Säker i min osäkerhet

Det är så oerhört många minnen som bara börjar bubbla i mig när jag tittar igenom gamla bilder. Känns som att jag inte kan förstå. Var det där verkligen jag? Jag var så säker i min osäkerhet. På något vis. Jag mådde inte bra och det dåliga måendet var på något sätt min identitet. Det var ofta jobbigt men på något sjukt sätt roligt. När det var roligt var det riktigt roligt. När det var jobbigt så var det katastrof.

Jag sitter här med villa, volvo, vovve och 2,3 barn. Andra klarade sig inte ens i livet. Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det. Väldigt ledsen. Jag såg V som en god vän. Trots allt. Eftersom hon inte kunde hålla sig ifrån missbruk så träffade jag inte henne efter år 2009. Dessa bilder är tagna 2008. Hon dog 2011. När jag låg på BB med min förste son så begravdes hon. En föds, en dör.

Känner mig ledsen för allt. För att livet är så bräckligt. För att det är så orättvist. För att missbruk och droger fortsätter ta liv.

Vila i frid, fina V. Jag önskar att ditt liv hade slutat annorlunda. Att du hade blivit frisk och att vi hade kunnat vara vänner och flamsa runt tillsammans än idag.

 Enda bilden jag hittade ikväll där jag och hon är tillsammans på bilden. Jag ser inte klok ut i mitt vita puder, jag vet, men jag var glad då så det spelar väl inte så stor roll att mitt smink inte ser klokt ut.

Hemma hos mig.

Hemma hos mig år 2008.

På Storan 2008. Vi sålde band merch.