söndag 26 september 2010

Magproblem och sorgsna tankar om feminismen jag inte tillhör längre

De nekade mig undersökning när jag frågade om varför jag inget fått höra. Varken hon som skickade remissen eller de som tog emot remissen har träffat mig och ändå kan de bedöma att det inte är någon fara med mig. Läkaren som bad remissen skickas sa att jag absolut inte kan gå med det här länge till och tror hon har rätt.

Har fått tid hos privatläkare på måndag. Något måste någon göra. Orkar inte ha ont längre.

Min vila upp mig weekend i syrrans gamla lägenhet gick bra. Var bara ute med hundarna, var på affären två gånger, en kompis hälsade på och hjälpte mig köra grejer dit. Så har jag tittat på 17 avsnitt av Monk, tror jag att det var. Alltså vet att det var Monk, men menade antal avsnitt.

När jag åkte tillbaka till mannen jag älskar ikväll så var det på spårvagnen en finsk onykter änkeman som tyckte att jag var så vacker och han verkade mena att jag skulle följa med honom till Oulu eller Torneå och bosätta mig där med honom. Det var bara roligt att han tyckte om mig så mycket. Han var inte otäck som de flesta onyktra människor.

Det känns lite osäkert att resa sent med två små hundar på spårvagnen. En gång sparkade ett fyllo min hund. Vill inte bo här.

En helt annan sak. Jag förstår mig verkligen inte på feminister. Känns ibland som att jag förlorat en del kompisar för att jag tycker så men jag kan inte hjälpa att jag tycker mig ha insett att feminismen är ett självbedrägeri. Men man måste nog ha varit jag ganska länge för att känna samma sak som övertygad feminist. Jag har blivit riktigt illa behandlad av en del män, men männen har ställt upp för mig på ett sätt som inga kvinnor har. Jag har alltid fått höra att allt varit mitt eget fel av kvinnorna, medan männen försvarat mig, sagt att det spelar ingen roll vad jag sagt innan, gjort innan, sett ut, man behandlar ingen på det sättet. kvinnorna brukar oftast tycka att jag bara får skylla mig själv. Och visst är jag korkad, men jag tycker inte att man ska få skada korkade människor heller.

Så många kvinnor är så hatiska och det är så onödigt. Vi är alla människor.

Men hörde en rolig konversation om feminism på spårvagnen härom månaden någon gång:

Blond ca 20 tjej 1: Alltså jag förstår mig inte på feminister. De bara letar massa olikheter och överdriver. Inte alla men en del. De hittar genustänk i minsta lilla sak och sedan är det krig. Ska man hålla på så så får man ju attackera allt i samhället!

Blond ca 20 tjej 2: Ja, men det är ju det vi gör!

Äh vet inte. Tyckte att det var roligt:=)

Och jag hatar verkligen inte feminister. Har läst flera terminer genusvetenskap på universitet, varit väldigt insatt feminist själv, men insåg för ca 1,5 år sedan att det inte stämde, inte för mig. Kanske är ni andra kvinnor så mycket starkare och klarar er själva, jättebra, men det stämmer inte för alla, så slå inte på dem som är svaga. Hat ger ingenting.

Och naturligtvis gäller inte detta ALLA feminister, men den jag ser vara vanligast i Sverige.

Tänker inte diskutera det heller, för ni kommer aldrig att förstå att en "upplyst" plötsligt slocknar.

Inga kommentarer: