Det är sorgligt just nu men finns nog en ljusning inte så långt borta. Jag älskar min man och hans barn så mycket. Vill inte leva utan dem. Men det är svårt. Hoppas de kan sy ihop min mage snart. Att jag kan få lugn och ro så vi kan vara en lugn och avslappnad familj, att mina företagsplaner går bra och vi alla blir lyckliga.
Sitter i min systers tomma lägenhet med en madrass, lite grejer, filtar, kuddar och datorn. Hundarna sover intill mig. Jag önskar att jag hade kunnat få ta över den här lägenheten. Jag trivs i den.
Jag är rädd för Göteborg ändå. Kvinnan som blivit mördad, Per som blev mördad i februari, våld våld våld och ändå tycker vuxna män att det är smart att mordhota främlingar på spårvagnen för att de råkat knuffa till dem med väskan (igår kväll runt 1930 när jag åkte hit).
Jag är så glad att mina hundar är hos mig. Hoppas att min sambo tar hand om min kanin bra de dagar jag sover här. Jag städade buren, gav hö, vatten och mat, klappade och klippte klorna lite just innan jag åkte. Men ska nog in i morgon också! Saknar dem redan. Men har ont och är så stressad. usch vad det känns hemskt. Känner mig så vidrig.
Men det ska nog bli bra. Hoppas att han inte tröttnar på mig. Jag älskar dem så. Jag är så rädd för att den lilla flickan ska fara illa eller tro att jag inte vill vara med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar