Saknad

Innan allt sket sig, Göteborg 2005.

Haha svårt att tro av den buttra uppsynen, men det här har varit en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!

Jag fick faktiskt en t-shirt när jag flyttade av min kompis Stefan.

Också dagen som var en av de lyckligaste i mitt liv, ser helt rädd och butter ut och löshåret började ramla av på Liseberg men jag hade kul ändå. En av de där dagarna jag verkligen minns som att jag kände mig glad med allt.

På väg hem från univ i Umeå.

Nyårsafton 2004. En annan bra dag:)

Jag vill tillbaka till innan allt det dåliga hände. Jag vill hem. Jag vill vara den jag var förut, för längesedan, innan någon av alla som finns här kände mig. Jag vill vara jag igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland med allt jag ångrar i mitt liv och allt jag vill göra om och göra bra. Och det hjälper inte. Jag kan inte göra något bra. Det hjälper inte att ångra sig. Det hjälper inte.

Jag har det bra här på många sätt också. Det är inte det. Och det var väldigt jobbigt då också många gånger.

Fan, tänk om man hade uppskattat det man hade då.

Och ändå har jag det bra nu, men det var bättre då fast jag trodde det var dåligt? Hur går det ihop?