Jag och min man har varit riktigt förkylda och jag är nu i min systers gamla lägenhet (som jag är i för sista gången nästan, ska städa ur den i veckan då nästa hyresgäst ska flytta in den 13e) eftersom han har sin dotter och jag vill inte smitta henne (min man mår bättre), särskilt inte då hennes mamma är höggravid och jag inte vill vara orsaken att hon blir sjuk då...
Men snart ska vi alla vara tillsammans mycket mer! (Ja, alltså jag, min man och hans dotter, inte hennes mamma med mig kanske:)).
Många tror att jag och min man ska göra slut i o m att jag flyttar, men så är det inte. Vi är ihop på samma sätt som förr men har varsitt boende nära varandra. För mig, som är ganska konservativt uppfostrad, känns det ganska knepigt att vänja mig vid att leva med en annan familj parallellt med min egen hela tiden i o m flickans mammas familj. Det har inget att göra med att jag inte tycker om dem! Inte ett dugg! Det är bara att vara "styvmamma" finns liksom inte för mig eftersom skilsmässa inte finns för mig. Jag är hellre en vuxen som är en god vän till barnet, ihop med hennes pappa, stöttar henne till 100%, men håller mig lite på avstånd när det gäller att vara en "familj". Jag vill kunna dra mig undan när jag inte vet var jag står i uppfostran mm. Eftersom jag vet mina egna begränsningar så är det bäst att det blir såhär.
Jag vill inte behöva känna mig utslängd ur mitt eget hem när jag är sjuk mm, bara för att det inte funkar med barnet då och jag inte vet vad jag får säga eller göra och känner mig otrygg och helt lost. Det enda som vore värre är att hon skulle känna sig ovälkommen i sitt eget hem och därför gör vi såhär, så att vi kan vara tillsammans allihop och det inte känns påtvingat från något håll.
En styvmamma/styvpappa är en främling i en annan familj oavsett hur länge man är ihop och det är inte min grej. Det är min ståndpunkt efter att ha försökt. För folk som vuxit upp med det kanske det är på ett annat sätt men det spelar ingen roll för mig faktiskt. Det är jag som ska leva mitt liv.
Men vi gör inte slut. Sådeså:) Jag älskar dem båda två!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar