Mitt älskade älskade lilla barn... Jag känner bara plötsligt en sådan oro. Ingenting får vara fel med dig, lilla unge. Men om så vore så skulle jag göra allt, allt, allt för att du ska få det så bra med oss som möjligt. Jag ska alltid finnas för dig, eller så länge Gud tillåter, mitt lilla barn. T o m de dagar du kommer att vara arg på mig så önskar jag att jag fått dig att känna dig trygghet så att du aldrig någonsin ska känna att det finns någon risk för att jag ska överge dig. Jag är inte världens bästa människa. Jag är inte den klokaste, rikaste eller smartaste men jag hoppas mer än något att jag kommer att kunna få dig att innerligt alltid känna att jag finns där för dig. Jag hoppas att det blir en känsla som är så naturlig för dig så att du aldrig ska behöva tveka en sekund, att du ska tycka att det är konstigt att det finns folk som inte känner trygghet hos sina föräldrar. Jag ska verkligen verkligen göra mitt bästa, även om jag har massvis av svagheter så hoppas jag att du ska kunna förstå att jag aldrig ska överge dig. Jag hoppas verkligen mer än något annat att jag ska klara av att bli en bra mamma för dig!(bilden är ett foster i vecka 19, det föreställer inte mitt barn, fotograf Lennart Nilsson, jag är nu i vecka 18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar