Vill inte fylla bloggen med sorg. Vill inte vara ledsen. Har egentligen inte pratat med henne på länge, bara mailat lite kommentarer om lycka till, hoppas det ska gå bra mm, så jag förstår inte hur det kan ta mig så hårt. Kanske lite därför, man tar någon förgivet, någon som man tycker om och beundrar, att jag önskar att jag hade sagt till henne hur hon betydde säkert hundra gånger mer för mig än jag för henne, hur jag låtsades som att jag inte brydde mig, för jag ville väl spela tuff eller något. Så jävla dumt. Var alltid, ärligt talat, avundsjuk på henne för att hennes talang var större än min, för att hon var vackrare än jag och slutligen för att hon, trots att hon var ett, två år yngre, lyckades ordna upp sitt liv och skaffa barn, medan mitt fortfarande var struligt. Jag tror inte att hon någonsin förstod att jag rett ut mitt, iaf börjat reda ut det, att jag också började få en framtid. Men alltså inte arg-avundsjuk utan att jag ville vara bra på de saker jag beundrade henne för att hon var så bra på.
Jag ville att hon skulle veta att hon inspirerade mig till att rycka upp mig själv, börja leva sunt och ordnat. Jag önskar att jag hade sagt det till henne och tackat henne, men jag vågade inte. Jag var lite rädd för henne.
Nu måste jag rycka upp mig. Är svintrött och måste gå ut med vovven och sedan sova i ca fyra timmar, har jag planerat, för att fortsätta städa och fixa. Måste vara fint när de kommer hem.
Jag saknar min familj.
Jag önskar att jag kunde sluta spela roller men jag vet inte vem jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar