra! Jedward är den enda musiken nästan som jag ser framemot numera. Nästan all annan musik är tråkig. Har väl blivit lite less på seriös musik. Blir så tråkigt så jag får ont i revbenen när jag lyssnar på tråkig och seriös musik. Bara Kraftwerk och sådant funkar och jag har inte råd att gå på Kraftwerk-konserten och missade Jedward när de var i Sverige nu/är fortfarande (?). De spelade på Pride i Stockholm iaf! De var visst väldigt uppskattade!

Och se så söta bilder. Två (gissa vilka) från när de var nyfödda! Så gulligt!!!

Mitt bästa ställe på jorden!

Peppar för Alice Cooper

Ikväll är det Alice Cooper på Liseberg så ska försöka ta oss dit om Niko inte protesterar eller det är gubbar som slår en med paraplyn som förra gången. Har seriöst fått lite fobi för Liseberg när en gubbe slog mig där helt oprovocerat när jag var gravid dessutom.

Well, får se om jag vågar ta mig in då.Oddsen för att samma gubbe ska vara där och slå min bebis idag är ju ganska liten.



Edit 23.36: Vi fick vända i ingången typ för det var alldeles för stökmycket folk. Nik började bli trött. Jag blev opeppad osv. Hade inte funkat. Snyft. Men var och köpte lite godis och god mat istället iaf :)