Jag får fortfarande ont i magen för att jag inte kunde hjälpa när hon bad mig. Vågade inte. Jag var väl för feg. Inte tillräckligt stark själv helt enkelt. Kollade hennes gamla bilddagbok och hittade bilder på mig själv med inte alltför snälla kommentarer... Men just det gör inget längre. Då var då och nu är nu. Förlåt mig, jag var då för trasig för att kunna hjälpa dig. Drömde om henne i går morse. Känns inte bra särskilt med allt jag lämnat oavslutat. Jag beklagar särskilt sorgen för hennes närmaste. Alla hade en egen bild av henne. Även jag. Min bild är bara min och jag är i alla fall glad att vi träffades igen några gånger efter att vi hade vårt storbråk och att vi blev sams igen.
Sista gången vi ringde varandra var när hon orsakat ett stort missförstånd som gjorde att en kille blivit jättearg på mig och hon skickade tusen sms och ringde för att varna mig och säga förlåt! Haha, hon blev förlåten direkt men killens tjej gjorde tydligen slut med honom ändå. Och jag var helt oskyldig för en gångs skull!:)
Ingen fattar vad det här handlar om förutom jag. Men det struntar jag i.
Är övertrött. Borde försöka sova när bebisen sover.
