Städningen går sakta framåt. Hoppas jag får lite sömn senare också. Har typ fyra kartonger kvar att packa upp eller sortera. Hittade en låda saknade dvd-filmer och även porr-lådan, haha, med mina samlade tyska porrfilmer och en massa gamla Jenna Jameson. Inte för att jag direkt tänder på Jenna, men hon är ju lite av en ikon i porrsammanhang.
Lyssnar på Jay-Jay Johanson på spotify och alla hans låtar påminner om någon situation i mitt liv som jag antingen sörjer, ångrar eller älskar och saknar. Minns när jag och mitt ex var på hans konsert och jag fick en autograf på singeln It Hurts Me So. Ramade in den men ramen gick tyvärr sönder i senaste flytten. Hoppas inte singeln är förstörd, kan inte hitta den. Den är mig väldigt kär. Hoppas den dyker upp. Han skrev Puss - JJ på den om jag minns rätt:). Jag var glad då. Och smal :).
När jag kom hem den kvällen var jag ganska full och min dåvarande pojkvän bäddade ner mig, satte på Disneyfilmen Alice i Underlandet som jag hade inspelad på video och kramade och pussade mig. Tyvärr fick jag senare på kvällen ett psykbryt och jag minns att jag var elak mot honom. Har alltid varit ledsen över det. Att jag förstörde den perfekta kvällen. Förlåt. Mest av allt är jag så oerhört ledsen över att jag så många gånger lät min olycka och oro och paranoia gå ut över den jag älskade mest.
Nu sitter jag och gråter igen. Det är en sak som är jobbigt för mig, jag vet inte om det beror på min mer eller mindre helt obehandlade ADHD, hjärnskadan jag fick vid min förlossning eller bara alla de traumatiska saker som hände mig sedan efter att jag och mitt ex bröt upp, jag vet inte vad det beror på, men jag minns allt i detalj och känner alltid samma sak som då. Det är som att det var igår. Det är så lustigt, när jag ser mig i spegeln. Jag ser hur jag åldrats, hur jag blivit tjock från att ha varit anorektisk, jag ser min trötta hud, mina sorgsna ögon och alla minnen som finns bakom dem, och jag blir så förvånad. Jag minns kanske en dag för tio år sedan som igår. Jag känner inte igen mig själv. Ibland är för flera år sedan tydligare än idag.
Jag önskar bara att det som hände efter och ca sex månader innan också (om man hade kunnat välja), aldrig hade hänt.
Visst har jag underbara saker i mitt liv nu. Underbara människor. Min man, hans dotter, som jag mest av allti i världen önskar kunde vara min dotter, vår dotter. Jag älskar min man och det vi har väldigt mycket. Ibland saknar jag ändå det jag hade innan. Vad jag saknar är nog att jag inte ännu hade tagit sönder mitt liv och mig själv. Jag trodde att jag hade det, men det hade jag inte.
Men jag ska överleva. Jag ska överleva det här.
Jag är nu så rädd. Jag är så rädd. Nästan bara min man vet varför. Jag tror inte att någon annan ens kan ana.
Han vet verkligen allt om mig. Allt. Det finns ingen i hela världen annan som gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar