Jag får alltid sommardepressioner så det är egentligen inte konstigt att jag mår dåligt lite denna sommar också. Men det är störande eftersom jag nu har mycket att se framemot och vara glad över, som att jag ska bli mamma. Ändå tar sommardeppen över. Känslan av att vara totalt ensam och övergiven, att alla har hundramiljoner kompisar. Som när man var liten och man såg alla klasskamrater spela fotboll och leka utanför på gårdarna och man aldrig fick vara med, inte ens när man frågade. Så till slut slutade man upp med att fråga.
Men det är nog inte så längre. Jag skulle nog göra saker mer om jag visste hur jag skulle försöka, men ibland blir jag bara rädd och så och dessutom är jag trött och har ont ofta och folk tror kanske att jag inte vill göra saker med dem för jag ofta säger nej, särskilt om det är med kort varsel.
Well, nu ska jag försöka göra något iaf. Ska försöka ringa min make. Vet inte var han är :)
Edit 1549: Min man var på stan med sina kompisar, drar dit sedan:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar